FeminismLivsåskådning & ReligionPolitik & SamhälleSkepticism

“Barnmorskemålen” -en del av anti-abortrörelsens strategi

Förra veckan kom nyheten att ytterligare en arbetsvägrande barnmorska tar till juridiska åtgärder, eftersom hon nekats jobb när det framkommit att hon inte ville medverka vid aborter. Om några veckor blir det muntliga förhandlingar i Jönköpings tingsrätt i det första “barnmorskemålet”.

Båda de här målen är delar av en strategi uttänkt av medlemmar av den svenska anti-abortorganisationen Ja till Livet, för att på juridisk väg tvinga igenom en lag om samvetsfrihet i Sverige. Ifall Sverige fälls i Europadomstolen (ej att förväxla med EU-domstolen), som är målet, kommer vi nämligen att tvingas införa en samvetsklausul inom abortvården. Huruvida den taktiken kommer att lyckas råder det delade meningar om. Troligen inte, menar de jurister jag pratat med (se här för en konversation). Troligen, enligt de jurister som står på Ja till Livets sida.

Barnmorskorna i båda fallen företräds av juristen Ruth Nordström, som i alla fall tidigare satt i Ja till Livets styrelse och som nu är ordförande för juristorganisationen Scandinavian Human Rights Lawyers (där tidigare också flera andra framstående medlemmar i Ja till Livet var aktiva, se här och här.). För er som tycker att ni känner igen namnet är det antagligen för att organisationen var medarrangörer på en konferens om trafficking som skulle ordnas på Uppsala Universitet förra året, där de också skulle dela ut pris till Drottningen. Såväl universitet som Hovet drog sig dock ur när de i sista sekund fattade vilka de hade att göra med. Nordström är också knuten till den högerkristna juristorganisationen Alliance Defending Freedom.

Men nog om detta. För att verkligen förstå strategin måste vi återvända till Ja till Livet.

Att Ja till Livet riktar in sig på sjukvårdspersonal är ingenting nytt. Redan 2009 startade organisationen ett nätverk för vårdpersonal (ytterligare läsning finns bland annat här).

 

Men 2010 hände något som gjorde att Ja till Livet kände att de fick luft under vingarna. Europarådets parlamentariska församling, PACE, röstade igenom en juridiskt icke bindande resolution, Resolution 1763, som handlar om att ingen ska “diskrimineras” för att denne inte vill medverka vid abort eller dödshjälp. Resolutionen kan fungera som ett verktyg i opinionsbildning, och dylika resolutioner har ibland citerats av Europadomstolen.

PACE är en församling bestående av politiskt tillsatta representanter från medlemsstaterna nationella parlament, och har till uppgift att uttala sig om och övervaka frågor som rör mänskliga rättigheter i medlemsstaterna. Läs mer på deras hemsida, wikipedia eller här. PACE ska inte förväxlas med EU, utan är något helt annat.

Meningen med PACE’s Resolution 1763, som introducerades av den socialdemokratiska parlamentarikern Carina Hägg, var från början att få igenom en rekommendation om att länderna skulle bli bättre på att reglera samvetsfriheten, så att kvinnor skulle garanteras vård i tid.

Samvetfrihet är nämligen en smått komplicerad fråga. Samvetsfrihet är en mänsklig rättighet enligt artikel 9 i Europakonventionen, men det är ingen absolut rättighet utan får inskränkas om det gäller den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter (Europakonventionen paragraf 9.2).
I de flesta länder i Europa finns dock en klausul om samvetsfrihet gällande abort, vilket tyvärr ställer till en del problem för patienterna. I Italien hänvisar en majoritet av gynekologerna till samvetsfrihet och vägrar utföra aborter, vilket gör att kvinnor kan ha svårt att få vård i tid. Samvetsfrihet är helt enkelt ett smart sätt för abortmotståndare att obstruera, även när abort är lagligt. Läs mer om det här och här.

 

Hursomhelst, tillbaka till PACE och Resolution 1763. Det borde ha varit en hyfsat enkel match att få igenom en resolution som rekommenderade tygling av samvetfriheten. Två år tidigare, den 16 april 2008 röstade PACE igenom Resolution 1607 som uppmanade medlemsländerna att inte bara avkriminalisera abort, utan också garantera tillgången till laglig och säkra aborter. Vidare uppmuntrade resolutionen länderna skulle se till att ingen skulle behöva avstå från en abort av ekonomiska skäl. Med andra ord -PACE hade tidigare gjort starka uttalanden för aborträtten.


När det skulle röstas om Resolution 1763 såg dock abortmotståndarna till att omröstningen lades sent en fredag eftermiddag, då de flesta parlamentariker åkt hem. De svenska parlamentarikerna visste inte ens om att omröstningen skulle vara, utan röstade via ombud sedan de blivit uppmärksammade på detta. Läs mer om detta här och här.

