AlternativmedicinPseudovetenskapSkepticism

Att leva på luft och bedrägeri

För ovanlighetens skull vill jag inte berätta för er vad jag tror. Jag vill att ni ska förklara för mig vilka mekanismer som gör att man beter sig så här. Jag sitter här med halvöppen mun och skakar på huvudet, jag VILL förstå men jag kan bara inte.

Av @pre_it på Twitter blev jag uppmärksammad på den här länken efter att vi i Kvack! pratat om den här kvinnan som försökte leva på solljus, inspirerad av en guru som säger sig ha gjort samma sak i 70 år. I alla fall, i blogginlägget (som jag rekommenderar er att läsa i helhet) står bl a detta:

Den främsta förespråkaren för leva-på-luft-konceptet heter Ellen Greve från Australien. Eller snarare hette för sedan rätt många år lystrar hon istället till det mera imponerande namnet Namaste Jasmuheen. Jasmuheen driver ett slags virtuellt helhetscenter där hon genom föredrag och böcker har gjort sig rik på godtrogna människors bekostnad.

I en intervju som gjordes 1997 fick Jasmuheen frågan om vad hon egentligen levde på. Hennes kylskåp var välfyllt och nyfikna reportrar undrade. Men Jasmuheen förklarade att maten berodde på en matälskande make. Själv hade hon då sagt att hon inte hade ätit en bit mat på fyra år:

–    Jag kanske dricker ett par koppar te och ett glas vatten om dagen men då och då känner jag mig lite uttråkad och vill ha lite smak. Då kan det bli en chokladkaka eller en cheesecake, blev svaret till reportern.

Som skeptiker kliar det ju i testfingrarna när man läser sånt här. Någon som enbart äter lite chokladkaka då och då för att det är gott, men som absolut inte behöver det för att överleva. Jag ser också betydligt fler vinster än rent hushållsekonomiska med det här upplägget. Tänk så många som dör i svält. Om de  bara kunde lära sig den här tekniken  skulle det problemet vara utrotat. Det svindlar vid tanken. Och Ellen/Jasmuheen lät sig faktiskt testas.

När australiska ”60 minutes” i oktober 1999 utmanade Jasmuheen och lät stänga in henne på ett hotellrum i Brisbane i några dagar, vilket egentligen bara borde ha blivit en intressant omväxling för luftnjutaren, så gick det helt överstyr.

Efter bara 48 timmar kunde teveteamets läkare konstatera att Jasmuheen led av uttorkning och högt blodtryck. Jasmuheen själv förklarade detta med att luften inne på rummet inte var bra så efter tre dagar flyttade teamet henne till en plats uppe i bergen en bra bit från närmaste stad,

Men inte heller det fungerade för Jasmuheen. Efter fyra dagar hade hon tappat sex kilo i vikt och hennes tal började bli allt mer släpigt, pulsen rusade i höjden och när läkaren till sist oroades över att hennes njurar kunde ta permanent skada avbröts filmningen.

Jag tänker inte hålla på och ironisera kring detta, det vore för lätt. Istället undrar jag – borde hon inte vakna till själv här? Och inse att hon kanske äter lite mer än hon erkänner i intervjuer? Att hon kanske äter lite mer än vad hon säger åt andra att göra (och tar bra betalt för att säga dessutom)? Att hon kanske borde hålla käften? Nej nej.

Trots att minst tre människor har dött efter att ha läst Jasmuheens böcker och försökt följa sin guru så har författaren själv aldrig velat ta något ansvar för dödsfallen. Istället har hon sagt, när det gäller ett av dödsfallen, att kvinnan ”inte kom från en plats med integritet och inte hade den rätta motivationen”

Människor dör alltså på grund av hennes lögnaktiga berättelser. Och hon svarar genom att skylla på deras inställning? Det är här jag vill ha hjälp av er. Hur fungerar såna här människor? Är de rakt igenom onda? Eller är de så jävla bra på att ljuga för sig själva och bedra sig själva att de inte märker hur de beter sig? Mat och dryck är ju ändå någonting väldigt konkret. Jag märker ju om jag äter en macka, det är inget som bara sker, jag måste själv ta vissa steg för att det ska ske. Under dessa steg, borde jag väl tänka på vad jag sa i en intervju tidigare på dagen om att jag inte käkat på 4 år? Och när människor börjar DÖ på grund av det jag sagt, då borde jag väl i alla fall gå ut med någon slags disclaimer. Det kostar ju dessa bedragare ingenting. De som vill tro kommer ändå tro, men kanske kanske kanske vidta försiktighetsåtgärder. Så varför gör hon inte det? Vad tror ni? Hjärtlös cyniker, världsfrånvänd självbedragare, all of the above, eller nåt helt annat? Hjälp mig förstå.

Previous post

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Next post

Monogami är det nya fula.

charmkvark

charmkvark

charmkvark är en skeptisk kvinna på 25+. Kriget mot charlatanerna vilar aldrig och vissa dumheter kan bara mötas med sarkasm. Skojar och svär. Driver tillsammans med två till podcasten Kvack!. Krönikör i Magasinet SANS.

