AlternativmedicinBiologyPseudovetenskapVetenskap

Kolloidalt silver och naturlighetsvurmande

Den senaste tiden har det talats mycket om silver. Inte i mån av smycken eller ens som finbestick, utan som suspension av mycket små silverpartiklar i vätska – något som brukar kallas för kolloidalt silver.

Kolloidalt silver har en historia av användning inom den moderna sjukvården som sträcker sig tillbaka till 1800-talet, då det främst användes som ytlig sårvård. Experiment har visat att silverjoner i vattenlösning har desinficerande egenskaper på bakterier och virus in vitro, men i allmänhet är effektiviteten av kolloidalt silver – silverpartiklar i vätska – som desinfektionsmedel mycket tveksam. Det är även tveksamt om silverjonernas antimikrobiella effekt kan appliceras på en mänsklig biologi, eller om det är något som endast har effekt i det slutna system som en petriskål utgör. En metastudie som genomförts på effekten av silveromläggningar på brännsår visade ingen positiv skillnad – i vissa fall även sämre resultat än för kontrollgruppen – och en Cochrane-metastudie med en liknande frågeställning konstaterar att det inte finns någon evidens för effekt vid silverbehandling av sårinfektioner.

De svenska myndigheternas besked om frågan är tydligt. På Livsmedelsverkets hemsida kan man läsa sig till att kolloidalt silver är förbjudet att sälja som kosttillskott i Europa, eftersom det inte kunnat fastställas att preparatet är ofarligt för människor. Kemikalieinspektionen belyser den miljöfarliga aspekten av silverjonsanvändning, och menar att utsläpp av alltför stora mängder silverjoner i naturen kan leda till både bakteriell resistens och allvarliga problem för vattenlevande organismer.

Frågan om bakteriell korsresistens är speciellt oroväckande, och tas upp i större detalj i en annan rapport från Livsmedelsverket. På samma sätt som regelbundet, ickenödvändigt intag av antibiotika kan leda till bakteriestammar som överlever antibiotikakurer i högre grad, kan alltså intag av kolloidalt silver – om det har någon antimikrobiell effekt inom den mänskliga kroppen – leda till bakterieresistens mot flera andra viktiga antibiotika. Bakterier kan till exempel tänkas utveckla stabilare cellväggar eller andra skyddsmekanismer mot silverjoner som även skulle kunna vara effektiva mot vanlig antibiotika.

Sedan 90-talet har kolloidalt silver dock marknadsförts av förespråkare för alternativmedicin som en mirakelkur mot det allra mesta, från AIDS och cancer till acne och, ja, även ebola. Man har också framhållit att silver skulle vara ett essentiellt näringsämne i klass med järn och zink, och att brist på silver kan leda till ett nedsatt immunförsvar. Dessutom finns det ett kryphål i den tidigare nämnda svenska lagstiftningen – kolloidalt silver får säljas i hälsokostbutiker, men bara om det marknadsförs som vattenreningsmedel. Det är ett tillägg som i praktiken saknar konsekvenser, i och med att information om alla påstådda positiva effekter av kolloidalt silver finns tillgänglig bara ett par Googlesökningar bort.

I många alternativmedicindiskussioner brukar naturlighet vara något som man vurmar för alldeles extra. Postuleringen brukar vara att preparat si och så är naturligt förekommande, medan antibiotika/cellgifter/antidepressiva läkemedel framställs i laboratorium, och är därmed mindre lämpliga för människor att använda sig av. Den här typen av argumentation kallas appeal to nature, och bygger egentligen inte på något mer än människors egen rädsla för det vi ser som främmande eller oförklarligt. Att ett ämne är naturligt förekommande betyder inte att det är mer verksamt eller anpassat för mänskligt intag, eller ens att det är ofarligt för människor – cyanid är ett till exempel ett helt naturligt ämne som i allra högsta grad är olämpligt som livsmedel.

Det är inte en helt obegriplig mänsklig mekanism. Som art tenderar vi att romantisera naturen – den är familjär, pålitlig, inte främmande för oss. När vi möts av globala epidemier som ebola och AIDS är det således helt naturligt att vända sig till det som känns hemtamt, och vända sig bort från vår moderna medicin, som dessutom ofta känns aggressiv, osäker och opersonlig (cellgifter är det naturliga examplet). Det är dock aldrig en ursäkt för att låta naturliga läkemedel slippa undan samma skepsis som vi utsätter våra samtida konstgjorda läkemedel för.

Previous post

Jag har stora bröst, och jag hatar varje sekund av det.

Next post

Gästinlägg: Abort är ingen samvetsfråga

decubate

decubate

No Comment

Leave a reply