AlternativmedicinSkepticismVetenskap

Ständigt dessa bin

Det är inte lätt att vara biodlande skeptiker. Bin är av någon anledning så fantastiskt speciella att de och deras diverse biprodukter gärna lockar till sig mindre evidensvurmande människor. Här är två saker som dykt upp i mina diverse feeds under den senaste tiden:

Bistick är det nya svarta inom akupunktur om man får tro den här artikeln i Japan Times (tipstack Pekka). Om det inte funkar med vanliga nålar, testa att låta en arg insekt injicera toxiner i stället!

Den stora skillnaden mellan bigift och, tja, det mesta annat som används inom alternativmedicin, är att bigift åtminstone har väl belagda verkningar av något slag. Bigift är en cocktail av små proteiner som evolutionen “designat” för att vara dödlig, eller åtminstone smärtsam och otroligt irriterande, vid injektion. Alla som någon gång blivit stucken av ett bi kan intyga att giftet är tämligen potent. Eftersom det uppenbarligen har fysiologiska effekter är det inte helt långsökt att tänka sig att det eventuellt skulle kunna hjälpa mot någon typ av mänsklig åkomma.

De vanligaste påståendena om bigiftets hälsoeffekter (åtminstone som jag har hört) handlar om behandling av reumatism och onda ryggar. Man låter bin sticka på och runt de drabbade områdena och detta sägs påverka tillståndet till det bättre. Det finns mig veterligen inga vetenskapliga studier som stöder detta. Men det är ju fullt möjligt att bistick botar ryggont på ungefär samma sätt som käftsmällar botar pungsparkar: Genom att dra uppmärksamheten till en mindre jobbig smärta kan man uppleva lindring.

Så som jag personligen reagerar på bistick (någon minuts intensiv smärta efteföljd av flera dagars svullnad, molande smärta/ömhet och irriterande klåda) har jag svårt att förstå varför någon skulle utsätta sig för det frivilligt. Särskilt som jag dessutom känner till det graverande faktum att biodlare är överrepresenterade i anafylaxistatistiken. Men tror man att det botar cancer kanske man ser annorlunda på saken…

Något mindre livsfarligt är att inta bidrottninggelé. Denna gelé är binas motsvarighet till bröstmjölk; den är vad de matar sina larver med. Anledningen till att vi kallar den drottninggelé är att larver ska bli drottningar får stubstansen i betydligt högre mängder än andra larver, vilket såsom Råvarubutiken påpekar leder till att larven utvecklas till drottning och inte arbetare. Eller som Råvarubutiken skriver:

Bidrottninggelén är i sig så kallad epigenetisk i och med att den har förmågan att förändra gener till deras högre potential.

Eh, ja. Epigenetik handlar alltså inte om att förändra gener utan att ändra hur de uttrycks. Vilket befruktat ägg som helst kan utvecklas till en bidrottning, eller en arbetare — det som bestämmer utfallet är hur dess gener slås av och på under utvecklingen. Och det som bestämmer detta är hur mycket gelé larven fått. Arbetare får bara lite gelé när de är alldeles nykläckta, för att sedan övergå till svältkost, medan larver som ska bli drottningar badas i gelé under hela sin utveckling fram till förpuppning.

Äggslaven och hennes slavdrivare

Äggslaven och hennes slavdrivare

Den ena utvecklingsvägen är dessutom inte “högre” än den andra. I ett bisamhälle är drottningar och arbetare precis lika viktiga. Vi skulle lika gärna kalla drottningen för arbetarbinas äggslav. Vem vill äta äggslavsgelé?

Men det som är riktigt, riktigt bisarrt här är att det antyds att gelén skulle fungera epigenetiskt även på människor. Den skulle alltså på något sätt förändra vårt genuttryck för att uppnå någon slags “högre potential”.

Vi tar det igen: Man menar att en epigenetisk substans som produceras av en extremt specialiserad insekt skulle påverka ett däggdjurs genuttryck. Den första organismen som vi skulle klassificera som insekt dök upp för 400 miljoner år sedan, och den utvecklingslinjen skilde sig från vår långt tidigare. Honungsbin, som (så vitt jag vet) är ensamma om att producera drottninggelé, har funnits en liten bråkdel av den tiden. Gelén skulle förmodligen ha liten eller ingen effekt på andra insekter – att den skulle påverka människors DNA är extremt osannolikt.

Även om den nu hade någon effekt så vet jag inte om den skulle vara eftersträvansvärd. Jag vet inte hur ni känner men jag har då verkligen ingen lust att bli någons äggslav.

Previous post

Ingen nämnd, allt glömt

Next post

Skeptiska snabbisar 1/9

Felicia

Felicia

No Comment

Leave a reply