Politik & SamhällePseudovetenskapVetenskap

Den rätta vägen – ett gästinlägg av Hanna Brus

Följande text är ett gästinlägg från Hanna Brus. Du hittar hennes blogg på Dagens Medicin här, och på twitter här.

Det finns mycket i livet som skrämmer många av oss. Det som ängslar och oroar är ofta element utom vår kontroll och utom vår förståelse, emedan det vi tror att vi begriper generellt upplevs som mindre otäckt. Människan gillar att känna att hon har ”koll på läget”, att tillvaron kan förklaras och helst också hanteras. Därför är det behagligt när någon eller något klargör riktning och mening, framförallt när extra krångliga och krumbuktiga livsmankemang dyker upp.

Ett nutida krumbuktande som mer och mer pockar efter vår uppmärksamhet är hur den ”optimala hälsan”, med dagsaktuell definition, ska uppnås. I addition till hur ohälsa och sjukdom ska undvikas har positionerna nu flyttats fram i jakten på den kryaste existensen. I bilagor, morgonsoffor och reportage haglar råden som ska hjälpa oss till det fullkomliga frisk-nirvanat och all efterföljande salighet. Men eftersom reell kunskap kring hälsa och ohälsa sällan är enkel och snabbtuggad får färdigpackade lösningar och specialsydda förklaringsmodeller gärna företräde. Den ”rätta vägen” bör brukligt också innefatta en kamp mot det onda, vilket i dessa sammanhang gestaltats av allt från mjölk, stötdämpade skor och kolhydrater till vacciner, ”obalanser”, fredagsmys och rovgiriga industrier som medvetet gör oss sjuka. 

Sammantaget har vi landat i de omnipotenta idéernas gyllene era där kändisar, träningsprofiler och diverse gurus tillverkar hälsobringande altarskåp på löpande band.

Hajpen, för att inte säga hetsen, kring ”hälsofrämjande aktiviteter” är så stor i dag att den nyttiga lunchen, den magiska healingen eller de nya träningskläderna inbringar högar med glittriga statuspoäng. Att sociala medier fullkomligt exploderar av avklarade träningspass, detoxdrinkar och ekologiska broccoligroddar är således inget konstigt.

Och självklart kan råd, tips, prestationer och uppmuntran vara oerhört gagnande, men slagsidan som antyder att det finns en moralisk över- och underordning i olika sätt att leva är allt annat än utvecklande.     

 Vilken metod, ide eller produkt som attraherar flest följare förefaller inte vara ett dugg avhängigt av sanningshalt, utan snarare av viljan att tro på det som sägs, och på den som säger det.  Ett lättköpt budskap kan utan större problem utmanövrera världens samlade fakta, vilket det finns otalet exempel på.

Ett aktuellt sådant modenyck är den glutenfria kosten, en snabbt stigande dietstjärna och en växande guldgruva. Att utesluta gluten ur kosten, när man inte lider av glutenintolerans, är inte skadligt. Det är onödigt, det är dyrt, det är bökigt och kosthållningen kan i värsta fall försvåra diagnostiken av (riktig) celiaki, men på det stora hela är det ingen fara. Trots detta är företeelsen som sådan i min mening inte speciellt lyckad.

Dels finns det givetvis hälsovådliga dieter, faror med alternativmedicin och skadliga träningsregimer. Även pressen av att vara hälsosam kan skapa ohälsa. Därutöver är det med all säkerhet otjänligt att indirekt tala om för människor hur de mår och vad de borde göra för att må bättre genom att bestämma vad ”må bra” är.    

Men min huvudsakliga invändning är mer allmän och riktad mot den utbredda benägenheten att totalt ignorera kunskap och kompetens, där den faktiskt finns att nyttja. Vurmen för allsköns humbug, konspirationsteorier, påhittade överlägsenheter och enkelriktade ”sanningar” är sannolikt inte gynnande för vare sig folkhälsan eller samhället i stort.

Ingen är immun mot okunskap, fördomar, rädslor, skygglappar, preferenser och myter som kan lura ner oss i fallgropar. Fallgropar som kan kännas förrädiskt mysiga i sin trånghet och därmed svåra att kliva ur. Men för att vi ska våga och vilja söka oss vidare, utmana våra sanningsbubblor, måste vi tillsammans underlätta och uppmuntra kunskap, eftertanke och ödmjukhet. Bejakandet av gemenskap genom allas individualitet är troligen ett bättre framgångskoncept än illusionen av att vissa egenskaper är mer värda än andra – oavsett vad det gäller.     

Jag säger inte att vår folkhälsa inte behöver bli mycket bättre, att modeflugor aldrig träffar rätt eller att allt är negativt i ”hälsovärlden”. Har bara väldigt svårt att se att någon hållbar lösning (överhuvudtaget) innefattar hetsjakter, hitte-på och binära tankevärldar. 

Tack för ordet!

Previous post

Vaccinmotståndarnas fruktansvärda människosyn

Next post

”Kvinnor förtjänar bättre” eller ”Ulven i fårakläder”

skepchickse

skepchickse

Skepchick.se:s adminkonto. Används för gästinlägg och skeptiska snabbisar.

1 Comment

  1. 25 March, 2015 at 15:06 —

    Att människor faller ‘offer’ för trender vad gäller hälsa och utseende är inget nytt, det har säkert funnits i alla tider. Men vad betyder: ‘Bejakandet av gemenskap genom allas individualitet’? Det skulle jag vilja att du förklarar lite mer. Du framhåller hälsofarliga dieter, faror med alternativmedicin och skadliga träningsregimer som negativa för människan. Helt riktigt naturligtvis, om du också kommit ihåg att inlemma skolmedicin från den traditionella vården i din lista. Hos människor som pga ålder eller annat förlorat inflytande över sitt liv hittar man oftast kassar med en mängd olika mediciner som väl skrivits ut för att främja hälsa och välmående. Alla som varit uppmärksamma minns den äldre kvinnan i ett TV-program, som låg okontaktbar i en sjukhussäng och hennes dotter som uppmärksammade hur hon vaknade till medvetande igen när hon inte fick den förskrivna medicinen längre då hon förväntades dö inom kort. Eller programserien om äldreboenden där den för programmet inkallade läkaren ansåg att man kunde plocka bort åtskilliga förskrivna mediciner för att patienterna skulle må bättre.

    Jag skulle också vilja att du förklarar lite närmare vad du menar att farorna med alternativmedicin är? Och vilken typ av alternativmedicin menar du? Kiropraktik, akupunktur, örtmedicin eller homeopati? Den frågan brukar besvaras med att sjuka människor väljer alternativmedicin istället för traditionell sjukvård och dess medicin, och därmed riskerar sin hälsa. Sådana exempel finns säkert men det är nog vanligare att patienten fått veta av den traditionella vården att de får lära sig leva med sina sjukdomar, att de är färdigbehandlade och därefter söker sig till alternativmedicinen. Vad är faran med det? Detta är något helt annat än att jaga skönhet och hälsa i allmänhet, något mycket allvarligare där man (även du nu), skuldbelägger människor för att de vill bli friska från sjukdom.

    Jakten på optimal hälsa och skönhet är projicering av tomhet, oro och ångest, kanske dödsrädsla. Men det är omedvetet och därför inte åtkomligt för argument och löjligt i sina mest utstuderade uttryck.

Leave a reply