Kvacksalva är inte världens bästa ankmedicin.

Kvacksalva är inte världens bästa ankmedicin.

Att vara djurägare är ansvarsfullt och svårt. Ibland hamnar man i en återvändsgränd när det gäller djuruppfostran, näring eller veterinärmedicin. Då är goda råd dyra. Bokstavligen.

Nätet är fyllt med reklam för diverse mångsysslare. En enkel googling ger många svar. Särskilt intressant är en person som beskriver sig som en alternativ terapeut (sic!). Hon har breda kunskaper inom djurkommunikation och andeutdrivning och kan med hjälp av testimonials intyga sin erfarenhet av att utföra healing på djur och människor, även på distans. I sin roll som andling rådgivare kan hon “lösa upp inre blockeringar, ge energi, hålla bort negativa energier, rena inre och lindra smärta samt lindra sorg” hos människor och djur. Utöver detta är vederbörande en hejare på tarotkort, ansiktsbehandling och make-up-rådgivning. All in one. Fantastiskt. Nästa googling är mer nattsvart. Det handlar om homeopatiska botemedel för djur med cancer, hur “doser i homeopati är så små att medicinen är helt säkra”. Bad juju. Och tyvärr är det ingen som knackar mig på axeln och säger “april, april”. Däremot är det många som vill bota mina eventuella djur, och ja, det går bra att betala med både kort och faktura.

Jag växte upp på bondgård, långt ute på landsbygden, omgiven av tät skog. Hemma på vår gård hade vi djur av alla det slag; köttdjur, jakthundar, nyttodjur och sällskapsdjur. Det var en rik barndom, att få vistas nära djur och natur, njuta av den glädje som husdjur för med sig, men också lära sig att ta ansvar för djur. En av de viktigaste lärdomarna var att lära sig att dra gränsen mellan djur och människa. En människa har konsekvenstänk och förmåga till abstrakta reflektioner. En människa kan intellektualisera och förstå smärta och lidande. Det kan inte ett djur. Som barn fick vi lära oss vikten av att respektera djur och att ha mod att inte låta dem lida i onödan. Att respektera djurets rätt att inte lida. Jag har följt många djur på den sista resan till veterinären, gråtit och hållit tass när sista sprutan fått sin effekt. En av livets lärdomar, att respektera livet hos det djur som lever i beroendeställning till människan. Denna något pragmatiska syn har under senare åren blivit prövad av diskussioner, tidningsnotiser och artiklar om modern djurhållning.

Jag kan förstå att djur kan lida av neurokemisk imbalans i hjärnan och  att de påverkas av stress och dålig miljö. Jag kan även förstå existensen av antidepressiva läkemedel till djur. Även om det ur mitt perspektiv ter sig bisarrt med djurpsykologer, så kan jag förstå att det finns en marknad för det och att det också är en fördel om det finns en seriös utbildning, som den som Uppsala universitet erbjuder. Däremot finns det många aspekter kring djurens hälsa som jag inte kan begripa. Den mest psykedeliska av kvasibehandling och pseudodiagnostik är nyttjande av djurkommunikatörer och medier. Som sagt, en snabb googling ger en myriad av olika varianter, allt från hundpratare till “medier som är specialiserade på kontakt med djur och barn”. Just det senarenämnda exemplet känns särskilt spännande eftersom här har man buntat ihop minigriskultingar och människobarn i en och samma amorfa grupp. Folk jag diskuterat djurpratare och medier med tenderar att vifta bort det med argumentet att ingen vettig människa tror på det. Men jag undrar om det verkligen är så enkelt. Må vara att förnuftet segrar när hundprataren förmedlar att taxen Börje har migrän och tycker att maten är äcklig. Men vad händer när hunden via hundmediet låter säga att den lider av dödlig sjukdom? Nyligen skrev tidningarna om det tragiska fallet där en så kallad djurpratare diagnosticerat en tumör hos en hund. Detta föranledde att ägaren, mot veterinärens inrådan, valde att avliva djuret. Efterföljande obduktion kunde inte påvisa någon tumör. Samma notis kunde även avslöja hur så kallade hundmedier haft kontakt med en desperat familjs hund. Hunden berättade att den var vid liv, mådde bra och att den inte hade några smärtor. Ungefär samtidigt fann man hundens döda kropp i ett diken. Uppenbarligen hade hunden missat berätta för mediet att den blivit påkörd.

