Politik & SamhällePsykologi

För de lyckligas skull.

Följande text är ett gästinlägg från Marie Mattisson. Du hittar henne på twitter här

De hörs, syns och tycks vara överallt. Livscoacherna. Självhjälpsböckerna. Stärk din självkänsla, finn familjelyckan, klättra i karriären, boosta bootyn, allt på en gång, hur lätt som helst, 12 sessioner 12,000:- inkl moms. Är det så enkelt? Kanske inte. Alla som drömmer om ett privat-jet kanske inte får det, trots att de sätter upp en bild på det på kylen.

Men det är väl okej ändå. Tycker några att de mår lite bättre eller lyckas lite bättre, så visst, kör på, ha’t så kult. Sålänge det inte skadar någon.

Dock möter jag ofta inte bara lycka och framgång hos De Lyckliga Och Lyckade. En biverkning som tycks återkomma är den att inte kunna hantera andras olycka. Många av de nylyckliga människorna vägrar se fattigdom, obotliga sjukdomar, förtryck, egna privilegier och andras olycka. De verkar inte kunna hantera det negativa. De verkar inte kunna hantera verkligheten överhuvudtaget.

Dra inte ner stämningen. Sprid inte negativ energi. Sluta älta.

Rädslan för andra människors sorger och svårigheter ter sig panisk. Är det livscoachernas fel? Kanske, kanske inte, kanske är de ett symptom av rädslor äldre än fenomenet. Men vad är det för lycka som inte kan hantera medmänniskors olycka?

Pressen är enorm, inte bara på att vara lyckad, utan även på att känna sig lycklig. En liten undersökning visar att de vanligaste orsakerna till facebook-unfriends är att personen skriver om negativa tankar, känslor och händelser. Jag hoppas att den har fel. Men att leva ut lyckohetsen börjar bli lika självklart som vovve, volvo och villa. Fan ta dig om du inte är glad.

Ska jag försöka se in lite i framtiden så ser jag en grå och intetsägande värld. En värld där allt är spelat, där man inte kan anta att något är på riktigt, där hela våra jag inte får existera. Kanske är vi redan där. Många lever redan med det som inte får finnas, med tystnaden och skammen, med misslyckanden och olyckan bakom lyckofasaden. Men de försöker vara starka, de försöker att inte klaga, för det är ju så man ska vara. Vi ska låtsas vara lyckliga för de lyckligas skull.

/Marie Mattisson

 

Previous post

Sluta påpeka rasism, din rasist!

Next post

Gästinlägg: Att vara skeptiker är att bry sig.

skepchickse

skepchickse

Skepchick.se:s adminkonto. Används för gästinlägg och skeptiska snabbisar.

No Comment

Leave a reply