SkepticismVetenskap

En tur längs Höga Kusten, del 1

Vad gör en biologinörd tillika Skepchick på semestern? Ja, det kan givetvis variera, men svaret i mitt fall var att med kameran i högsta hugg ge mig ut i naturen för att föreviga allt (nåja) häftigt som finns där. Kosan styrdes denna gång norrut, mot Höga Kusten. Ska vi ta oss ett kik på vad man kan hitta där?

På vägen upp stannade vi i Ockelbo och kikade in på Wij Trädgårdar. Här kan man beskåda sju olika visningsträdgårdar; köksträdgård, landskapspark, rosträdgård, skogens trädgård, skuggträdgården, studenternas trädgårdar och örtagården.
Lite bilder:

Spade

Sallad. I långa rader.

Lejongap

Lejongap. På den vänstra bilden är blomman stängd, men på den högra bilden har den öppnats, som ett litet gap. Genom att blomman öppnar sig kan pollinerande insekter flyga in, och när blomman sluter sig kan mycket pollen fastna på insekten.

Fänkål

Fänkål. Och min skugga. Inte för att jag gillar fänkål speciellt mycket, men rader av växande fänkål ser ganska vackert ut. Och som stadsbo är det kul att se hur det ser ut där maten odlas 😉

Dagen därpå åkte vid vidare upp mot Höga Kusten och gjorde ett besök på Skulebergets topp. Åker man på E4 i Docksta i Kramfors kommun går det inte att missa Skuleberget. Ena sidan slutar nämligen brant nedåt vägen, och ger berget en väldigt karaktäristisk form. Skuleberget har idag världens högsta marina kustlinje, hela 286 meter över havet.
Ja, jag erkänner. Jag älskar utsikter och att se världen ovanifrån:

Skuleberget

Utsikten från Skuleberget

 

Tredje dagen var det dags för ett besök på Ulvön, i Örnsköldsviks skärgård.

Platsen är egentligen mest känd för surströmmingen som tillverkas där, men personligen skulle jag rekommendera platsen på grund av den fantastiska naturen:

Ulvön horisont

Stenarna längs vattnet har slipats släta av vågorna. Och visst är det något speciellt med att se horisonten?

Grankotte

Så sann biolog jag är, är det sällan jag ser så här pass omogna grankottar. Roligt när det händer!

Efter besöket på Ulvön stannade vi till i Herrgårdsparken. Det är en liten konstpark på Köpmanholmen, där konstinstallationer finns insprängda i naturen, och där naturen också fungerar som konstverk. Parken är finansierad av EU, och även om man kan ifrågasätta många av EUs prioriteringar går det inte att förneka att denna park är väldigt vacker. Blandningen av konst och natur är fascinerande och som biolog kan jag inte låta bli att se positivt på allt som kan få människor att upptäcka den skönhet som finns i naturen.

Läs mer om parken här och här.

Vi avslutar det här inlägget med lite exempel på den konst som återfinns i Herrgårdsparken. Nästa inlägg kommer handla om död ved och sällsynta växter!

Krokodil

Trädstam målad till krokodil vid parkeringsplatsen

 

Handväskor

Handväskor längs med gångstigen.

 

Blå sten

Plötsligt mitt ute i skogen. En blå sten, med sina stenbarn runt omkring. Ett trollägg? (Bilden är tagen av Christine, och får inte spridas eller användas utan tillstånd)

Alla bilderna i det här inlägget är tagna av Christine, och får inte användas utan tillstånd.

Previous post

Born This Way

Next post

En tur längs Höga Kusten, del 2: Död ved och Strandtrav

Christine

Christine

Molekylärbiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Vetenskapsbejakare snarare än skeptiker. Återfinns periodvis också på gensvar.wordpress.com @tankeexperiment på twitter.

No Comment

Leave a reply