AlternativmedicinFeminismVetenskap

Det är dags att prata om endometrios.

Läkare brukar fråga hur ont jag har ”på en skala mellan 0 och 10, där 0 är ingen smärta och 10 är värsta tänkbara smärta”. Jag förstår att det är nödvändigt, jag förstår varför de frågar, men HERREGUD, vad jag önskar att det fanns ett objektivt sätt att mäta smärta. Att jag inte behövde vara rädd för att inte bli trodd. Det vore toppen om det fanns en apparat, som en febertermometer, fast för smärta. Så vore det inget snack om saken, inget ”Sju? Men du SER ju inte väldigt smärtpåverkad ut…”. Nej, man ser inte alltid så påverkad ut vid en sjua. Inte när man har haft det några gånger i veckan den senaste tiden. Och när jag väl är uppe vid 10, då svimmar jag. How’s that for ”smärtpåverkad”? 

Och allt det här p.g.a. att min livmoderslemhinna inte håller sig i livmodern. Tillståndet kallas endometrios och innebär att livmoderslemhinnan växer på andra ställen än insidan av livmodern. Oftast sätter den sig i bukhinnan eller på äggstockarna, men den kan sitta lite varsomhelst.  Ett fall av oförklarligt näsblod visade sig vara endometrios i näsan. Endast fantasin sätter gränser, typ. Resultatet? Vissa kvinnor får inga symptom alls. Andra får horribla menssmärtor (smärtan strålar ibland ut mot ryggen och/eller benen), ont vid samlag, svårt att kissa, diarré/förstoppning, kronisk buksmärta, tarmproblem som liknar IBS, rikliga blödningar…ni fattar.

Ett vanligt problem när man lider av endometrios är att man har svårt att bli gravid. En sjukgymnast jag träffade (för problem orelaterade till endometrios) ville gärna hjälpa mig med min infertilitet. Jag hade alltså bara nämnt att jag har endometrios, det var hon som drog slutsatsen att jag inte kunde få barn. Det slog väl henne inte att man kan vara 28 och frivilligt barnlös. Hursomhelst rekommenderade hon akupunktur: ”ja, jag får ju egentligen inte rekommendera akupunktur som behandling mot infertilitet, men en annan patient jag har hade jättesvårt att bli gravid eftersom hon hade endometrios, men träffade hon en jätteduktig akupunktör, och nu har hon fem barn!” Jag sade inte att hon nog borde hålla sig till vetenskapligt bevisade behandlingar så länge landstinget betalar hennes lön, och jag lyckades hålla mig från att säga att 5 barn låter som helvetet på jorden, men jag gick aldrig tillbaka dit. Jag förstår att hon bara ville väl, men någon måtta får det väl ändå vara på kvacksalveriet. (Jag vet att många kvinnor med endometrios verkligen lider av sin barnlöshet. Jag menar inte att förminska det på något sätt. Men är man ofrivilligt infertil, då ska man träffa en läkare, inte en specialist i kinesisk örtmedicin.)

Endometrios är inte ett ovanligt problem. Var tionde kvinna i fertil ålder lider av det. Var tredje kvinna som är infertil har endometrios. Ändå tar det i snitt 8 år att få korrekt diagnos. Man får höra att ”det är vanligt att det gör ont när man har mens”, att man ska lägga något varmt på magen och ta en ipren. Ibland görs det utredningar för andra sjukdomar, som t.ex. inflammatoriska tarmsjukdomar, men när de undersökningarna inte visar något fel är man tillbaka i ”ta en ipren”. Och man har ändå svinont, och åren går, och till slut, om man har tur, träffar man kanske en gynekolog som tänker på att kolla upp det här med endometrios. Det känns som att alla inblandade förlorar på det här. Även om man bortser från mängden lidande de obehandlade problemen orsakar, så kan det ju inte vara bra för samhället heller. Man är inte en särskilt produktiv samhällsmedborgare när man vrider sig i smärtor. Jag kan inte låta bli att känna att en av anledningarna till att det är så svårt att få en endometriosdiagnos är att det är en ”kvinnosjukdom”. Kvinnoproblem har generellt ganska låg status. Att man oftast får symptomdebut i tonåren underlättar nog inte heller. (Man vet ju hur dagens ungdomar är, de vill ha vård så fort de får lite träningsvärk!) Det är svårt som ung tjej att inte ge upp, att envisas och KRÄVA hjälp trots att ingen riktigt tar en på allvar.

När man väl får en diagnos är den vanligaste behandlingen att man får p-piller, och många blir hjälpta av det. Det är en av anledningarna till att jag blir så arg och frustrerad när folk slentriandissar p-piller, men mer om det i ett annat inlägg. Ofta får man prova sig fram med olika hormonpreparat tills man hittar ett som fungerar optimalt. Mitt problem är att jag ofta blir hjälpt, men att kroppen sen ”överlistar” medicinen, och problemen kommer tillbaka. De har kommit tillbaka så många gånger nu, och är såpass svåra att jag funderar på att be om en hysterektomi. Bort med alltihop, bara.

Det värsta med endometrios är för min del inte ens smärtan. Visst, den är stundtals outhärdlig. Jag tänker ibland att jag kommer tappa förståndet, att smärtan faktiskt kommer göra mig galen. Men det finns en ännu värre sak: känslan av att endometriosen gör mig till en person jag inte vill vara. Det låter flummigt, jag vet. Men att leva med kronisk smärta har gjort mig till en rätt kass person. Undvikande, undflyende, opålitlig. Jag ställer in i sista stund, och jag ställer in ofta. (På sistone så ofta att jag känner att det nog inte ens är någon idé att göra upp planer överhuvudtaget.) Man kan inte lita att jag kommer dyka upp eller göra det jag sagt att jag ska göra. Inte för att jag inte vill, utan för att om jag får ont, då släpper jag allt annat. 

Jag menar inte att tycka synd om mig själv. Jag tror bara att det kan vara bra att berätta om sånt här. Smärtan och isoleringen gör att man känner sig ensam, och oförutsägbara smärtattacker håller en hemma. Men det kan vara bra att veta att det finns andra som känner likadant, som har samma problem, som slåss mot samma saker. När man har ont och känner sig ensam och inte vet vad som är fel är det lätt att haka på en välmenande sjukgymnast eller örtmedicinare eller hälsokostcoach. Det är inte konstigt att folk söker sig till alternativmedicin när den traditionella sjukvården inte tar dem på allvar.

Om du tror att du lider av endometrios, prata med en gynekolog. Skjut inte upp det. Sök hjälp.

Om du vill tipsa mig om en fantastisk behandling/kostförändring/kosttillskott som tar bort besvären och minsann gjorde dig eller någon du känner besvärsfri…tack, men nej tack.

/Homelessclubkid

P.S. Såhär tror Google att man ser ut när man har mensvärk:

imgres-1

Jag brukar må mer såhär:

24jan-2

Previous post

Skeptiska snabbisar 5/9

Next post

Skeptiska snabbisar 24/9

homelessclubkid

homelessclubkid

Homelessclubkid is the Captain of Swedish Skepchick. She's also a vegan skeptic who loves cats, books, and cosmology.

No Comment

Leave a reply