Politik & Samhälle

50 nyanser av debatt

På sistone har man inte kunnat öppna en tidning utan att mötas av åtminstone en artikel om filmen/boken 50 Shades of Grey. Personligen har jag har inte heller kunnat logga in på Facebook utan att mötas av uppdateringar om filmen -endera i form av analyser eller i form av planer på protester utanför biograferna.

Med andra ord -dags för ytterligare lite till på samma tema!

Att 50 Shades of Grey kritiseras är bra. Det ÄR en destruktiv relation som skildras i boken, och det sex som beskrivs är inte representativt för vad BDSM är. I verkliga livet skulle en del av det sex som beskrivs räknas som övergrepp. Christian Grey är manipulativ, han uppvisar stalkerbeteende, han respekterar inte ett nej och Ana Steele framställs i boken som ett förvuxet barn. Bloggaren Pervocracy (som själv är BDSM-utövare) gör en rolig genomgång av boken här.

Men trots det är det något med den intensiva kritiken och diskussionen som stör.

För ärligt talat. Hur ofta är det vi ser filmer som gör en realistisk skildring av…tja, vad som helst?

Hur ofta ger actionfilmer en realistisk bild av fysikens lagar? Hur ofta ger romantiska komedier en realistisk skildring av uppvaktning, kärlek och förhållanden?

Och inte minst: Hur ofta ger mainstreamporren en realistiskt bild av sex? Av kroppar? Förekommer det ens?

Att Christian Grey uppvisar ett obehagligt stalkerbeteende är det ingen tvekan om -men liknande beteende återfinns i en rad andra filmer, där det även där bara ses som romantiskt. Vardagsrasismen har skrivit om detta här. (Det mest sorgliga är att detta beteende, som Vardagsrasismen påpekar, också romantiseras i verkliga livet.)

En film som 50 Shades of Grey riskerar absolut att ge oinsatta människor en felaktig bild av BDSM och ge somliga ytterligare ett argument för att nej i själva verket är ett ja. Men igen, det är filmen knappast ensam om. Vi får heller inte glömma bort att drömmen om att bli dominerad, att någon annan tar kommandot mot ens vilja, är en oerhört vanlig fantasi. Hos kvinnor såväl som hos män. Jag tror att en del av bokens framgångar förklaras just av detta -att genom bokens och filmens värld få leva ut sin fantasi om att hitta någon som förstår vad man innerst inne vill, utan att man själv behöver stå till svars för sina lustar.

Jag kan inte komma bort från känslan av att anledningen till att just 50 Shades of Grey diskuteras så intensivt har mindre att göra med att den skildrar en destruktiv relation och romantiserar övergrepp och mer att göra med att den a) innehåller sexskildringar som riktar sig till en kvinnlig publik b) handlar om BDSM och inte den form av sexualitet som vi är vana att se.

Det finns en tendens att se kvinnor som lite mindre förmögna, och lite mer behov av skydd. När kultur riktar sig till kvinnor, ja då ska den analyseras sönder och samman. Inte minst när det handlar om sexskildringar.
Att en karl vill dra sig en runk till lite gruppsexporr är inget konstigt, men att en kvinna har fantasier som inte är helt korrekta enligt alla konstens regler, ja det är inte lika bra.
Något som helt tycks missas i debatten är också det faktum att en bok inom genren “sexig bok som främst läses av kvinnor” har gjorts till storfilm. Finns det inte något befriande i att “tantsnusk” numera tas på så stort allvar?

Så. Vad jag vill komma fram till är i princip det här: Det är fullt förståeligt att man inte vill se 50 Shades of Grey. Det är också fullt förståeligt att man vill uppmana till allmän bojkott, demonstrera eller dela ut information om misshandelsförhållanden utanför biograferna.
Men det är lika förståeligt att folk gillar 50 Shades of Grey. Och till dig som faktiskt vill se filmen vill jag säga följande: Skäms inte. Det är helt okej att tända på det som visas i filmen. Du vet lika väl som någon annan att det du ser till syvende och sist bara är en fantasi -likt det mesta annat vi ser på bio.

PS. De absolut flesta är medvetna om detta men jag säger det för säkerhets skull: Att kalla sig för Kvinnorfronten och vandalisera en butik som ägs och drivs av kvinnor, som riktar sig till kvinnor och som har som affärsidé att hjälpa kvinnor till bättre sex, det är själva definitionen av idioti.

 

 

 

Previous post

Fanatism vs tolerans: Om att ändamålet inte helgar medlen.

Next post

Vaccinmotståndarnas fruktansvärda människosyn

Christine

Christine

Molekylärbiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Vetenskapsbejakare snarare än skeptiker. Återfinns periodvis också på gensvar.wordpress.com @tankeexperiment på twitter.

1 Comment

  1. 21 February, 2015 at 11:47 —

    Kunne knappest vært mer enig. 🙂

Leave a reply