En marknad handlar om utbud och efterfrågan. Senaste åren har utbudet av alternativmedicin för djur expanderat kraftigt. Din kisse kan diagnosticeras med pälsanalys och botas med healing eller homeopati. Allt från inre spänningar till cancer kan behandlas. Allt till marknadspris. Allt med de mest färgglada och fantasifulla beskrivningar och sjukdomens uppkomst och botemedlets mekanismer.  Just därför känns det extra glädjande att Sveriges veterinärmedicinska sällskap utkommit med sin digra genomgång av alternativmedicinska metoder för djur. Det omfattande arbetet har gjorts som en litteraturstudie där flera vetenskapliga databaser nyttjats. Behandlingarna har blivit indelade i manuella terapier, mjukdelsbehandlingar, behandlingar som stärker kroppens självläkande förmåga, apparatbehandlingar, reflexologi, healingmetoder, traditionella medicinska system samt diagnostiska system. Rapporten sammanfattar den vetenskapliga dokumentationen och tänkta förklaringsmodellen för var och en av dessa subgrupper. Den vetenskapliga dokumentationen jämförs dessutom med dokumentationen kring metodens vetenskapliga stöd inom humanmedicin. I slutet av den drygt 70 sidor långa rapporten sammanfattas kunskaps- och evidensläget enligt följande:

Vissa av de beskrivna metodernas förklaringsmodeller är tillsynes oförenliga med accepterade kemiska och fysikaliska principer, t.ex. spädningsförfarandet vid homeopatisk läkemedelsframställning. Några har hämtat sina förklaringsmodeller från skolmedicinen, men utryckta ur sitt sammanhang och med tveksam tillämpning.
Den vetenskapliga dokumentationen av metoderna är ofta bristfällig. För de flesta av metoderna har få studier av god vetenskaplig kvalitet publicerats. I de fall fler studier förekommer är dessa ofta av sådan kvalitet att generaliserande slutsatser ej kan dras. I några fall finns studier av god kvalitet, men med negativa kliniska resultat. Bristen på studier av god kvalitet, tillsammans med avsaknaden av en vetenskapligt befäst förklaringsmodell samt en oklar rapporteringsskyldighet vad gäller eventuella biverkningar, gör metoderna svårbedömda både vad gäller effektivitet och säkerhet.
De mest frekvent använda metoderna synes vara sådana som djurägare själva kan utföra, samt som främst används i förebyggande syfte, såsom stretching och massage.

Att läsa igenom rapporten känns lite tragikomiskt. Personligen hade jag ingen aning om detta förbluffande utbud av alternativ veterinärmedicin. Hade ingen aning om att jag kunde bota anka med aromaterapi, vombat med vakuumbehandling, minska inre spänningar hos igelkott med hjälp av kraniosakralterapi. Och inte att förglömma aurikuloterapi på apa. Rapportens slutsats känns befriande bondförnuftig; vill du göra något gott för ditt djur, så kan du massera den, ge den näringsrik mat och tillräckligt med motion.

Djuren kan inte själv ha en åsikt om behandlingen, de är helt beroende av oss. Problemen med alternativmedicin är samma som för den humana motsvarigheten.  Det finns risk för att man fördröjer orrekt diagnos och förlänger lidande med diverse alternativterapier.  I djurvärlden finns även risk för smittspridning.

Mitt i detta virrvarr av medier, psykologi och telepati kan jag inte låta bli att undra vem som egentligen är i behov av hjälp – djuret, eller dess ägare. Våra djur förtjänar kärlek, näring, motion och vila. De behöver ett bra liv; hundliv, kattliv, guldfiskliv och hästliv. När de blir sjuka förtjänar de veterinärmedicinsk bedömning. När de lider och inte kan botas tillbaka till ett bra liv då är det vår skyldighet att avsluta deras lidande. Ett bevingat citat av Mahatma Gandhi lyder: “en nations storhet och dess moraliska utveckling kan bedömas genom hur dess djur behandlas.” Det citatet torde kunna omfatta både vanskötsel och kvacksalveri.

 

den utvalda bilden hittar du här

Melankolisk kalenderbitare men förkärlek svart humor, socialrealism, mustiga rödviner och kyrkogårdar. Drömmer om ett växthus och studier i etnologi, äger blomsterrabatt i innerstad och examen i naturvetenskap.

8 Comments

  1. Men det är ju toppen att kvacksalveriet genomgår de sedvanliga djurförsöken.

    • Tack för kommentaren Jolly Roger.
      Här kanske man skulle begära humanförsök istället…

  2. Angående genomgången av alternativmedicin på djur, så är summeringarna av evidensläget i stort välgrundade och korrekta. MEN med tanke på att man skriver i förordet att "Dokumentet kan ses som en uppslagsbok för den veterinär eller annan person som vill veta mer om ämnet." Så kan jag inte begripa hur man kunde låta förespråkare för (en del av) metoderna skriva informationen.
    Tex så är Ingela Liwång (som har skrivit om flera av de manuella terapierna) en stark förespråkare av kiropraktik och hon har gått på djurkiropraktikkurserna som jag kritiskt granskat i artiklar i svensk veterinärtidning och nu senast på science-based medicin. (An appraisal of courses in veterinary chiropractic)
    Informationen är också helt följdriktigt inte helt saklig och neutral. Flera avsnitt är påtagligt vinklade och en del är rent felaktgt. Tex avsnittet om kinesiologi där Ingela blandar ihop korten och dessutom "glömmer" att påpeka att när det gäller djur, så är det inte djurets (patientens) muskler som testas, utan man testar musklerna hos en surrogatperson (vanligen djurägaren) som i sin tur har direktkontakt med djuret.
    Jag känner mig besviken och lurad  :-(
     
     

    • Hej Ragnvi
      Tack för din kommentar. Jag hade ingen kännedom om de samband du beskriver. Måste gå tillbaka till dokumentet och dubbelkolla om det framgick i presentationen av författarna. Utifrån det du beskriver så kan jag förstå din besvikelse.

