FeminismGenusSkepticism

Kompetent kvinna -inte “duktig flicka”

 

Igår sedan skrev bloggaren Hej Blekk ett inlägg om Den Duktiga Flickan i Feminismen. Det är inte första gången jag läser ett bekymrat inlägg om de där duktiga flickorna med höga krav, de som vill ha bra betyg, bra jobb och engagera sig för världen, men denna gång kände jag för att skriva ett svar.

Jag menar inte att i det jag skriver nedan nedvärdera någons psykiska lidande eller att förminska de problematiska i att en del personer sätter krav på sig i att excellera i precis allt de gör, fast de kanske inte trivs med det. Att många människor (främst kvinnor och tjejer?) har alldeles för höga krav på sig, både från sig själv och omgivningen, uppvisar inte minst de positiva kommentarer bloggaren inlägget på Hej Blekks blogg fick.

Men ändå är det något som skaver. Att män kan vilja ha bra betyg, jobba dygnet runt eller vilja förändra världen är inget konstigt. Men när tjejer och kvinnor gör det –ja, då ska det analyseras, psykologiseras och problematiseras. Frågan ifall det verkligen är bra och nyttigt för kvinnor att prestera ska ställas.

Jag är kanske egentligen inte vad som kallas duktigt flicka. Jag har inga större problem att prioritera bort vissa saker, för att ha mer tid över till annat (även om jag ibland kan vilja engagera mig för mycket och har svårt att säga nej av den anledningen) .

 

Men jag är också på många sätt vad som skulle kunna kallas en duktig flicka. Jag har alltid haft höga betyg, jag har doktorerat och jag har sedan gymnasietiden varit engagerad politiskt i olika former. Under tiden jag jobbat på mitt nuvarande jobb har jag läst kvällskurser för att vidareutveckla mig och periodvis frilansat lite som skribent.

 

Men inget av detta görs för att jag innerst inne hatar mig själv eller för att jag tror att mitt värde sitter i vad jag presterar. Jag gör det för att jag, för det mesta, trivs med det. Jag älskar vetenskap, jag vill utvecklas i mitt nuvarande jobb, jag vill göra skillnad för världen.
Och jag är trött, trött, trött på att det alltid ska patologiseras kring det kvinnor gör, och att våra drivkrafter ska nedvärderas till att handla om att vilja vara till lags eller vara en ”duktig flicka”.

Jag ville ha höga betyg för att kunna välja den utbildning jag ville. Att plugga och lära mig saker är dessutom något av det roligaste jag vet (FLÄMT).

Att jag valde att doktorera kom sig av att jag älskar forskning och vetenskap. Inte att jag trodde att mitt värde satt i vad jag presterade.

De kvällar jag jobbade sent i labbet berodde det inte på att jag ville bevisa för världen vilken duktig flicka jag var, det handlade om att jag ville bevisa en vetenskaplig hypotes. (Hur det gick? Sådär. Om jag ångrar den tid jag lade ned i labbet? Inte en sekund. Ibland är det själva resan som gör mödan värd).

Science_vision

 

 

När jag engagerar mig i politiskt, deltar i demonstrationer, skriver under debattartiklar eller tackar ja till att sitta i Vetenskap och Folkbildnings styrelse så kommer det inte av att jag inte tycker att jag duger som jag är, utan av en längtan efter att förändra världen.

 

Om en person vänder sig till mig och frågar hur de kan engagera sig mer skulle jag ge konkreta råd (såvida jag inte tydligt såg att det personen egentligen behövde var hjälp att tagga ned).

Jag skulle säga: Vad kul att du vill engagera dig! Gör såhär:

1) Ta reda på vad du brinner för
2) Fundera över vad du är bra på
3) Fundera över hur du kan använda det du är bra på för att engagera dig i det du brinner för.

 

Så Hej Blekk. Jag tackar för inbjudan till pyjamasparty men det får tyvärr bli en annan gång. Jag har ett mötesprotokoll att skriva, ett seminarium att förbereda, och en Almedalsvecka att planera. Jag kanske duger som jag är, men samhället gör det inte.

Till samhället i stort: Sluta se mig som en duktig flicka, och börja istället se mig som en kompetent kvinna, med ett brinnande engagemang. Klappa mig inte på huvudet, utan ge mig den credd jag förtjänar. Tack.

Previous post

Kvotering, kneg och kvinnor i gruvor

Next post

Mässlingen är ett symptom på något värre

Christine

Christine

Molekylärbiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Vetenskapsbejakare snarare än skeptiker. Återfinns periodvis också på gensvar.wordpress.com @tankeexperiment på twitter.

1 Comment

  1. […] undervisar Åbostudenterna om det allegoriska i penisträd kan ni med fördel läsa den synnerligen kompetenta Christines text om tröttheten över att kvinnor som presterar ska […]

Leave a reply