FeminismLivsåskådning & ReligionPolitik & Samhälle

Granater mot levande liv.

Jag gick jour på kvinnokliniken i helgen. Det är ett omväxlande arbete, jag hann ronda BB-avdelningarna, ta emot rikliga blödningar och envisa klådor på gynakuten, assistera vid ett kejsarsnitt och göra två skrapningar. Det låter så brutalt att säga skrapning. I själva verket för man in en trubbig plastsug i livmodern, trycker på en knapp så att vakuum uppstår, och därefter töms livmodern sakta och ljudlöst på sitt innehåll.

Att utföra aborter är en av de mest meningsfulla uppgifterna i mitt arbete. Det är ett viktigt uppdrag att möjliggöra att bara de som faktiskt vill föda barn gör det. “Jag drömmer om den dag då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, ömhet och njutning”, som Ottar uttryckte det. Nu finns en tidning uppkallad efter henne, en mycket läsvärd tidning, som i helgen ordnade en festival för att uppmärksamma den fria abortens fyrtioårsjubileum.

Kanske var det just när jag stod på operation med sugen i handen som tre maskerade personer sprang in på aborträttsfestivalen och kastade in rökgranater. Tre människor ville manifestera att det inte är okej att kvinnor bestämmer över sina egna kroppar, och att det inte heller är okej att tycka att det är okej att kvinnor bestämmer över sina egna kroppar. Aktionen utgjorde på så sätt ett fysiskt övergrepp och ett politiskt terroristdåd på samma gång. Dessa människor argumenterade inte för sin sak, de utförde ett attentat.

Andra som brukar argumentera mot abort betonar livet som centralt. Rätten till liv, en rätt som alltså tillskrivs embryon men inte tillskrivs kvinnor som uppmärksammar aborträttens fyrtioårsdag. Inte heller är de aborterande kvinnornas liv viktiga. Vi vet att antalet aborter som utförs i ett samhälle är konstant, avsett legal status. Att kriminalisera abort leder bara till illegala aborter, vilket i sin tur tar tusentals kvinnoliv årligen. Men dessa liv värnas ej av rökgranatkastare och deras ideologiska jämlikar.

Om ett embryo är att betrakta som ett liv eller ej går möjligen att diskutera för den filosofiskt intresserade. Efter födelsen existerar tveklöst liv. Av dessa små liv under fem års ålder avlider varje dag 17.000. Hälften av dem dör redan sin första levnadsmånad. Det största hotet är näringsbrist (Unicef). Ändå springer inga maskerade män in och kastar rökgranater på de multinationella storföretag som genom sin skrupelfria exploatering av de fattigaste länderna ligger bakom denna näringsbrist. Det här livet, det som är så viktigt, är tydligen bara viktigt i vissa selekterade fall.

Medan jag stod med sugen på sjukhuset och terrorister kastade granater på festivalbesökare, den halvtimmen, dog 354 barn. Det motsvarar alla barn på ungefär femton svenska dagis. Liv är tydligen relativt. Terrorismen tycks beständig.

Previous post

Var är brudarna?

Next post

Gästinlägg: Sluta förlöjliga psykisk ohälsa!

Jona Elings Knutsson

Jona Elings Knutsson

Läkare som brinner för allas rätt till vård. Tyngdlyftare som tävlar i ryck och stöt. Mamma till tre inte längre särskilt små personer. Stockholmare från Dalarna.

1 Comment

  1. 8 December, 2014 at 12:13 —

    Kan man hoppas på att de blev gripna?

Leave a reply