FeminismPolitik & SamhälleSex

Femtio nyanser av kvinnoförtryck

Förra veckan var det män som skulle rädda tjejer från sina egna sjuka ideal. Denna vecka är det kvinnor som ska rädda andra kvinnor från sin sjuka sexualitet.

Sveriges Kvinnolobby skriver i Dagens Arena om KappAhls “Fifty Shades of Grey“-inspirerade underkläder:

Samtidigt som de första recepten på lussebullar och årets glögg dyker upp, så kablas också de obligatoriska kvinnoobjektifierande kampanjerna ut över landet. Vi är vana vid detta. Men att KappAhl väljer att anspela på de kvinnoförnedrande maktskildringar författaren E.L. James illustrerar i sina böcker med samma namn är en sexistisk signal utöver det vanliga.

Innan jag fortsätter vill jag klargöra mitt eget förhållande till bokserien: “Fifty Shades of Grey” är så vitt jag kan avgöra en dåligt skriven skildring av en extremt osund relation mellan en oerfaren kvinna och en man med en patologiserad BDSM-läggning. Av den anledningen har jag inte ens läst den själv, så det är inte så att det här är något försvarstal från Christian Grey’s No1 Fan.

Det finns massor av väldigt bra kritik mot böckerna. Att kalla dem “kvinnoförnedrande” är inte en bra kritik.

Sveriges Kvinnolobby har med bara ett par meningar avfärdat ett bland kvinnor vanligt sexuellt intresse. Med den inställningen antyder man att de tusentals kvinnor som njutit av böckerna har fel i sin njutning. Kanske är de skadade eller bara för dumma för att förstå sitt eget bästa, det är svårt att avgöra var Kvinnolobbyn står i frågan. Men att det inte är acceptabelt att tycka om eller till och med tända på skildringar av kvinnlig undergivenhet är i alla fall tydligt.

Artikeln saknar helt nyansering på området och lovar att genast alienera alla de som haft behållning av böckerna. Att kvinnor ska få lov att njuta av det som får dem att må bra, även om det i enskilda fall råkar samstämma med patriarkala mönster, finns det inte utrymme för i Sveriges Kvinnolobbys logik. En kvinna som i sitt privatliv frivilligt underkastar sig män ägnar sig tydligen åt något som förnedrar alla kvinnor. Nej, som en bekant uttryckte det: Kvinnor får bara vara frigjorda om de är frigjorda på rätt sätt.

Sveriges Kvinnolobby, lyssna: Att underkänna kvinnors sexualitet är både sexualfientligt och antifeministiskt. Sluta. Eller byt namn, för min talan för ni åtminstone inte.

Artikeln är i övrigt spot on vad gäller problemet med objektifierande reklam. Jag tycker också KappAhls senaste påhitt är problematiskt, men inte i sig, utan som en del av ett större sammanhang. Att kvinnokroppar smälls upp på stora plakat för att sälja saker är ju inte direkt något nytt, som Sveriges Kvinnolobby själva skriver. Det enda KappAhl gör annorlunda är att objektifieringen på deras affischer är mycket mer uttalad, tack vare maskerna och associationen till BDSM.

På sitt sätt ställer reklamkampanjen hela problembilden på sin spets. KappAhl hymlar inte utan går hela vägen, på ett sätt jag själv aldrig hade höjt på ögonbrynen åt om det inte varit för hur lik kampanjen är helt vanliga underklädeskampanjer — och för hur en glorifierad Twilightfanfic fortfarande två år efter sitt genombrott drar upp diverse feministiska strömningars sexualfientliga åsikter till ytan.

Sen kan man ju undra om det egentligen var så genomtänkt från KappAhls sida, och om de som står bakom kampanjen faktiskt läst böckerna. Reklamen ser på något sätt inte fullt lika romantisk ut i juxtaposition med ett välvalt citat:

kappahl50nyanser

Tack till Lautaro för bilden!

Avslutningsvis, snälla feministkamrater: Släng inte era undergivna systrar under bussen. Hur människans sexualitet formas är fortfarande höljt i dunkel, men en sak vet vi säkert: Ingen väljer vad de tänder på. Och ingen förtjänar att skuld- och skambeläggas för vad de tycker om att göra med andra vuxna under samtycke.


TILLÄGG 21/11: Jag fick någon dag efter att denna artikel postades ett mail från Sveriges Kvinnolobby:

Meddelande: Hej Felicia! Vi såg ditt blogginlägg och ville bara förtydliga angående debattartikeln och vår kritik mot KappAhls reklamkampanj. Vi fördömer absolut inte tjejers sexualitet eller sexuella preferenser och vi vill verkligen inte att det ska uppfattas så, det var inte det vi menade i debattartikeln. Vi tycker att det är problematiskt att KappAhl hämtat inspiration från boken för att skildra en kvinna som underordnad och på ett objektifierande sätt i sin reklamkampanj – en kampanj som nu spridits över hela stan. Därför anmälde vi den till Reklamombudsmannen.

Det är ett bra förtydligande och jag är glad att de inte menade att fördöma någons sexualitet. Faktum kvarstår dock att det var möjligt att tolka deras text på det sättet — jag var inte den enda — och intentioner är som bekant inte magi. Utövare av BDSM är ofta vana vid att stöta på fördomar och skepsis. Jag hoppas att Kvinnolobbyn lärt sig att uttrycka sig försiktigare om BDSM i framtiden.

Jag vill dessutom passa på att förtydliga en sak som gett upphov till ett antal diskussioner på facebook sedan inlägget postades: Anledningen till att jag inte läst böckerna är alltså att jag förstått att de är undermåliga representanter för BDSM. Jag har läst massvis med kritik från BDSM-scenen (främst från undergivna kvinnor) som är mer eller mindre samstämmig i att de är dåligt skrivna och skildrar ett sjukt förhållande. Sedan är det ändå många som tyckte att de fungerar utmärkt som onanimaterial, och det är lite det som är min poäng här: Böckerna är en fantasi. De är inte ämnade att vara en representation av det perfekta BDSM-förhållandet. Många tänder på fantasier om våld och tvång. Det är det som inte förtjänar att stigmatiseras.

För övrigt är de sjuka delarna av huvudpersonernas förhållande något som går igen i den romantiska genren. Svartsjuka som romantiskt ideal är något som dyker upp i popkultur precis hela tiden. “Fifty shades” började som en Twilight-fanfic, och Twilight är kanske det allra tydligaste exemplet på hur många kvinnor idag idealiserar osunda relationer. Det som är fel med relationen har alltså knappt ens med BDSM att göra utan är snarare ett symtom av ett större problem.

Hur som helst var det här inlägget inte menat att på något sätt försvara “Fifty shades” eller måla upp serien som bra.

Previous post

Vikt-im blaming

Next post

Skeptiska snabbisar 19/11

Felicia

Felicia

1 Comment

  1. 20 November, 2013 at 01:30 —

    För någon som gillar BDSM är det ganska tragiskt att det är den boken som “populariserade” sexualiteten. Inte för att det är något fel i att bli upphetsad av innehållet, jag tänker nog att många hade mått bra av att experimentera mer med sin sexualitet och vad de tänder på. Men att den visar sexualiteten i en kontext där mannen i relationen är i konstant överläge/är dominant. Den typen av förhållande är såklart också okej om alla parter vet vad de ger sig in på. Men de är av sin natur betydligt mer komplicerade och problematiska, än bara dominanslek kopplat till sex.

Leave a reply