Politik & Samhälle

En liten lektion i yttrandefrihet.

Det här är ett gästinlägg från Eva W. Du hittar hennes blogg här.

För ett par dagar sedan proklamerade Ann-Charlotte Marteus i en ledare att bland annat följande saker är ett hot mot demokratin:

1)   Att brevbärare klagade på att de behövde dela ut post innehållande valsedlar för ett visst politiskt parti.

2)   Att ifrågasätta annonseringen i Stockholms tunnelbana.

 Kängorna formligen flyger åt alla håll och kanter i takt med att domedagsprofetiorna målas upp med breda penseldrag över hela läsarens ansikte.

Ju längre jag läser desto mer undrar jag om Marteus inte har fått det här med demokrati om bakfoten. Demokrati är så otroligt mycket mer än bara ”åsikter som fritt får brytas mot varandra utan straff, blodsutgjutelse eller statskupper”. Det hon skriver i föregående mening verkar snarare utgöra en beskrivning av yttrandefriheten. Förvisso är även yttrandefriheten en viktig byggsten i ett fungerande demokratiskt samhälle, men även den innefattar mer saker än det Marteus beskriver. Kort sagt innebär den att det är fritt för samtliga att dela med sig av sina åsikter efter bästa förmåga utan att staten lägger sig i.

Det innebär emellertid inte att var och en har rätt att få uttrycka sin åsikt oemotsagd. I nästan samtliga demokratiska samhällen finns även begränsningar i yttrandefriheten, bland annat med hänsyn till andra gällande fri- och rättigheter.  Bland dessa fri- och rättigheter finns allt som oftast ett allmänt förbud mot diskriminering. Att det skulle vara ett hot mot demokratin att låta människor oemotsagda propagera för att denna grundläggande rättighet kränks är uppenbarligen ingenting Marteus vill raljera om.

Att hon sedan har mage att skriva om tolerans. Att proklamera att man bör ”uthärda sådant man inte gillar”. För att parafrasera en god vän efter en fest för inte alltför länge sedan: Tolerans är det fulaste ordet jag vet i diskussioner om feminism, rasism och intersektionalitet. Jag skiter fullständigt i om jag är tolererad eller ej av någon priviligerad person som tagit sig tolkningsföreträde på min person. Jag tänker kräva min förbannade rätt att få existera utan att på daglig basis utsättas för kränkande ord och handlingar på samma villkor som vilken annan människa som helst.

För det är precis vad det handlar om. Jag tänker inte tolerera att ett parti ska gå oemotsagda för att de för en retorik som innebär att de utmålar mig som någon form av småkriminell stackare som är ansvarig för alla större eller mindre problem i det svenska samhället. Eller att de för den delen på nåder tolererar mig trots att jag ser ut som jag gör. Att bortse från det faktum att det finns människor som varje dag behöver utstå sådana här kränkningar mot sin egen person enkom baserat på det utseende man råkade födas med för att istället raljera om en felaktig bild av yttrandefriheten i kvällspressen är för att använda Marteus egna ord, ovärdigt och självcentrerat.

Brevbärare, precis som vilken medborgare som helst, har all rätt i världen att högljutt protestera mot att de är tvungna att dela ut en viss typ av post. Detta är på inga som helst sätt att likställa med att förhindra andra från att rösta på det parti de vill. Lika mycket har varje privatperson rätt att skapa grupper och vara arga på sociala media, skicka tillbaka propaganda de inte vill ta del av eller ringa SL och Posten och uttrycka sitt missnöje över att det sprids främlingsfientlig propaganda i offentliga rum. Detta är ett tecken på att yttrandefriheten, och även i förlängningen demokratin, fungerar. Till skillnad från Marteus finner jag det det varken obehagligt eller otrevligt.

Idag kommer Jimmie Åkesson till min lilla obygdshåla för att hålla tal utanför vårt lokala bibliotek. Det är hans rättighet att göra så och så länge han inte kränker någon annans grundläggande fri- och rättigheter måste han få tala. Det innebär dock inte att han kommer att få stå oemotsagd, oprotesterad och ifred. Jag och hans övriga meningsmotståndare kommer att nyttja samma rättighet som han för att se till att så inte blir fallet.

/Eva W

Eva W är jurist om dagarna och superhjälte om nätterna.

Previous post

Skeptiska snabbisar 10/5

Next post

Skeptiska snabbisar 18/5

skepchickse

skepchickse

Skepchick.se:s adminkonto. Används för gästinlägg och skeptiska snabbisar.

1 Comment

  1. 20 May, 2014 at 11:03 —

    Jag håller fullständigt med om att brevbärare har full frihet att klaga över att de behöver bära ut SD-propaganda, men tycker det blir ett problem om de på eget bevåg vägrar bära ut den (eller än värre slänger reklamen istället för att dela ut den som någon sade sig göra i någon artikel som jag just nu inte hittar). Posten har lite karaktär av “common carrier” och om man lämnat något till dem för utdelning så skall man kunna lite på att det kommer fram.

Leave a reply