Livsåskådning & ReligionPolitik & Samhälle

Vi nöjer oss inte med att tro

Senast häromdagen satt jag i inspelningen av Kvack! och sa att jag tycker det är himla lätt att vara ateist i Sverige. Jag stöter i stort sett aldrig på fördomarna om att vi skulle vara amoraliska, djuplösa egogrisar. Jag blir sällan mött av nedvärderande blickar eller “stackars dig som missar så mycket”. Då glömde jag visst bort vad man läser i diverse kvällstidningar. Nej, det handlar inte om Birro den här gången. Nu är det Natalia Kazmierska som inte tänker längre än den religiösa uppblåstheten räcker:

De senaste åren har församlingar runt om i Sverige till exempel fått ta emot allt fler fattiga i behov av ekonomiskt stöd. Familjer som knappt har råd med mat och kläder söker sig till kyrkorna som en sista utväg, och inte för att beundra altartavlorna. Finanskrisen – denna apokalyps orsakad av rationella, Harvardutbildade finansstrateger – har slagit hårt mot de redan utsatta. Många fler hade gått under om vi inte hade haft präster, imamer och andra djupt troende som ser det som en livsuppgift att hjälpa medmänniskor.

Ja. Säger man det så låter det ju himla fint. Kyrkan står där som en ständigt leende ideellt arbetande soppkökspersonal. Alltid med varm mat, alltid utan motprestation. Eller? 70% av svenska folket är med i Svenska kyrkan. Men endast 23% av svenska folket tror på gud (och då ska vi komma ihåg att det finns en hel del i den siffran som tillhör andra religioner och kyrkor). Med det feta överskottet som blir i en organisation av den här typen, där folk är med fast de inte tar del av de tjänster som erbjuds, vore det väl vidrigt om man inte kunde ge tillbaka? Skulle pengarna på skattsedeln gå till t. ex Humanisterna skulle de garanterat göra ett minst lika bra arbete. Säkert bättre, eftersom de inte skulle kräva att du tillhörde en viss tro för att ta del av deras hjälp. Om staten inte gjorde det så lätt för Svenska kyrkan skulle de där soppköken gå upp i rök, för det handlar inte om kristnas givmildhet utan om ekonomiska förutsättningar och undantagsregler. T. ex tar Skatteverket inte betalt av Svenska kyrkan för att samla in pengar åt dem, en tjänst värd 115 miljoner kronor. Dessutom ska Svenska kyrkan enligt lag missionera. Då är det ju bra om man håller folk vid liv länge nog för att hinna berätta om Jesus. När välgörenhet och mission går hand i hand trumfar missionen välgörenheten. För visst är det intressant att så många döende människor hittar Jesus precis när det står en snubbe framför dem och erbjuder en macka OM de bara säger att den där Kristus visst finns? Det är allt annat än fint. Läs t. ex tidningen Dagens glada text om hur Haiti-borna övergett sin religion till förmån för Jesus. Just precis när de stod där och hade förlorat allt. Man utnyttjar ju människors utsatta situation för sina egna syften.

Natalia avslutar sin text på det här viset:

Jag bara undrar vad har ni ateister gjort för samhällets svaga?

Den här frågan gör mig alldeles ställd. Först och främst: räknas man automatiskt in i kyrkans välgörenhetsarbete för att man är troende? Härligt. Men vidare: vad har vi ateister gjort? Vi har jobbat för medicin istället för att hoppas på guds helande krafter. Vi satsar på sociala skyddsnät istället för guds nåd. Vi har inga jävla villkor på den hjälp vi erbjuder, du måste inte ta emot en viss bok, säga en viss ramsa eller dricka ur ett visst kärl för att vi ska bry oss om dig.

