AlternativmedicinBiologyPseudovetenskapSkepticism

The plural of “anecdote” is not “data”

Australiensiska Belle Gibson är en 23-årig småbarnsmamma tillika alternativmedicinförespråkare. Hennes hemsida The Whole Pantry (med tillhörande app och kokbok) har rönt stora framgångar inom wellness-kretsar – framgångar som i stort sett helt grundar sig i hennes påstått framgångsrika självbehandling av en aggressiv hjärntumör. Gibson ska enligt uppgift ha övergett cellgifterna för tarmspolning, Ayurvediska kurer och holistisk medicin, och på så sätt ha övervunnit sin obotliga cancer.

Den senaste veckan har hennes berättelse börjat vackla. Artiklar som publicerats i Australiensisk media belyser delar av historien som inte riktigt hänger ihop, och det uppdagas att det ännu saknas övertygande bevis på att Gibson någonsin diagnosticerats med dödlig hjärncancer. Tystnaden från Belle Gibsons läger är talande.

Det är enkelt att tänka att alternativmedicin inte skadar någon – att tarmspolningar aldrig dödat någon, eller att lite kolloidalt silver till eftermiddagstéet på sin höjd har en negativ effekt på tedrickarens egen plånbok. När det gäller hälsomoguler i sociala medier som inspirerar svårt sjuka människor att avstå från vetenskapligt underbyggd medicin, dock, är vi inne på en helt ny division av förjävlighet.

Med detta inte sagt att Belle Gibson är en kallhamrad utsugare som medvetet fejkat sin cancer för att tjäna pengar. Många alternativmedicinare tror absolut på vad de själva förespråkar, även i närvaron av enorma motsägelser.

Ett exempel på ovanstående är wellnessbloggaren Jessica Ainscough, som också hon lyckades samla på sig en ordentlig supporterskara under bloggnamnet The Wellness Warrior. Efter att ha blivit diagnosticerad med mjukdelssarkom valde hon att frångå sina läkares rekommendationer om amputation, för att istället behandla cancern med det som kallas Gersonmetoden – kaffelavemang, grönsaksjuicer och kosttillskott. Den 26:e januari i år dog hon i sviterna av sin sjukdom.

En vanlig fras inom skeptikerkretsar är “the plural of ‘anecdote’ is not ‘data’”. Ändå kan det vara svårt att som skeptiker bemöta påståenden som grundar sig i någon annans personliga erfarenheter. En väns systers kompis kanske säger sig ha fått cancer av Gardasilvaccinet, eller sett ett spöke i badrummet, eller botat sin reumatism med gräslök, och oavsett om man känner sig övertygad av anekdoten eller inte så känns det hårt och kanske lite elakt att sätta sig på tvären när det gäller någon annans självupplevda verklighet. En personlig berättelse ger situationen ett mänskligt ansikte, och att stå fast vid sin övertygelse blir att stämpla någon annan som lögnare.

På samma sätt kan statistik och forskningsresultat kännas sterilt och opersonligt. Att läsa siffror om cellgifters effektivitet som behandling mot leukemi har helt enkelt inte samma emotionella effekt som att läsa en gripande berättelse om en specifik medmänniskas framgångsrika kamp mot samma sjukdom. Kanske är det så att vi som skeptiker måste fundera på hur vi kan ge de personliga berättelserna mer utrymme inom vår egen diskurs.

Empati är dock inte alltid synonymt med finkänslighet. Att vara tyst för att undvika att såra någons känslor kan kännas rätt för stunden, men att ta till orda för att motarbeta spridningen av felaktig information kan potentiellt rädda liv. Frågan är vad som egentligen är mest medmänskligt av oss som åskådare.

 

Previous post

”Kvinnor förtjänar bättre” eller ”Ulven i fårakläder”

Next post

Skeptiska snabbisar 6/4

decubate

decubate

1 Comment

  1. 18 March, 2015 at 17:21 —

    Jag citerar än en gång Tim Minchin: “Alternative medicine has either not been proved to work, or been proved not to work. You know what they call alternative medicine that’s been proved to work? Medicine.”

Leave a reply