      • Det framgår inte av dokumentet att två av deltagarna  i arbetsgruppen använder alternativa terapier i sin egen verksamhet. I min mening är det oseriöst att undanhålla sådan information. Både Anna Bergh och Lars-Erik Appelgren har jag stort förtroende för. Jag har fört diskussioner med dem båda inför mina första alternativkritiska artiklar i Svensk Veterinärtidning. Så jag är mycket förvånad över att de accepterat  och godkänt upplägget.
        Jag vet att Ingela Liwång använder kiropraktik på hästar i sin praktik. Hon har gått kurserna på Backbone academy och finns med på deltagarlistorna på Backbone-acedemy´s hemsida.
        Jag är nästan helt säker på att Ritva Krokfors använder akupunktur på sin verksamhet.

        • Det du påpekar, Ragnvi, är ganska allvarligt. I ett så pass viktigt dokument ter det sig som ett minimikrav att iallafall ange disclosure, och där borde även egen erfarenhet/utbildning inom alternativmedicin framgå.

  3. Hur vet du vad ett djur kan förstå och vad det inte kan?
    Du blandar ju själv ihop djur och människa i ditt inlägg med ditt exempel med djurägaren som av en kvacksalvare fått veta att djuret hade en tumör. Vad är det för vits med att ta reda på efter avlivningen genom obduktion om det fanns en tumör? Möjligheterna att få djuret levande igen efter den behandlingen är relativt små!
    Om veterinär och djurägares hjärnkapacitet nämnvärt överstigit taxens dito hade man kunnat kontrollera innan avlivningen om det fanns en tumör. Jag tycker inte det där är något bra exempel alls om du vill behänga veterinär eller djurägare med medalj. Och varför ska man massera djur?! Vilken är effekten?
    Det finns dåliga veterinärer liksom det finns dåliga alternativbehandlare. Det finns de som är bra också, av båda sorterna. Det finns bra veterinärmediciner liksom det finns bra alternativmediciner, men bådas mediciner kan också vara dåliga. Så är det med läkare och mediciner för människor också.
    Om patienter, eller som i ditt fall djurägare inte förstår det, är de riktigt illa. Kanske borde de undersöka sin hjärna?
    Om det är så att man kan gå till en veterinär och säga att ens djur har en tumör och ska avlivas, men att veterinären inte kollar riktigheten i det som sägs, utan dödar djuret; ska man vara veterinär då?
    Du lägger dig vinn om att skriva ett humoristiskt och ironiskt inlägg till förmån för veterinärmedicinen men jag tycker inte det lyckas så bra. Varför tror du rapporterna om alternativbehandling blev så negativa? Kan det vara så att veterinärmedicinen har något att vinna med det?
    Man kan jämföra med liknande rapporter beträffande humanmedicin. Rapporterna säger en sak, men patienterna säger ofta något annat; dumma som får, naturligtvis?

    • Tack för kommentaren Candide.
      Jag tror att det som skiljer människan från djurriket är två saker:pincettgrepp och förmåga till abstrakt tänkande.
      Jag tror det finns en fara med att dikotomisera saker; alternativmedicin-ont, veterinärmedicin-gott eller veterinär-allsvetande, djurägare-okunnig.
      Fallet med hunden som avlivades är helt bisarrt. Det enda jag vet om det är informationen som framgick i tidningsnotisen. Det är ju många aspekter som ter sig märkliga, både vad gäller djurägare och veterinär. Håller med dig om att man borde ha drivit diagnostiken vidare. Just detta exemplet syftade till att illustrera konsekvenserna av ett hundpratarbesök. Extremfall säkerligen, men enligt min mening illustrativt.
      Anledningen till att jag nämnde djurmassage var att den stod med i rapportens bedömning. Anledning till att massera djur torde vara samma som anledningen att massera människor. Muskelavslappning, bättre blodcirkulation och välbefinnande. Denna rapporten presenterade resultat helt i linje med det som var förväntat och som presenterats inom humanmedicinen. Vill man tänka konspiration så kan man alltid hitta frön till det? Som Ragnvi i ovanstående kommentar anger har rapporten snarast en positiv bias till alternativbehandlingens fördel.
      Yrkestitlar kan gömma både kompetens och inkompetens. Jag är övertygad om att många av alternativbehandlarna gör sitt yttersta för att hjälpa djur- och djurägare. Jag är också övertygad om att de allra flesta djurägare gör allt i sin makt för att djuren skall må så bra som möjligt.
      Personligen applåderar allt som kan hjälpa våra djur att få så bra tillvaro som möjligt. Samma syn har jag inom humanmedicinen. Håller inte alls med om det jag tror du insinuerar och inte heller med det populära talessätt du citerar. “Dumma som får”. De får jag känner är smarta och roliga.
      Att du inte tycker att jag lyckas nå mitt mål med inlägget är bara att beklaga. Hade ju gärna velat lyckas bättre, särskilt med tanke på att jag innehar både abstrakt tänk och pincettgrepp.

Add Comment Register



Leave a Reply