AlternativmedicinPseudovetenskapSkepticismVetenskap

Sjukgymnastens brev: ovetenskaplighet, faktafel och dålig attityd.

Det här är ett gästinlägg från Deathmods. Du hittar honom på twitter här.

Nyligen mailade Fysiocenter Odenplan ut en artikel till sina patienter. Artikeln är skriven av Robert Wakeham, en av deras sjukgymnaster, och handlar om livsstilsförändringar. Det låter väl bra, eller åtminstone harmlöst? En sjukgymnast som tipsar om hur man kan gå ned i vikt och få mindre ont i ryggen kan väl inte vara något att bråka på internet om? Dessvärre finns det tre stora problem med Robert Wakehams artikel.

1. Hans ovetenskapliga hållning.
2. Hans faktafel.
3. Hans attityd.

Jag tänkte gå igenom dessa ett och ett.

Hans ovetenskapliga hållning
I ett av de inledande styckena hävdar Wakeham att hans text bygger på “vetenskapliga rön”. Det är delvis sant, men han glömde kanske att lägga till “och pseudovetenskapliga rön, och fria fantasier”.

De “vetenskapliga rönen” redogör han för i sin källförteckning. Det räcker med en ytlig granskning av källorna för att konstatera att Wakeham går från tillförlitliga källor som WHO, socialstyrelsens riktlinjer och stora europeiska forskningssamarbeten, via välmeriterade debattörer som trots sina meriter förespråkar pseudovetenskap (t.ex. smartamaten.se) till rena kvacksalvare som Robert O Young. Dessutom refererar Wakeham till sin egen bok Ryggvärksexperterna ljuger. Att referera till sin egen populärvetenskapliga publikation (till hela boken, inte till en viss sida eller så) känns bara aningen mer seriöst än att ange google som källa. Robert O Young förtjänar en lite närmare introduktion. Han är en amerikansk homeopat och alternativmedicinguru, vars akademiska examina kommer från ett okrediterat universitet, och som för närvarande väntar på åtal och riskerar femton år i fängelse för kvacksalveri – ett brott han åtalats för flera gånger tidigare.

Utöver att Wakeham således visar på grava brister i källgranskning så är hela artikeln ett enda långt anekdotiskt bevis. Hansplural-anecdote slutsats är att eftersom han kunde gå ned i vikt och må bättre med metoden han beskriver så fungerar det för alla. Knappast en konstruktiv inställning för någon som ska hjälpa patienter till livsstilsförändringar.  Han kallar sitt koncept för Lösningen, och har noll förståelse för att olika strategier kan fungera olika bra för olika personer. Istället säger han: “Jag vet att de här två principerna [att 20% av arbetet ger 80% av resultatet, och att man ska kopiera framgångsrika människors strategier] alltid fungerar oavsett vad man applicerar dem på.” Kanske borde han tillämpa sina magiska principer på projektet att bli lite mer blygsam. Wakehams svaghet för anekdotisk bevisföring blir också uppenbar när han säger: “Jag bryr mig aldrig om vad en person har för titlar eller vad personer säger att de ska eller kan göra. Mitt fokus är hela tiden på att ta reda på om personen har lyckats nå bestående resultat”.

Sammanfattningsvis: Redan efter ett par stycken är det uppenbart att Wakeham – trots att han är legitimerad av socialstyrelsen, och enligt patientsäkerhetslagen är skyldig att utöva sitt yrke i enighet med vetenskap och beprövad erfarenhet – har svåra problem med att förstå vad vetenskap och beprövad erfarenhet egentligen innebär.

