FeminismPolitik & SamhällePsykologi

Var glad, arg, tacksam och bitter samtidigt –det går!

Skogsbild”Var inte så bitter! Var tacksam –det finns andra som har det värre!”

Hur många gånger har man inte hört olika varianter av det argumentet? Nu senast var det flyktingar, vi pratar alltså om traumatiserade människor som flytt från förföljelse, krig och ond bråd död, som inte skulle klaga utan enbart vara tacksamma*.

Jag tänker berätta en sak för er, en ska som för mig är självklar, men som jag märker att många, många har problem med:

Det går att vara glad, tacksam, arg och bitter samtidigt. Det går. Vi människor är komplexa och vi har förmågan att tänka -och känna- fler än en sak samtidigt och se samma situation ur olika vinklar samtidigt.

Det finns personer i mitt liv som jag är väldigt arg på, som jag anser behandlat mig illa. Men samma personer är jag väldigt tacksam mot, för de har också gett mig många glädjefyllda stunder.

Jag är väldigt glad över att jag aldrig tvingats arbeta alltför långa dagar i en gruva långt under jord. Likväl anser jag att villkoren för akademiska forskare är dåliga och bör förbättras, och ja, detta är en hjärtefråga för mig.

Jag är arg, arg, arg på det svenska rättsväsendets syn på våldtäkt och de konstiga domar och domslut som avkunnas i våldtäktsmål. Jag inser också att situationen här i Sverige är miltals bättre än situationen i andra länder, där kvinnor riskerar att själva stenas till döds bara för att de anmäler en våldtäkt. Det går att tycka något är dumt och orättvist, och fortfarande vara medveten om att det kunde vara värre.

Utan att egentligen kunna sätta in mig i situationen så antar jag att hade jag blivit tvungen att fly från ett krigsdrabbat Sverige hade jag varit tacksam mot det land som tagit emot mig. Jag hade också varit rasande på myndigheter i det landet som inte gav mig tillräcklig information, och som utan att jag var medveten om det slussade ut mig långt ut på landsbygden.

Det här inlägget skulle kunna fortsätta i alla oändlighet men jag tror poängen har gått fram (och de som inte fattat vid det här laget kommer aldrig fatta ändå). Mina tankar här är inte bara en kommentar angående situationen med flyktingarna, utan en allmän kommentar till en debatt där man allt som oftast hör att man “ska vara tacksam och inte bitter”. Man kan nämligen vara både och.

Och till slut en påminnelse: Man får vara egoistisk i sitt engagemang, och lägga sin tid där man själv tror att man kan göra störst nytta.. Det är sällan fel att försöka förändra något som är fel, även om situationen kunde vara värre!

*Jag har en gnagande känsla av att de som skrek högst om hur tacksamma dessa människor skulle vara för övrigt är samma personer som själva upprörs över att 3 sekunder klipps bort ur Pippi Långstrump och att en enskild unge inte fick vara pepparkaka i skolans Luciatåg.

Previous post

Gästinlägg: Vanliga värktabletter kan ge dig STROKE. Kanske.

Next post

Skeptiska snabbisar 13/1

Christine

Christine

Molekylärbiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Vetenskapsbejakare snarare än skeptiker. Återfinns periodvis också på gensvar.wordpress.com @tankeexperiment på twitter.

No Comment

Leave a reply