FeminismPolitik & SamhälleSkepticism

Här tassar ingen på tå

Om man får tro somliga så går det troll i kränkthet i det här landet. Vem som helst kan när som helst tysta andra genom att utropa “JAG ÄR KRÄNKT!”. Och det är inte bara att inskränka andras yttrandefrihet, i vissa fall kan det till och med leda till rättsliga repressalier. Till exempel när en helt oskyldig sexuell invit uppfattas av den inviterade som trakasserier.

Fy vad synd det är om alla er som inte längre kan säga vad ni vill till vem som helst för att samhället plötsligt ställer krav på er att bete er som folk!

Ja, jag är lite sarkastisk nu. Jag ber om ursäkt. Jag vill verkligen inte kränka någon*. Jo för sådan är jag, jag bryr mig om mina medmänniskors känslor och jag vill inte stöta mig med folk i onödan. Detta är en egenskap jag inbillar mig att jag delar med de flesta andra, men det är helt klart så att det finns en ganska stor grupp skeptiker som inte tycker att det finns något egenvärde i att undvika folks tår med bulldozern.

Faktum är att man inte helt sällan ser uttalanden i stil med “Det är inte mitt problem om folk blir kränkta av mina uttalanden, jag säger bara sanningen”, eller “Folk borde lära sig att vara sakliga och förstå logiken i mina argument i stället för att försöka bli upprörda hela tiden”. Och okej. Jag förstår vad som menas. Om jag vill kritisera t.ex. homeopati kommer många homeopater att bli lite ledsna i ögat eftersom jag säger att de har fel. Det är faktiskt inte mitt problem. Problemet är att ovan nämnda skeptiker även applicerar denna logik på saker som att uttrycka sig sexistiskt, transfobiskt, rasistiskt, m.m.

Ponera att du är en cisperson som har råkat säga något transfobiskt. Du lider säkert inte av transfobi, och du har inga problem att acceptera att kön är betydligt mer komplicerat än XX = kvinna och XY = man. Likväl sitter någon där och säger att något du sa var transfobiskt. Klart du blir lite stött! Klart du vill förklara att de har fel! Du är minsann inte transfob. Och förresten så spelar det ingen roll för det du sa var ändå korrekt i sak. Argumentationen var fullständigt logisk och folk borde inte vara så lättstötta. Du vill inte behöva tassa på tå för att inte råka såra folk.

Det finns två aspekter här. För det första, den skeptiker som på allvar inte bryr sig om huruvida den råkar såra andra människor med sina utspel är, förutom skeptiker, en riktigt otrevlig person. Det må vara hänt. Men det finns även en politisk aspekt, som jag antar att till och med fundamentalt otrevliga skeptiker kan tänkas bry sig om. Nämligen detta:

Att anstränga sig för att inte uttrycka sig så att man sårar personer i marginaliserade grupper är inte att “tassa på tå”. Det är att låta bli att ytterligare marginalisera de grupperna.

Att uttala sig nedsättande, att genom ord förudmjuka och förminska personer som tillhör andra grupper än en själv, är ett utmärkt sätt att bidra till sociala klyftor och upprätthålla de maktstrukturer som genomsyrar vårt samhälle. Och jag är ledsen, men det spelar ingen roll vad dina intentioner är — du kanske inte lägger någon värdering i ordet “neger” när du insisterar på att säga “negerboll”, men tillräckligt många andra gör det för att ordet i sig ska vara skadligt. Kränkande. Låt därför bli.

Och när någon ur en marginaliserad grupp talar om för dig att du har uttryckt dig på ett sexistiskt, rasistiskt, transfobiskt eller något annat otrevligt sätt, sätt dig för guds skull inte i försvarsställning. Visst, det är mycket möjligt att du är missförstådd. Men förmodligen är det ingen som har kallat dig sexist/rasist/etc. (I alla fall inte än.) Det som har kritiserats är vad du sa, inte vem du är. Och bästa sättet för dig att visa att du faktiskt inte är sexist/rasist/etc är inte att komma med motargument. Det är att säga “Oj, förlåt. Jag förstod inte att det skulle uppfattas på det sättet. Jag ska tänka efter noggrannare hur jag uttrycker mig, nästa gång. Tack för att du upplyste mig!”

Jag är skeptiker för att jag vill förändra samhället till det bättre. Jag har inget intresse av att diskutera varken skepticism eller (intersektionell) feminism med människor vars enda intresse är att ha rätt, och jag vill tro att de flesta skeptiker håller med mig om att vi har en politisk agenda. Särskilt om de samtidigt kallar sig feminister, eller åtminstone säger att de tycker att det är viktigt att arbeta för jämställdhet, eller antirasism, eller trans*personers rättigheter, osv. Så. Till de som passar in på den beskrivningen men ändå tycker att de är omgivna av lite för många offerkoftor vill jag ställa följande fråga:

Om du inte är beredd att ändra på en av de få saker som du ensam har makt över, nämligen vad du själv yttrar, vad kan du då bidra med? Hur ska någon kunna ta ditt samhällsengagemang på allvar?

* Kränka är för övrigt synonymt med förudmjuka och såra, om det nu skulle vara så att det råder förvirring om betydelsen i det här fallet.

Bilden på chokladbollarna kommer från wikipedia.

 

Previous post

Skeptiska snabbisar 6/6

Next post

Skeptiska snabbisar 18/6

Felicia

Felicia

No Comment

Leave a reply