Faktafel
Det finns en hel rad faktafel i Wakehams artikel – för många för att det ska vara meningsfullt att lista alla här – men här är några av de viktigaste:

Ett av Wakehams råd är att djupandas med hjälp av olika andningsträningstekniker. Han hävdar att den som misslyckas med att ventilera de nedre delarna av lungan får för lite syre ut i blodet. Vad Wakeham inte tycks känna till är att lungfriska personer har en stor överkapacitet när det gäller syresättning av blodet. Oavsett hur mycket man andas kan syremättnaden i blodet inte gå över 100 %, och är du inte allvarligt sjuk kommer den aldrig att gå under 90%. Andningsträning kan vara jättebra för människor med olika typer av andningsrelaterade sjukdomar, men lungfriska människor behöver helt enkelt inte oroa sig för att inte bli ordentligt syresatta. Däremot kan andningsmönster påverka hur man mår psykiskt – att hyperventilera kan ge ångest, och att andas jämnt och regelbundet kan vara lugnande.

Ett faktafel som jag tror att även många lekmän (och kom ihåg att Wakeham inte är lekman!) skulle reagera på är hans påstående att hjärnan består av 80% vatten. Faktum är att hjärnan består av ca 60% fett. Han hävdar vidare att man (eftersom kroppen, och i synnerhet hjärnan  till så stor del består av vatten) att man ska dricka stora mängder vatten varje dag, och äta “vattenrik” kost. Idén att vi skulle vara kroniskt uttorkade är emellertid en myt som saknar vetenskaplig grund.

När det gäller träning hävdar Wakeham att anaerob träning (alltså träning som är högintensiv) skulle leda till att man “lagrar fett”. Det är ett förbryllande påstående. De studier jag har kunnat hitta talar istället för att anaerob träning är effektiv när det gäller att förbränna det farliga fett som ligger inne i buken. Hur det nu än må vara med små skillnader i fettförbränningen på cellnivå så menar ju Wakeham att hans koncept ska bygga på enkelhet, och den enkla sanningen är att träning är bra för viktnedgång, och bra för kroppen i stort, oavsett om den är aerob eller anaerob.

Wakeham förespråkar vegetarianism. Det är en fråga där jag är partisk, eftersom jag tycker att de etiska skälen till en vegetarisk diet trumfar hälsoskälen, men det är ändå tämligen okontroversiellt att säga att de allra flesta skulle må bättre av att äta mer grönsaker och mindre rött kött. Detta eftersom grönsaker är fiberrika, näringsrika och högt intag är förknippat med lägre risk för hjärt-kärlsjukdom, och eftersom rött kött (i synnerhet processat rött kött) har förknippats med ökad dödlighet i cancersjukdomar. Jag håller alltså med honom i sak, men de anledningar som Wakeham lägger fram handlar huvudsakligen om matens pH-värde, och (det här börjar bli tjatigt) saknar vetenskaplig förankring.

PH En stor del av texten bygger på Robert O Youngs idéer om kostens pH-värde. Om det faktum att Young inte har publicerat några artiklar om sina idéer i erkända vetenskapliga tidskrifter, har examina från ett bluffuniversitet, och har åtalats ett flertal gånger för kvacksalveri inte var tillräckligt, så är hans idéer ändå lätta att genomskåda för den som läst kemi på gymnasienivå. Det mest uppenbara exemplet på den bristande logiken i resonemanget är kanske att Wakeham (efter Youngs instruktioner, får man anta) listar äppelcidervinäger under basisk mat. Vinäger är per definition surt, till och med ganska kraftigt surt, med pH ned mot två. Men äppelcidervinäger är trots det tydligen helt okay att äta. I nästa mening påpekas att kranvatten bara får drickas om det har pH över 7. Om ni minns experimenten med lackmuspapper från högstadiet kommer ni kanske ihåg att pH-skalan är logaritmisk, och att pH 7 är neutralt. Att skalan är logaritmisk innebär att skillnaden mellan stegen på skalan blir större (tio gånger större!) för varje steg bort från neutralläget 7. Alltså är skillnaden i faktisk surhet mellan säg 6,5 och 7,5 ganska liten, medan skillnaden mellan två och tre är mångfaldigt större. Dricksvatten är sällan surare än 6,5. Surheten i vinäger är således mångfaldigt större (i storleksordningen mellan tiotusen och hundratusen gånger större) än den surhet som kan förekomma i vanligt kranvatten. Det bekymrar tydligen inte Wakeham. (Förespråkare för Youngs idéer hävdar att t.ex. äppelcidervinäger och citron genom någon magisk metaboliseringsprocess kommer att ge ett basiskt nettoresultat efter intag, men hur det ska gå till är mycket oklart.) Om du är nyfiken på varför idén alla våra besvär beror på försurning är helt orimlig, läs gärna Amygdalas inlägg på det ämnet eller denna debunking. Den korta versionen är: kroppen är fenomenal på att hålla sitt pH inom extremt snäva gränser, oavsett vad man äter. Den enda kroppsvätska som faktiskt ändrar pH nämnvärt beroende på kosten är urinen.pH-Graphic

