Politik & Samhälle

Hjälp, jag är vegan!

 

Jag har en bekännelse: jag står inte ut med veganer. Och förresten: jag äter varken kött, mjölk, eller ägg. 
 
Jag gick över från vegetariskt till veganmat för några månader sen, men har stora problem med att identifiera mig med etiketten ”vegan”. Veganism är inte en livsstil för mig, det är en matvana. Jag äter visserligen veganskt främst av etiska skäl, men det betyder inte att jag förändrar alla andra aspekter av mitt liv. Ni har alla hört djurrättsargumenten för veganism, och jag är inte här för att dra dem ett varv till.
 

Jag tycker att det är jobbigt att säga ”jag är vegan”, för då känns det som att folk förväntar sig att jag ska vara: 
 

Via www.youhadmeattofu.com/

1. Rabiat. (Jag tar aldrig upp diskussionen om veganism som rätt/fel, det gör däremot ofelbart köttätarna i sällskapet. Så jag blir alltid en dryg partypooper ändå.)
 
2. Djurrättsvandal. (Jag har aldrig – och kommer aldrig – lämna fram en flådd mink till personalen på en klädbutik. Jag fyller inte ditt facebookflöde med bilder på misshandlade djur med den tillhörande, obligatoriska, ”VI MÅSTE STOPPA DET HÄR!!!”-texten.)
 
3. Köttätarhatare. (Jag har aldrig tänt eld på en SCAN-lastbil, jag stoppar inte glasbitar i din grillkyckling och jag lovar att inte äta upp din förstfödde som hämnd för ditt köttätande.)
 
4. Ohygienisk. (Det var faktiskt det första min mamma – själv vegetarian sen tidernas begynnelse – frågade: ”ska du sluta använda tvål och deodorant nu?” Nej, jag lovar att upprätthålla mina tvättrutiner tills jag blir för gammal för att kunna göra det själv, och personalen på hemmet smugglar ner bitar av mig i kalopsen.)
 
5. Alternativmedicinivrare. (Mammas andra fråga: ”ska du flytta ut till Järna också?”. Ett stort, rungande, NEJFÖRHELVETE där också. Jag tror fortfarande på evidensbaserad medicin. Jag går fortfarande till vårdcentralen – inte Vidarkliniken – när jag är sjuk, jag lovar att vaccinera eventuella barn, och jag älskar fortfarande att bo i innerstan.)
 
Känslan av hur en vegan är/ska vara cementeras av att det är svårt att äta vegansk mat på restaurang/café i Stockholm utan att konfronteras med något/flera av följande:
 
1. Jamaicaflaggor.
2. En suspekt sötaktig lukt. ”Rökelse”, kan vi kalla det.
3. Färgglada tyger och kuddar med OHM-tecken och små spegelbitar på.
4. Flyers för kurser i meditation och självförverkligande, alternativt regressionsterapi och läkande barfotadans.
 
Kan jag inte bara få äta mina grönsaker utan att hitta mig själv i Indien först? Det måste väl inte vara såhär? Jag vet att det handlar mycket om mina egna fördomar. Så krossa dem, snälla! Jag lär ju knappast vara ensam om att uppfatta den existerande veganrörelsen i Sverige som lite snäv. Finns det några veganer där ute som jag har mer än matvanor gemensamt med? Vi skulle kunna sitta på en restaurang och prata om våra favoritkasus medan tofun kallnar. 

 

Previous post

Den som söker finner?

Next post

Debatt mellan Sturmark och Birro

homelessclubkid

homelessclubkid

Homelessclubkid is the Captain of Swedish Skepchick. She's also a vegan skeptic who loves cats, books, and cosmology.

23 Comments

  1. 25 April, 2012 at 14:16 —

    Jag är också vegan och har också precis den relationen till andra veganer som du beskriver. Har funderat på att trycka upp »vegans against hippies« eller »vegans against natural food«-tröjor.

    • 26 April, 2012 at 11:25 —

      Om du trycker upp "vegans against hippies" så har du en garanterad köpare här! 😀 

    • Emil
      9 May, 2012 at 01:30 —

      Gör en hel serie av “X against hippies”. För oss som gilalr att äta dött rött kött men ändå inte gillar hippies.

  2. 25 April, 2012 at 17:22 —

    *fnissar* Jag känner igen i princip allt du skriver och är otroligt less på alla frågor och försök till proovocerande kommentarer man får, bara för man inte vill äta kött. Och den aktiva "svenska veganrörelsen" som jag kommit i kontakt med är otroligt snäv och enkelspårig. Handlar förmodigen mycket om grupptillhörighet för många…

    • 26 April, 2012 at 11:28 —

      "Men då äter du ju kaninernas mat, höhö". Så jäkla tröttsamt!
      Tror att du har rätt i att det handlar om grupptillhörighet. Om rörelsen är väldigt snäv så är det ju bara människor med samma åsikter och intressen som känner sig lockade och trivs.