13 Comments

  1. Anton
    6 May, 2012 at 18:00 —

    Jag minns en scen i dokumentären Half Ton Hospital, om ett sjukhus för gravt överviktiga. En av de intagna säger att han inte alls äter så särskilt mycket, uppenbarligen helt utan verklighetskontakt. Ändå sitter han (för han kunde inte stå längre) varenda dag och stoppar i sig tillräckligt för att underhålla sin enorma kroppshydda.

    Jag tror mer på någon form av självbedrägeri än ren elakhet.

    • 6 May, 2012 at 21:51 —

      Jag har sett liknande exempel i någon tv3-dokumentär. De intervjuade en kvinna på runt 200 kg. Som sa att hon bara åt kokt kyckling och grönsaker, det här var hennes kropps “normalvikt” enligt henne själv. I de fallen tror jag det handlar om extremt mycket skam. Det kan inte översättas till fallen med luftätarna. Även om jag förstås tror att det ingår en skvätt självbedrägeri där med.

  2. 6 May, 2012 at 18:03 —

    Jag vill ju helst tro gott om mina medmänniskor, men ärligt talat verkar det ju helt otroligt att denna Jasmuheen inte skulle inse att hon lurar folk. Om inte annat måste hon ju efter TV-inspelningen inse att hon verkligen behöver mat för att överleva. Även om hon från början skulle ha ljugit för sig själv är jag övertygad om att hon vid det här laget förstår precis vad hon håller på med. Och om hon hade gått ut med en disclaimer hade hon på sätt och vis erkänt visst ansvar för dödsfallen (vilket jag tycker att hon har) och det hade förmodligen krävt en betydligt modigare person än hon.

    Visst blir man nyfiken på hur Jasmuheen egentligen är funtad men jag undrar nästan ännu mer hur dessa tokar som försöker följa hennes råd tänker? Saknar de helt förmåga till kritiskt tänkande? Jag menar, de har inte några skruvar lösa, de måste ju sakna en hel järnhandel!

    • 20 May, 2012 at 09:46 —

      Ja precis, så tänker jag också. Alltså att hon efter tv-inspelningen borde vaknat till. Men icke.

      Givetvis ligger visst ansvar på individerna själva, men den största boven i dramat är den som sprider lögnerna hejvilt.

  3. 6 May, 2012 at 18:09 —

    Ellen Greve ställde ju ändå upp på att testas, frågan är om hon då är en medveten bedragare, då sådana brukar undvika tester som pesten.

    Dock är det ju enormt svårt att greppa, alltså hur folk kan tänka så förbannat trasigt att dessa saker ens är något vi hör talas om och diskuterar.

    I slutändan är det svårt för mig, när jag hör talas om folk som slutar äta för att någon guru säger att det är en bra idé och sedan dör som resultat, att tänka på värst mycket annat än Darwin Awards.

  4. 6 May, 2012 at 20:04 —

    Hon hade tur som inte hade att göra med ett tuffare teveteam. Hade bolaget bakom “Fear Factor” varit där, så hade saken varit klar.

    Jag tror att Jasmuheen är en sån person som hellre tar döden än att bli bevisad lögnare. Ni som minns det där tjafset med Tage G Petterson, kanske kan se parallellerna till en mera verklighetsförankrad person. Minister Petterson fick någon fråga, och svarade med “det har jag aldrig sagt”, reportern visade då film då Pettersson sa just det. Petterson bröt intervjun och blev skitarg på alla som förde det på tal och talade om konspiration. Efter hans avgång skrev han en arg bok där han tog ära av alla han någonsin känt, bara för att slippa konfronteras med att han nekat till något som han tidigare sagt.

    Den som minns händelsen bättre får gärna länka till något.

    • 20 May, 2012 at 09:48 —

      Haha, nej den berättelsen varken minns jag eller har hört tidigare. Men alla hatar väl att bli kallade lögnare? Speciellt om man är en. Det är ju pinsammare än att bajsa på sig att bli påkommen med en lögn.

      Men någonstans måste man ju ändå dra en gräns för när det är dags att säga: okaj, jag fuckade upp, förlåt. Nu går vi vidare.

  5. Maeli
    6 May, 2012 at 20:42 —

    Blir lite orolig för att någon ska börja med det här på sina barn.

    • 20 May, 2012 at 09:56 —

      Ja, usch. Man kan ju tycka att det räcker med alla de som inte har råd att mata sina barn. Att folk som HAR råd skulle sluta, det är bara för mycket.

  6. Talesy
    7 May, 2012 at 20:05 —

    Såg en dokumentär om sömnstörningar en gång. En kvinna försökte bli av med sitt problem med att hon gick upp och åt i sömnen. Inga minnen av det dagen efter och hon var dessutom hyfsat bra på att gömma spåren efter sig.

  7. Sensemaker
    11 May, 2012 at 08:41 —

    Det faktum att Jasmuheen gick med på att testas och faktiskt inte tycks ha försökt fuska tyder väl på att hon tror på sin egen rappakalja. Också mentalt friska människor (Jasmuheen skall kanske inte räknas dit) har en häpnadsväckande förmåga att bedra sig själva när de verkligen vill tro på något.

    Sensemaker

  8. […] Vivir del aire y del fraude (esp) Charmkvark se pregunta lo que motiva a alguien a hacer daño con […]

Leave a reply