Att tro på gud är den enkla vägen. Då kan man hela tiden stötta sig på det arbete som kyrkor gör samt tänka att allt är guds plan. Man kan tänka att alla har samma chans, för alla är guds barn. Ateister vet hur jävla orättvis världen är och att slumpen slår hejviltomkring sig, som ateist har du ingen ursäkt att skita i det. Vi bär själva det dåliga samvetet för vår inaktivitet. Och därför gör vi också någonting åt den. Före jul samlade ateister i USA in $170.000 (ungefär 1.430.000 SEK) till Läkare utan gränser. Sverige ligger på första plats när det gäller att ge bistånd till utvecklingsländer – samtidigt som vi är ett av de minst religiösa länderna i världen. De tre amerikaner som skänkt mest pengar till välgörenhet är alla ateister. Men vem bryr sig om fakta när man kan tro och luta sig mot gamla, sköna vanföreställningar?

Jag vill inte ställa religiösa och ateister mot varandra i omtankefrågan. Tror egentligen att människor är mer lika än olika oavsett om man tror på gud eller inte. Men när Natalia nu ändå bjuder upp till fight måste jag ställa mig på ateisters sida. Vi har inget skyddsnät i form av himlen och ingen backup i form av gud, varje liv är förlorat för alltid och vi är alla ytterst ansvariga. Vi nöjer oss inte med att ge några procent via skattsedeln och tycker sedan att vi är klara. Vi nöjer oss inte med att tro. Vi måste anstränga oss på riktigt och rannsaka oss själva. Det tvivlar jag på att Natalia gjort.

Previous post

H13 imponerar fortfarande inte

Next post

Skeptiska snabbisar 20/2

charmkvark

charmkvark

charmkvark är en skeptisk kvinna på 25+. Kriget mot charlatanerna vilar aldrig och vissa dumheter kan bara mötas med sarkasm. Skojar och svär. Driver tillsammans med två till podcasten Kvack!. Krönikör i Magasinet SANS.

25 Comments

  1. Natalia Kazmierska
    18 February, 2012 at 18:56 —

    hej! Det är svårt att svara på ett blogg-inlägg som är mer än dubbelt så långt än det lilla utrymme min krönika är begränsad till i tidningen. Men det är så många som har mailat mig en länk till den blogg att jag tyckte du förtjänade ett svar! Jag försöker vara kortfattad:

    1. Att man måste erkänna Jesus existens (öh, det gör inte ens övertygade kristna, han DOG för människorna enligt många) för att få en smörgås i kyrkans soppkök är bara trams – det vet du nog lika väl som jag.

    2. Att 70 procent av svenskarna fortfarande vill vara med och betala ca 1,2 procent i kyrkoavgift via skattesedeln kanske beror att många precis som jag tycker att kyrkan gör ett bra arbete? eller t ex att man vill viga sig och begravas i dess regi. Det är ju frivilligt att betala den.

    3. Men om vi säger att alla skulle gå ur kyrkan, och att staten drog in sina 50-60 miljoner i bidrag till trossamfunden – vem skulle då fylla tomrummet efter kyrkornas sociala insatser? Uppenbarligen räcker ju inte samhällets skyddsnät till eftersom många söker sig till församlingarna istället.
    Ska vi införa en ateist-skatt? Eller höja kommunalskatten med några procent istället? Det kunde vara ett alternativ. Men jag har aldrig sett Humanisterna propagera för skattehöjningar eller ökat bistånd till Afrika, eller engagera sig i fattigdomsbekämpning överhuvudtaget.

    Jo, kanske skulle Humanisterna, som du säger, kunna utföra diakonernas arbete precis lika bra. Men det vet vi inte – för ännu har vi inte sett den ateistiska rörelsen ägna sig åt själavård, samla in vinterkläder till fattiga eller ha organiserad hjälpverksamhet för psykiskt sköra och hemlösa.