Wakehams resonemang kring riskerna med stillasittande och stress innehåller en del missförstånd och mindre faktafel, men är på det hela taget korrekta och relevanta. Detsamma gäller hans översiktliga information om livsstilsrelaterad ohälsa och riskfaktorer för sådan. Uppenbarligen blir det bättre när han håller sig till saker han faktiskt har koll på.

Attitydsproblem
Tonen i artikeln spänner från otrevlig via nedlåtande till cynisk. Jag som dagligen träffar patienter med olika livsstilsjukdomar har full förståelse för att man kan bli frustrerad över deras ovilja att förbättra sin hälsa, men faktum är att skuldbeläggande och hårda ord är kontraproduktiva i de här frågorna (det här är inte min personliga åsikt, utan det finns forskning som visar att den här typen av “hård men ärlig”-interventionsretorik är direkt skadlig när det gäller livsstilsförändringar). För att få någon att ändra sin livsstil krävs lyhördhet, förståelse och tålamod. Ett av de mer bisarra exemplen på Wakehams dåliga attityd är när han skriver: “tobaksanvändare som dör i förtid berövar sina familjer inkomst, ökar kostnaderna för vård och hindrar ekonomisk utveckling.” Visst är det så, men det större problemet är kanske att de dör i förtid? Jag tror inte särskilt många sörjande familjemedlemmar står på sin rökande anhöriges begravning och tänker: “din jävel, du berövade mig på inkomst och hindrade samhällets ekonomiska utveckling!” Den som vågar drista sig att kritisera Wakehams diet och livsstil ger han inte heller mycket för. Han skriver om potentiella kritiker att “personen i fråga har så låg egen självkänsla att den positiva förändringen du gjort i ditt liv gör att de känner att de personligen misslyckats ännu mer med sina egna eländiga liv”. Inte ens sin egen målgrupp verkar han ha mycket tillövers för. Han behandlar artikelläsaren närmast fientligt, och skriver saker som: “Om du är för lat att läsa resten av denna artikel kan du göra de här sakerna direktoch se åtminstone till att banka in i ditt huvud att den rikaste blodflödet sker i lungans nedre delar”.

Han avslutar ironiskt nog med att säga att texten han skrivit kommer från hjärtat. Min slutsats kan bara bli att hans hjärta är fullt av förhastade slutsatser, bristande logik och en stor dos förakt för dem han utger sig för vilja hjälpa.

Denna text har skickats till Fysiocenter Odenplan. Jag hoppas att de inser att artikeln är ovetenskaplig, felaktig och otrevlig, och tar ned den från sin hemsida. Eventuell replik från dem kommer att publiceras på skepchick.se.

 

Previous post

"Är det inte lite tjejigt?" - om feminism och Riktiga Män.

Next post

Skeptiska snabbisar 29/7

skepchickse

skepchickse

Skepchick.se:s adminkonto. Används för gästinlägg och skeptiska snabbisar.

1 Comment

  1. […] Skepchick.se | Sjukgymnastens brev: ovetenskaplighet, faktafel och dålig attityd. […]

Leave a reply