Följdaktligen röstades en motresolution igenom, dvs den resolutionen som istället tog ställning för samvetsfrihet, med 56 röster mot 51. (Röstsiffrorna är för övrigt intressanta att ha i huvudet. Ruth Nordström, har i olika debatter hävdat att det i Europa och inom Europarådet finns en stor samsyn kring samvetsfrihet. Det är alltså inte sant)


PACEs resolutioner är som sagt inte juridiskt bindande utan fungerar endast som en rekommendation. Trots Resolution 1607 om att tillåta abort röstades igenom 2008 har Irland, Malta, Polen behållit sin restriktiva abortlagstiftning.
Det är också värt att notera att Resolution 1763, om rätten till samvetsfrihet,  är konstigt skriven. Den säger bland annat att inget sjukhus ska diskrimineras för att det inte vill delta i abort -men sjukhus har inga mänskliga rättigheter och omfattas därmed inte av samvetsfriheten (detta finns beskrivet här, med hänvisningar till fler källor).

 

Detta stoppade dock inte Ja till Livet, som omgående började annonsera efter fall att driva. De gjorde klart redan från början att målet skulle vara Europadomstolen om så krävdes.

Europarådets beslut

Annons del 1

 

Vårdnätverk

 

 

Annons del 2
Att resolutionen inte var juridiskt bindande talade man rätt tyst om. Tvärtom använde man ofta ord som garanterade i sitt annonserade:

Sprid beslut om samvetsfrihet

Ja till Livets därvarande generalsekreterare hävdade också i Vårdfokus att beslutet innebar att svensk sjukvård nu måste garantera personalens samvetsfrihet.
(Om Ja till Livet anser att Irland, Polen och Malta ska garantera kvinnors rätt till abort med stöd i Resolution 1607 förblir dock oklart. Jag försökte fråga på JtLs sida när det begav sig, men min kommentar togs bort utan svar)

(Kan för övrigt lägga in som kuriosa att undertecknad vid ett tillfälle fått tidningen Dagen att ändra sitt ordval från “slog fast rätten” till det mer korrekta “rekommenderade” angående Resolution 1763‘s påverkan).

 

Det skulle dock drygt tre år efter Resolutionen 1763,  röstats igenom innan den första barnmorskan trädde fram, i januari 2014, och ytterligare två år innan nästa fall kom upp.

Vad vi kan lära oss av den här historian? Troligen att införandet av en samvetsklausul inte kommer vålla några stora problem för kvinnors rätt till vård till en början. Ja till Livet fick ju som sagt söka ganska länge innan de fick tag på ett fall att driva. Båda barnmorskorna påbörjade också sina utbildningar efter att Ja till Livet börjat annonsera efter fall att driva. Men med tanke på hur extremt förfinad strategin är kommer de knappast stanna vid en samvetklausul. Jag lovar satsa rätt mycket på att om en samvetsklausul införs kommer Ja till Livet och deras systerorganisationer uppmana folk att utnyttja den, och de kommer att propagera för sina medlemmar att utbilda sig till vårdpersonal.

Den här historien visar också på abortmotståndarnas nya, och förfinade strategier. Det är så mycket lättare att vinna gehör om man pratar om mänskliga rättigheter och det låter imponerande när man hänvisar till resolutioner och Europakonventionen. Här är det viktigt att de påståendena bemöts av människor som faktiskt vet vad som gäller. Skicka fram fler jurister i debatten! Gärna tillsammans med vårdpersonal.

 

Som en liten avslutning vill jag berätta det här: För ett par år sedan anmälde tre kristna organisationer Sverige till Europeiska kommittén för sociala rättigheter  bland annat för bristen på samvetsfrihet. Europarådets kommitté för sociala rättigheter kan du läsa mer om här (de är ej att förväxla med PACE. Abortmotståndarna arbetar på flera fronter). En av anmälarna var organisationen Provitas, som leds av ingen mindre än Ruth Nordström. Sverige friades på alla punkter.
Italien har för övrigt också anmälts till samma kommitté, men för att missbruket av samvetsfriheten inom läkarkåren i praktiken blir ett hinder för kvinnor att få vård. De blev å andra sidan fällda. För samvetsfriheten får inte stå i vägen för rätten till vård och hälsa.
Båda fallen kan man läsa om här, anmälan mot Sverige är nummer 99, och anmälan mot Italien nummer 87.

För den som är intresserad av att läsa mer om abortmotståndarnas nya strategier och barnmorskefallet rekommenderas Anna Dahlqvists reportage här och Rebecca Weidmo Uvells granskning här.

Gillian-meme2553719483

Previous post

Ett nej är ett nej, oavsett vad du jobbar med.

Next post

Ny skepchick

Christine

Christine

Molekylärbiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Vetenskapsbejakare snarare än skeptiker. Återfinns periodvis också på gensvar.wordpress.com @tankeexperiment på twitter.

No Comment

Leave a reply