    Att det finns enskilda icke-troende miljardärer som ger pengar till välgörenhet är väl fint och bra. Men denna välgörenhet bygger ju på att givmilda individer, ofta välbärgade (du lyfter ju fram världens tre rikaste kapitalister här) donerar pengar dit de känner för, när andan faller på, eller när plånboken tillåter det.
    Kyrkorna däremot, har tusenåriga traditioner av institutionaliserat socialt arbete, runt om i världen. Om allt detta med din formulering ”skulle gå upp i rök” imorgon tycker jag att ateismen åtminstone borde kunna erbjuda ett vettigt alternativ.

    Ps. det finns många troende som inte tror på liv efter detta i himlen. Och när det gäller kunskaper i medicin så var trots allt munkarna och nunnorna först!

    • Stefan
      18 February, 2012 at 20:46 —

      “Jo, kanske skulle Humanisterna, som du säger, kunna utföra diakonernas arbete precis lika bra. Men det vet vi inte – för ännu har vi inte sett den ateistiska rörelsen ägna sig åt själavård, samla in vinterkläder till fattiga eller ha organiserad hjälpverksamhet för psykiskt sköra och hemlösa.”

      Eller så är det kanske du som inte har sett det? Till skillnad från religiösa människor så behöver inte ateister säga att de gör det för något annat än just välgörenhet. Det skulle förvåna mig ifall det inte fanns ateister runt om i världen som aktivt och ideellt arbetar med att hjälpa fattiga och hemlösa.

      “Att det finns enskilda icke-troende miljardärer som ger pengar till välgörenhet är väl fint och bra. Men denna välgörenhet bygger ju på att givmilda individer, ofta välbärgade (du lyfter ju fram världens tre rikaste kapitalister här) donerar pengar dit de känner för, när andan faller på, eller när plånboken tillåter det.”

      Det är just så välgörenhet fungerar. Du MÅSTE inte, men folk gör det. Inte för att religion säger åt dem att göra det, utan för att de är bra människor.

      “Kyrkorna däremot, har tusenåriga traditioner av institutionaliserat socialt arbete, runt om i världen. Om allt detta med din formulering ”skulle gå upp i rök” imorgon tycker jag att ateismen åtminstone borde kunna erbjuda ett vettigt alternativ.”

      De har ett vettigt alternativ. Det kallas medkänsla. Genuin medkänsla. Det som är så bra med rationella människor är att de inte behöver några sagoböcker för att få dem att göra bra saker för andra människor.

      “Ps. det finns många troende som inte tror på liv efter detta i himlen. Och när det gäller kunskaper i medicin så var trots allt munkarna och nunnorna först!”

      Men alla troende tror på ett efterliv. Oavsett om det gäller reinkarnation eller nirvana. Enda skälet till varför just religiösa människor lade grunden för medicin är just för att de var bäst utbildade under den tidsperioden. Jag kan säga dig att det var knappast en munk som uppfann poliovaccinet och det är inte många präster som vet hur man ger medicinskt vård till familjer i katastrofdrabbade länder.

    • Jan
      18 February, 2012 at 23:36 —

      Har du nånsin kollat vad ateism egentligen är? Det är ingen direkt tro eller “religion”. Det är bara en avsaknad av att tro att det finns en gud, inget mer. Det finns inte så mycket mer egentligen. Du försöker demonisera det bara. Precis som den kristna högern i andra länder försöker. På ett riktigt patetiskt sätt om jag må säga.

      Det är otroligt synd att du får skriva så lite text på Aftonbladet. Men skyll inte på det. Det är så småsint och patetiskt. Försök skriva bättre texter istället som sammanfattar det du vill ha ut på en gång… till oss hemska ateister i det här fallet.

    • Jan
      18 February, 2012 at 23:42 —

      Om jag kan få ställa en enda fråga till dig Natalia. Kan du komma på en moralisk gärning som en ateist inte kan göra men en kristen (eller vilken annan religion som helst) kan göra eller bara kan göra bättre?

      Kan du svara på det?