  3. 25 April, 2012 at 18:28 —

    Känner också igen mig fast från naturistkretsar. Alla naturister är inte hippies/alternativare och/eller fältbiologer.
    Tänk om vi kunde få vara lite mer än fördomar kopplade till en etikett. 

    • 26 April, 2012 at 11:31 —

      Som naturist kan jag tänka mig att du får stå ut med ännu mer "höhö"-ande än jag får som vegan. Det känns som att människor sällan är genuint intresserade, de flesta "vet" redan hur man är och vad de tycker om det.

  4. Sumsuh
    26 April, 2012 at 09:56 —

    Hur stoppar man fördomar? Man börjar med sig själv. Äter man bara veganmat så är man vegan? Eller är man bara "vegan" om man uppfyller alla fördomar om vad en "vegan" är? Vill man inte kalla sig vegan för att man inte tycker man lever upp till fördomarna spär man väl på dem snarare än motverkar dem? De tankarna dyker upp hos mig…

    Jag känner många veganer och vegetarianer och har talat med många om kost och djuretik i många olika sammanhang och vet att det finns många olika anledningar till att folk väljer att äta veganskt. Jag tror att anledningen till att veganfördomarna ser ut som de gör är att det är de egenskaper som utmärker sig som syns. Om de som inte utmärker sig i klädstil eller hår eller sexualitet eller vad det nu må vara inte skriker ut "jag är vegan!" är det väl inte så underligt om det bara är en del av veganerna som folk klassar som veganer? Om de flesta veganer inte är militanta, rabiata eller bråkiga utan bara veganer så märks de inte?

    Att inte äta kött är ett ställningstagande som för många jag stött på betyder ungefär  "Du tror du är bättre än oss andra när du inte äter kött. Jag måste försvara varför jag gör det. Även om jag egentligen kanske vet att det är fel och jag ibland gråter när jag ser gristransporter på tv så kan jag inte låta bli att äta det, eftersom det är ju så gott… men jag kan blunda för det. Och så kommer du här och påminner mig om det och så blir det jobbigt!" Typ. Man måste m.a.o. inte säga något för att vara provocerande.

    Dags att starta "skeptiska veganer"?

  5. 26 April, 2012 at 11:43 —

    Ja, jag tror att man spär på fördomar om veganer genom att på något sätt ta avstånd från det. Samtidigt känner jag ingen grupptillhörighet med människor som jag bara delar matvanor med. Jag har funderat på vad själva ordet vegan innebär, för jag har fått förstå att jag på något sätt inte är en riktig vegan eftersom jag inte är aktiv i djurrättsrörelsen. Detta från andra veganer, alltså. Och när jag var vegetarian så var det ännu mer så, som att jag bara var fejk och inte tillräckligt hängiven.
    Jag tror att du har helt rätt i man inte syns eller räknas till veganer eftersom man inte ser ut som bilden folk generellt har av veganer. Jag vet bara inte hur man bryter det mönstret, jag orkar inte hamna i försvarsposition hela tiden och behöva förklara att jag inte är militant och vad veganism innebär för mig. Samtidigt blir det ju så ändå, så det kanske bara är att ta kampen.
    Har också upplevt att köttätare tror att man säger/tycker att de är dåliga eftersom de äter kött. Men jag sätter mig inte över dem, jag har gjort ett personligt val och tror inte att jag automatiskt blir en bättre människa för att jag äter veganskt. Det blir definitvt så att många upplever en som provocerande bara för att man inte äter kött, som att jag genom att avstå från animaliska produkter kritiserar människor som inte gör det.
    Ja, dags för skeptiska veganer!

  6. 26 April, 2012 at 17:23 —

    I hear ya sister! Jag är visserligen bara vegetarian, men även där hänger det med massa förutfattade meningar. Det behövs flera skeptiker som pratar om sina matvanor helt enkelt, för bara genom att kolla i det här kommentarsfältet ser jag att vi är fler än jag trott. 

    • 30 April, 2012 at 11:17 —

      Charmkvark: Ja, jag trodde inte alls att vi var så många! Men det är skönt att se. 🙂

  7. 27 April, 2012 at 20:34 —

    Jag ser en poäng i att använda begreppet "veganism" som något annat än att äta vegetariskt. Att äta (hel)vegetariskt kan vem som helst göra. Vissa gör det av miljöskäl, vissa av djurrättsskäl, vissa av hälsoskäl. Men att vara vegan är för mig att leva efter en övertygelse om att vi inte kan konsumera på ett sätt som innebär att (icke-mänskliga) djur skadas eller dör av politiska och moraliska skäl. I begreppet veganism lägger jag alltså inte bara kosten, utan även djurrättsidéerna bakom.
    Som fältbiolog måste jag påpeka att man varken nödvändigtvis är hippie eller naturalist för att man är fältbiolog 🙂

    • 30 April, 2012 at 11:25 —

      Som Mar* skriver här nedanför, så är det kanske lättast att helt enkelt säga att man äter veganskt istället för att säga att man är vegan. Finns det en förutfattad mening om att fältbiologer skulle vara hippies eller naturalister? Intressant! 

