Politik & SamhälleSkepticism

Metodologi och källkritik -inte bara i extremfall

För drygt en vecka sedan hände något intressant. Plötsligt började människor diskutera källkritik och undersökningars tillförlitlighet som aldrig förr. TV4 nyheter gick ut och berättade om sin policy kring vilka undersökningar de väljer att publicera.  Också Dagens Nyheter hade en artikel om varför resultatet från vissa undersökningar inte var att lita på. Metodologi diskuterades på SVT Opinion.

Vad hade hänt? Jo, en undersökning från företaget Yougov hade indikerat att Sverigedemokraterna numera är Sveriges största parti

 

Förstå mig rätt. Det är så klart skönt att höra att resultatet troligen inte var helt tillförlitligt (även om det är otäckt höga siffror oavsett). Det är också jättebra att källkritik plötsligt kom upp ordentligt på agendan och att man började diskutera metodologin bakom en undersökning. Jättebra! Men det är samtidigt synd att det skulle krävas att Sverigedemokraterna, ett parti med bruna rötter och som än idag lever på främlingsfientlighet och sexism, indikerades vara Sveriges största parti för att så skulle ske.

 

Det här var inte första gången en undermålig undersökning genomförs och rapporteras. Är det till exempel någon mer som minns när media berättade att en stor del av svenska kvinnor ville vara hemmafruar? Resultatet kom från en enkät på sajten Familjeliv, och hade så stora brister gällande urval (sajt för kvinnor som intresserar sig för, tja, familjeliv är bäddat för ett visst resultat), svarsfrekvens och formulering på frågor att den i praktiken inte sa någonting som var värt att veta. Andelen svarande som väldigt gärna ville vara hemmafruar hade dessutom sjunkit jämfört med året innan. Här hade det verkligen varit läge att kika på metodologin och sedan kasta resultatet i papperskorgen, men istället skulle det diskuteras varför så många kvinnor ville vara hemmafruar och om “feminismen hade misslyckats”. När det enda som misslyckats var journalisterna.

Man måste alltså fundera över metodologin även när man får fram resultat man vill se. Nu menar inte jag att media vill att kvinnor ska vara hemmafruar, men jag tror att vissa journalister såg en så stor chans till lite provocerande rubriker att de helt enkelt sket i att ens kika på metodologin.

 

Att fundera över hur undersökningen gjordes bör för övrigt göras även när man får fram resultat som man ideologiskt sett tycker bättre om än det som beskrivits ovan. Det är inte första gången resultatet från Yougovs undersökningar kommit ut i media, men det är första gången som metoden diskuterats såhär intensivt. Som sagt, källkritik och metodologi är för viktiga frågor för att bara diskuteras i extrema fall.

 

Det här kommer inte vara sista gången en undersökning genomförs på skakig grund. Jag hoppas att människor, såväl journalister som privatpersoner som frekventerar sociala media, även i framtiden ska granska metodologin, och rapportera om eventuella brister oavsett vilket resultatet blir. Alternativt bestämma sig för att inte skriva något alls .

Det man förlorar på i sensationalism vinner man nämligen i trovärdighet. Och den sistnämnda varan behövs extra mycket i mörka tider som denna.

 

Previous post

Skeptiska snabbisar: vad kan man göra för Daesh-offren?

Next post

Två ideologier, samma konspiratoriska tänkande. Om "invandringskritik" och alternativmedicin

Christine

Christine

Molekylärbiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Vetenskapsbejakare snarare än skeptiker. Återfinns periodvis också på gensvar.wordpress.com @tankeexperiment på twitter.

No Comment

Leave a reply