Politik & SamhälleSkepticism

Flyktingpolitik i nöd och mindre nöd

Efter regeringens beslut att dra åt svångremmen gällande flyktingpolitiken har det, de senaste dagarna, förekommit mycket hånande och skadeglad triumf från den “Sverigevänliga” sidan av debatten

“Höhö, ni tycker likadant som vi har tyckt hela tiden, höhö” “Vem är fascist, nu då?” “Det är ju det vi har sagt hela tiden”

Därför kommer här en sakupplysning:

Det är skillnad på att tvingas rucka på sina ideal i extrema lägen och att alltid ha människofientliga ideal

Observera. Jag säger inte att regeringens beslut är vare sig rätt, bra eller människovänligt. Jag säger INTE att jag stödjer det. Jag säger INTE att jag själv hade fattat samma beslut i deras situation. Men beslutet fattades i en extrem situation, efter månader av kris och där det fanns oro för att man helt enkelt inte skulle kunna ta hand om alla som kommer hit på ett värdigt sätt.

 

Sverigedemokraterna däremot är för strypt invandring och emot att man hjälper människor som flyr hit konstant. De var emot det långt innan krisen i Syrien. De var emot det långt innan det fanns oro för att alla som kommer, bokstavligen, kanske inte får tak över huvudet. De är för stängda gränser oavsett om det är fem, eller 500 000 som flyr hit. Deras oro är inte att vi inte ska kunna ge alla som kommer hit tak över huvudet, deras oro är att vi inte ska få se Kalle Anka på julafton eller att det inte ska vara några pepparkakor i Luciatåget. Det är en avsevärd skillnad.

 

Och en sak till. Alla ni “Sverigevänner” som hånar Romsons tårar. Ni kanske är lyckliga nog att aldrig ha varit i situationen att ni brutit ihop på jobbet. Grattis till er i sådana fall, men tänk på att alla inte är lika lyckligt lottade. Att någon gråter i en svår situation betyder INTE att den är olämplig för sitt jobb, det betyder att personen har det rejält jobbigt och känslorna måste komma ut på något sätt. Romson fattade ett beslut som går emot hennes ideologi, som går emot det hennes parti står för. Det är få människor som inte brutit ihop i hennes situation.

Sist men inte minst, eftersom det här inlägget antagligen kommer att missförstås. Det jag reagerar på är reaktionen från de “Sverigevänner”, som försöken låtsas att det inte finns någon skillnad mellan att agera på ett inhumant sätt jämt och att göra det i svårare situationer.

Jag säger INTE att regeringens beslut är bra eller att situationen inte kunde eller BORDE ha lösts på ett annat sätt. Och jag förstår också att för de som drabbas av de nya reglerna, som tvingas underkasta sig ovetenskaplig åldersbestämning, som inte får återförenas med sina nära och kära, och som år efter år riskerar att leva med den ovisshet ett tillfälligt uppehållstillstånd innebär, spelar det ingen som helst roll om det var Sverigedemokraterna eller något annat parti som införde reglerna.

(Läs gärna inlägget en extra gång innan du kommenterar, så att du läst det som faktiskt står -inte vad du tror står. Är något oklart är det bättre att fråga än att anta!)

Previous post

Tre vanliga tankefällor

Next post

Skeptiska snabbisar special: om gravitationsvågor

Christine

Christine

Molekylärbiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Vetenskapsbejakare snarare än skeptiker. Återfinns periodvis också på gensvar.wordpress.com @tankeexperiment på twitter.

No Comment

Leave a reply