    • 19 February, 2012 at 00:18 —

      Hej! Kul att du kom in här och svarade.
      1. Det är tillspetsat skrivet av mig förstås, men givetvis är det DET som är poängen med mycket av kyrkans sociala arbete. Att fler ska sälla sig till kyrkan. Det förtar inte godheten i att arbeta med utsatta människor, men för mig ger det en besk eftersmak. Det är hursomhelst inte poängen med mitt resonemang, utan en bifråga vi kan lämna därhän (eftersom den skulle kräva mer utrymme än denna blogg, dess kommentarsfält och ditt krönikeutrymme tillsammans).
      2. Givetvis är det frivilligt att vara med i Svenska kyrkan – NU. Före år 2000 blev man automatiskt medlem i Svenska kyrkan vid födseln. Hade man kunnat gå ur kyrkan med ett knapptryck eller ett sms hade medlemsantalet rasat, det är jag övertygad om. Eller om den idiotiska regeln att ALLA blir medlemmar inte funnits överhuvudtaget. Ser du inte den särställning som kyrkan har? Även i ett av världens mest sekulära länder. Att det krävs ett aktivt val att gå ur är helt wack. Och det märks i statistiken.
      3. En ateistskatt vore hemskt konstigt. Snarare mer skatt till rätt sak i så fall. Istället för att lägga massa miljoner på samfund och kyrkor (som jag skrev i texten, bara i tjänster från Skatteverket går 115 miljoner!), lägg dem på att bygga ett socialt skyddsnät för alla.

      “Att det finns enskilda icke-troende miljardärer som ger pengar till välgörenhet är väl fint och bra. Men denna välgörenhet bygger ju på att givmilda individer, ofta välbärgade (du lyfter ju fram världens tre rikaste kapitalister här) donerar pengar dit de känner för, när andan faller på, eller när plånboken tillåter det.
      Kyrkorna däremot, har tusenåriga traditioner av institutionaliserat socialt arbete, runt om i världen. Om allt detta med din formulering ”skulle gå upp i rök” imorgon tycker jag att ateismen åtminstone borde kunna erbjuda ett vettigt alternativ.”

      Du väljer och vrakar lite i min text märker jag. Jag “lyfter inte fram” världens tre rikaste kapitalister. Jag tog 3 exempel för att visa vad ateister gör, eftersom du ställde den frågan. Där visade på enskilda människors engagemang (reddit-insamlingen), samhällens engagemang (Sverige) samt ja, välbärgade människors engagemang.

      Ja, kyrkorna har tagit patent på välgörenhet. Men det håller på att förändras, i takt med att människor blir mindre religiösa (men inte mindre givmilda). Man ger bara till andra organisationer och på andra sätt. Skulle kyrkorna inte vara så omhuldade av staten i många länder skulle detta bli ännu tydligare.

      Vi ska heller inte glömma att mycket av världens olycka kommer sig av religion. Att HIV sprids helt i onödan t. ex, det kan vi tacka påven för. Tack tack!

      “Men det vet vi inte – för ännu har vi inte sett den ateistiska rörelsen ägna sig åt själavård, samla in vinterkläder till fattiga eller ha organiserad hjälpverksamhet för psykiskt sköra och hemlösa.”

      För det första är ateismen inte en rörelse. Det är en icke-tro. Precis som du förmodligen inte tror på Tor och Oden, tror inte jag på Tor/Oden/Jahve/etc. Det är ingenting att bygga en hjälporganisation på. (Däremot en bra grundprincip att ha, att man inte blandar in religion i sånt öht.) Men om du menar religiöst obundna hjälporganisationer så har vi ju Läkare utan gränser och Rädda barnen t. ex. Där kan du säkert hitta en jävla massa ateister. Om du – på riktigt – tror att det bara är religiösa som ägnar sig åt socialt arbete och hjälp åt behövande så blir jag faktiskt lite rädd. Jag håller med om att kyrkan är bättre organiserad än vad sekulära alternativ är i många fall – men det beror som sagt på en tradition av att bli omhuldade av staten och få en rejäl säck med pengar årligen.

