FeminismScience & NatureTechnology

Var är brudarna?

“Hur får vi in fler tjejer, egentligen?”

Som kvinna i en extremt mansdominerad yrkeskategori har jag fått frågan ställd till mig oräkneliga gånger – från mitt första år på KTH till mitt andra år ute på arbetsmarknaden. Föreläsare, klasskamrater, kursare och vänners vänner verkar alla lika förbryllade över den otroligt skeva könsfördelningen som finns inom IT-branschen – men ändå hoppfulla om att jag, i egenskap av kvinna, ska kunna bidra med någon typ av förklaring.

Jag känner ofta att frågan är ställd till helt fel person. Just i egenskap av kvinna som faktiskt sökt mig till en karriär som utvecklare är jag väl sällsynt okvalificerad att svara på varför andra inte gör detsamma. Jag kan berätta om mina egna skäl – att jag växt upp i ett datorvurmande hushåll, att jag som tioåring fick en bok om HTML som jag lusläste för att lära mig göra asfula hemsidor – men att kategoriskt uttala mig om det kvinnliga könets ointresse för teknik känns i allmänhet ganska olustigt.

Just det att växa upp i ett hushåll med närhet till datorer har dock visat sig vara en extra viktig faktor för möjliggörandet av en framtida karriär inom IT-branschen. Ett radioreportage på amerikanska kanalen NPR med titeln “When Women Stopped Coding” har tagit sig an mysteriet om de försvunna datavetarkvinnorna, och kommit fram till att en ond spiral av könsstereotyp reklam och efterföljande kunskapsglapp kan ligga till grund för den skeva könsfördelningen.

Two_women_operating_ENIAC

Betty Jean Jennings och Fran Bilas vid kontrollpanelen till superdatorn ENIAC. 

Före 80-talets mitt var programmering inte en särskilt könskodad sysselsättning (för exempel, klicka här, här och här). Andelen kvinnor inom datavetenskapliga ämnen kunde ses öka stadigt på samma sätt som inom andra delar av naturvetenskapen, men detta förändrades någon gång kring 1984 – ett antal år efter ankomsten av den personliga datorn. I och med att datorer äntrade hemmet skapades ett kunskapsglapp mellan de som hade tillgång till datorer och de som inte hade det, och i och med att datorer allt som oftast marknadsfördes för unga män blev det alltså kvinnorna som halkade efter.

Nuförtiden har vi möjligtvis hämtat in en del av detta glapp, och det finns nog få personer som på allvar tycker att datorer är till för män. Datorinnehav har blivit en självklarhet, och på så sätt förlorat en stor del av sin könskodning.

På samma sätt har det inte blivit med datorrelaterade yrken. I och med den där första marknadsföringsstrategin någon gång på 80-talet har vi skapat en allmängiltig kulturell uppfattning om en datanördkultur som är alltigenom till för män. I filmer, serier, reklamer och bloggar skapas och återskapas myten om programmering som något som män sysslar med.

Hur bryter vi då trenden? Mitt standardsvar brukar vara att man måste börja tidigt. Helst så tidigt att man ännu inte socialiserats till att tänka på datorpyssel som något manligt, utan bara som en ganska neutral och potentiellt rolig hobby – ungefär som att bygga Lego eller spela Twister. Vi arbetar i uppförsbacke, och ju senare vi försöker förändra bilden av programmerarsnubben som standard, desto mindre effektivt blir det.

Det är just därför det här med misslyckanden inom barnleksaksindustrin är så extremt enerverande.

Härom veckan uppmärksammades en barnbok vid namn “Barbie – I Can Be a Computer Engineer” vitt och brett, på både bloggar och nyhetssajter. Anledningen är ett alldeles enormt genusmisslyckande av astronomiska proportioner, då Barbie framställs som ett talanglöst mähä vars professionella framgångar endast beror på hennes mer tekniskt begåvade manliga vänner. Reaktionerna lät inte vänta på sig, och internet är numera fyllt av träffsäkra photoshoppade parodier där Barbie både kan konfigurera nätverk och delta i Open Source-projekt.

Att “Barbie – I Can Be a Computer Engineer” gav upphov till såpass ilskna motreaktioner borde ändå ses som ett friskhetstecken hos samhället i stort. Jag är övertygad om att de allra flesta bland oss inte på riktigt tror att kvinnor till sin natur är mindre tekniskt kompetenta än män. Dock borde vi sluta låtsas som att vi står helt mållösa inför frågan om kvinnors underrepresentation i IT-branschen, och börja utmana de blå/rosa hyllornas herravälde på riktigt.

Om könssegregerande marknadsföringstrick kan orsaka så här allvarliga effekter i min yrkesgren – vad kan de göra i din?

 

Previous post

Kåt På Wordfeud, eller: Hur Jag Ledde En Snuskgubbe In På En Annan Väg.

Next post

Granater mot levande liv.

decubate

decubate

No Comment

Leave a reply