  8. 27 April, 2012 at 21:16 —

    Story of my life! 

  9. Mar*
    27 April, 2012 at 21:17 —

    Jag är också bara vegetarian och möter inte längre något motstånd alls nästan. Men en tanke ändå:
    Är det kanske bättre att säga att man käkar veganskt än att man är vegan? Att det är någonting man gör istället för någonting man är. 
    Lite av identitsproblematiken och facksorteringen ligger kanske där. Vegan och vegetarian är kanske inte ord som är värda att äga och göra till sina egna.
     

    • 30 April, 2012 at 11:28 —

      Ja, skulle tro att det är enklast att bara säga att man äter veganskt. Ska nog göra det hädanefter, i alla fall när jag inte orkar förklara mig lika mycket.

  10. 27 April, 2012 at 22:28 —

    Oj, jag känner inte igen mig i någonting du beskriver! Skönt för mig, men jobbigt att det verkar vara så många som har problem med att "hitta sin plats bland veganerna". Jag har aldrig, eller ytterst sällan iaf, fått några oförstående kommentarer eller olämpliga skämt från köttätare. Bland alla veganer jag känner är det nog ingen som håller på med vare sig "jamaicaflum" eller vandalism. Jag fikar ofta i Stockholm men har aldrig varit med om att jag känt mig utsatt för något särskilt flummigt – och tro mig, jag provoceras skarpt av sånt. Jag ser veganer som en grupp människor som kan se ut och vara precis hur som helst. Dock är jag ganska säker på att andelen ovanligt vettiga människor är högre bland veganer än bland icke-veganer.

    • 30 April, 2012 at 11:35 —

      Skönt att du har sluppit sånt! Flum är verkligen något jag inte tål.
      Jag har en känsla av att typ varannan diskussion med köttätare slutar med "kött är gott"-argumentet, och det ska slå alla andra argument. Så varför inte bara börja där och bespara mig lite tid och tålamodskrävande diskussioner? "Om man inte ska äta djur, varför är de då gjorda av kött?" är en annan klassiker. HERREGUD, människor är också gjorda av kött.
       

  11. 28 April, 2012 at 00:29 —

    Story of my life med!

  12. Anton
    2 May, 2012 at 21:44 —

    Jag pratar gärna om favoritkasus, men inte över tofu. Tofu är satans uppfinning.

    En kollega till mig äter vad du skulle kalla veganskt, men kallar sig vegetarian. Och hon kallar det du skulle kalla för vegetarian för lakto-ovo-vegetarian. Veganer är enligt henne just livsstilen med brända Scan-bilar och rastahår och allt det där. Det kanske är ett alternativ, att ta tillbaka ordet vegetarian?

  13. 16 May, 2012 at 08:14 —

    Jag känner igen situationen, själv är jag religiöst övertygad att Bacon är det bästa som hänt mänskligheten men min sambo och snart fru har varit vegetarian sedan hon var 10.

    Under min semi-långa livstid har jag träffat endast en “militant” vegan som ansåg att vi absolut inte ska äta kött och attackerade folk som valt detta, alla andra vegetarianer/veganer jag känner nämner aldrig mer än att de inte äter X.

    Detta leder dock till uttråkande attacker från köttätare och detta går mig riktigt på nerverna, först ut i kön av ifrågasättande var min mor med “äter du fisk, äter du köttbuljong, vad tycker du om folk som äter kött, etc” det börjar bli riktigt gammalt.

    Dock kan detta bero på allt skit som hände under nittio-talet då diverse ungdomar tog ut sin typiska “hitta-sin-identitet”-energi på samhället i stort och brände Scan-bilar osv.

    Det som fortfarande saknas trots att vegetarianer/veganer blivit fler är ju ställen att kunna gå till och käka en stabil lunch/middag och inte bara bli erbjuden en kall sallad, jag och tjejen tenderar att besöka endast två ställen i Östersund då de erbjuder god lagad mat och inte bara sallad/torrstekt quornfilé.

    Frågan är om det ens är värt att svara när köttätare börjar fråga frågor eftersom de ofta har ganska förutfattade meningar, särskilt gällande veganer.

    P.S Finns det något ställe liknande Hermans i hufvudstaden i Götelabörg/Sunnsvall mottages det varmt! D.S

Leave a reply