FeminismGenusPolitik & Samhälle

Internet som en könsöverskridande plats

Under tiden jag skrev min c-uppsats i våras lusläste jag samhällsforskaren Tom Boellstorffs etnografi Coming of Age in Second Life. Titeln är en parafras på en av antropologins mest kända verk, Margaret Meads Coming of Age in Samoa, och handlar i stort sett om social organisering och cybersocialitet i spelet Second Life. Boellstorff går grundligt på 200+ sidor igenom alla möjliga tänkbara aspekter av att studera mänskligt beteende i en cybermiljö och vidrör alltifrån frågan om plats till identitetspolitiska spörsmål. Jag fastande särskilt för ett avsnitt om kön och ras.

Boellstorff öppnar med att visa på onlinevärldens könsöverskridande potential, han kallar internet för en “transgendering space”. Genom att belysa hur kön inte alltid är en självklar social kategori i onlinekommunikation visar han den inneboende instabiliteten i könet som kategori och därmed också hur kön kan ses som dynamiskt och föränderligt. Här gläntar han på en dörr som leder till ett, i mitt tycke, mycket intressant rum. En rent hypotetisk situation: man ansluter sig till ett forum i stil med, säg, Twitter (tar jag som exempel då jag själv har erfarenhet därifrån). Man har en bild på en gullig katt som avatar och man tar nicket “Stormageddon, dark ruler of all”. Sedan sätter man igång och samtalar med folk. Man kanske pratar om katter, litteratur, TV-spel och universum i allmänhet. Ingenstans har man känt sig nödgad att avslöja vilket kön man identifierar sig som. Kanske är det ett aktivt val, kanske har bara inte tillfälle uppenbarat sig. Om någon skulle fråga, däremot, finns det ingen garanti för att svaret hen får faktiskt överensstämmer med det sociala kön man identifierar sig med i den s.k. “verkliga” världen. Jag som identifierar mig som kvinna kan lika gärna, med min katt-avatar och mitt könsneutrala (och stentuffa) namn Stormageddon, säga att jag är en man. Varför? Ja, varför inte?

Ovanstående exempel illustrerar onlinekommunikationens könsöverskridande potential ganska bra. Liknande situationer kan hittas i princip över hela nätet, i alla sammanhang där någon slags socialitet återfinns. Jag vill lägga in en brasklapp här dock som rör transpersoners frihet och könsuttryck: denna teori om internet som möjliggörande för könsöverskridande uttryck är i mångt och mycket en cis-privilegierad position att anta. Det innebär att den främst syftar till personer vars sociala kön överensstämmer med det kön de själva identifierar sig som, och teorin i sig blir ett slags verktyg eller tankeexperiment för dem att kunna se kön som dynamiskt med. Transpersoner som kämpar dagligen med att få sitt rätta kön erkänt av andra har ofta inget annat val än att använda de forum och plattformar de har tillgång till för att föra denna kamp genom, online eller ej. Huruvida internets könsöverskridande egenskaper ses som positivt eller negativt för transpersoner är inte min sak att spekulera i dock.

I min egen insamlade empiri kring socialitet i onlinespel stötte jag ofta på att kön måste väljas till spelbara karaktärer. Även i Boellstorffs Second Life var detta en nödvändighet för att få tillgång till spelet, och de valbara kategorierna är man och kvinna i samtliga spel både han och jag har stött på hittills. I ett universum om ettor och nollor, varför måste prompt de valbara sociala kategorierna återspegla desamma vi har i det mer “köttiga” universumet IRL? Har vi så dålig fantasi helt enkelt? Apropå fantasi, detta med raskategorier är också en intressant historia, dock med ett helt eget teoribygge. Däremot finns samma tendens här, fast lite mer subtilt kanske. Enligt Boellstorff återspeglar nämligen rasindelningen som är rätt vanlig i bl.a. fantasy-inspirerade spel verklighetens upptagenhet av att klassificera människor utefter just ras. Därtill kan det svårligen förnekas att vissa fantasy-raser man har stött på i spel under årens gång omisskännligen bär på konnotationer till fördomar om mänskliga “raser” de förmodligen designats efter. Men det är ett annat kapitel.

Mycket kan sägas om könsöverskridande online, detta är endast ett litet smakprov på hur forskningen kring det kan se ut. På något sätt känns det som att det måste finnas någon slags jämställdhetspolitisk sprängkraft att skörda i allt detta, frågan är bara vad och på vilket sätt.

Previous post

Medmänsklighet på 90 sekunder.

Next post

Gästinlägg: Hellre tusen ord än äckliga bilder.

rojin

rojin

No Comment

Leave a reply