Politik & Samhälle

Att bedriva forskning om Den Andre

Jag tjatar, jag vet, men samhällsforskning om mänsklig organisering ligger mig varmt om hjärtat. En fråga jag inom min egen disciplin ofta brottats med är hur forskning om “Den Andre” ska bedrivas. Framförallt Edward Said utvecklade det filosofiska greppet “Den Andre” i sitt mästerverk “Orientalism” från 1978. Här pekade han på hur västerländska idéer om “öst”, “orienten” och andra vagt definierade områden som inte i sig på ett självklart vis tillhör västvärlden präglas av ett “andregörande”. Det vill säga tankar om hur annorlunda vi är från varandra, ja nästan väsensskilda om man ska tro somliga. De i öst, eller orienten, ordnar sig och gör saker på ett så fundamentalt olikt sätt jämte euroamerikanska samhällen, att de inte ens är av Oss (som i vi som känner gemenskap med varandra), de är Den Andre. Detta menade Said, och postkolonialismen i allmänhet, är en ren och skär falsk konstruktion av hur människor i andra samhällen än väst är och ordnar sig. I själva verket har väst och öst haft ett dynamiskt kulturellt utbyte med varandra i ungefär hur länge som helst. Dessutom finns det en tydlig maktdimension till ett åtskiljande i klass med detta, nämligen att företrädare för parterna tenderar att höja sin egen värld på bekostnad av motparten. På klarspråk innebär detta något i stil med “vi är bäst ingen protest!”. På det stora hela ser vi att västvärlden innehar ett ganska betydande ekonomiskt, socialt och militärt övertag jämfört mot resten av världen. Så det är helt rimligt att säga att de ser sig som bäst och den som protesterar genom att försöka visa sig bättre kanske får en påhälsning av skärpta IMF-krav eller den amerikanska armén.

 

Jag använder de grova kategorierna “väst” och “öst” för enkelhetens skull och för att de i de flesta fall sammanfaller med faktiska förhållanden (men inte alltid). Men verkligheten är naturligtvis mer facetterad än så. En i mitt tycke mer precis uppdelning som pekar än tydligare på vad som avses är “vita” och “bruna” människor. Rakt av bara. Känns kanske instinktivt fel, ska vi dela upp oss på detta vis? Ptja, det har redan gjorts. Väst och öst betyder i stort sett nämligen detta, väst är vita människor och öst är bruna, eller vad som ibland har benämnts som “gula” och svarta (ni ser, det är inte heller en felfri uppdelning). Oavsett om deras geografiska hemvist faktiskt är till öst eller till väst (om vadå förresten?). Även om man känner missmod gentemot denna typ av kategorisering är det bra att sätta ord på den högst påtagliga skillnad som gör människor emellan. Det är det som är rasism, rent banalt uttryckt. Och med denna rasism i åtanke, hur eller kan överhuvudtaget forskning om bruna människor bedrivas av vita?

 

Ja, tänker jag mig? Med en ständigt reflexiv inställning till den egna positionen torde det gå att som vit forskare bedriva seriös forskning kring hur människor i olika delar av världen har det. Reflexivitet är nyckeln här. Stövlar en forskare in ett samhälle i Indien som i princip ödelagts av t.ex. Union Carbides fabriker utan en tanke på vem hen är för dessa människor (vit, kanske representant från Union Carbide, kanske någon illvillig) beter hen sig lika kolonialt som hens förfäder förmodligen gjorde för något sekel sedan, fast på mikronivå. Beter sig forskaren i fråga dock ödmjukt och respektfullt mot sina informanter, samt med sina egna antaganden och beteenden under ständig självrannsakan, är forskningen mer etisk men framförallt också mer seriös. Visst går det att gå in i ett rum och beskriva det du ser utan att bry dig om vad de som sitter där säger om det. Men risken är då stor för att du säger dig ha observerat en lidelsefull sång riktad mot ett långt tygstycke, medan det du egentligen såg och hörde var någon som klagade på den där fula gardinen. Din data är kanske inte så användbar när det gäller att make sense av denna värld då, med andra ord.

 

Å andra sidan finns ju då den befogade kritiken som gäller att vita, västerländska forskare ger sig in i bruna samhällen för att kolla hur “vildarna” gör, precis som de gjorde under kolonialismen. Motsatsen sker i princip aldrig, vilket beror på många komplexa saker, men framförallt för att väst inte anses som något exotiskt att forska i. Alla är väl medvetna om hur västerländska samhällen gör, för att de genom historiska skeenden och ovan beskrivna övertag helt enkelt blivit normen. Västerländska forskare är dock mycket intresserade av sina egna samhällen och bedriver minst lika mycket forskning om dem, men mer om det en annan gång. Frågan är om medvetenhet och reflexivitet suddar ut den koloniala konnotationen? Jag lämnar ett öppet slut.

Previous post

Gästinlägg: Hellre tusen ord än äckliga bilder.

Next post

Skeptiska snabbisar 9/7

rojin

rojin

No Comment

Leave a reply