    • 19 February, 2012 at 07:29 —

      “Men om vi säger att alla skulle gå ur kyrkan, och att staten drog in sina 50-60 miljoner i bidrag till trossamfunden – vem skulle då fylla tomrummet efter kyrkornas sociala insatser?”

      -Ja, då skulle ju staten kunna ge bidragen på 50-60 miljoner direkt till andra organisationer som är villiga att hjälpa utan religiös inblanding.

      “Men jag har aldrig sett Humanisterna propagera för skattehöjningar eller ökat bistånd till Afrika, eller engagera sig i fattigdomsbekämpning överhuvudtaget.”

      -Humanisterna är fortfarande en relativt liten organisation och har inget stöd från staten. Men du kan ju läsa mer om Humanisternas stöd för utsatta kvinnor i Marocko: http://www.humanisterna.se/hjalpverksamhet/oum-el-banine/

      “Och när det gäller kunskaper i medicin så var trots allt munkarna och nunnorna först!”

      -Ehm, det är ju helt enkelt inte sant.

  2. Jan
    18 February, 2012 at 19:46 —

    Finns ett inlägg om Natalias kolumn på Reddit (/r/sweden), nu när du nämner /r/atheisms insamling. Bara trevlig att se Reddit nämnas mer i svensk text. 🙂

    Bra skriven text här och hoppas det sprids mer. Natalia har uppenbarligen INTE forskat om ämnet innan hon skrev sin kolumn. Trist när det får sån uppmärksamhet (på AB) men jag antar att vi i Sverige ser igenom sånt ganska enkelt trots allt.

    • 19 February, 2012 at 00:20 —

      Tack! Har själv väldigt dålig koll på reddit, men den där insamlingen var fantastisk.

  3. 18 February, 2012 at 22:25 —

    Bra inlägg! Men “vi är det minst religiösa landet i världen”? Den mesta statistiken jag sett antyder att vi är ett av de minst religiösa länderna i Europa, där vi slås av bland andra Island, men att vi verkligen inte är minst religiösa i världen. Där slås vi av bland annat Kina.

    • 18 February, 2012 at 23:35 —

      Du har helt rätt, det var ett slarvfel av mig. Givetvis ska det stå ett av de minst religiösa länderna i världen. Ska rätta!

    • 19 February, 2012 at 14:57 —

      Fast Kina har en lika institutionaliserad sekularism som Sverige hade institutionaliserad kristendom innan modern tid.

  4. 19 February, 2012 at 00:47 —

    Att säga något om hur religiöst Kina är svårt av främst det faktum att det inte tillämpas religionsfrihet i Kina.

    http://www4.amnesty.se/~kina/aisarbetetikina/religionsfrihet.php

    • 19 February, 2012 at 22:40 —

      Det finns inte komplett religionsfrihet, men det finns viss. De har åtta olika religioner man kan få välja på, bland dem världens största (kristendom, islam, et cet).

  5. […] något för att göra världen till en bättre plats. På Skepchick har denna krönika tagits upp. Charmkvark tycker att kristnas välgörenhet är falsk eftersom den, enligt henne, är villkorad. Vi har inga jävla villkor på den hjälp vi erbjuder, du måste inte ta emot en viss bok, säga […]

  6. Johan
    19 February, 2012 at 10:50 —

    Natalia, kan du inte bara inse att Charmkvark gjort mos av din förvirrade krönika?

  7. Olivia
    19 February, 2012 at 13:29 —

    Vill bara tacka för ytterligare ett grymt bra inlägg!

  8. 19 February, 2012 at 16:41 —

    citat: “Kan du komma på en moralisk gärning som en ateist inte kan göra men en kristen (eller vilken annan religion som helst) kan göra eller bara kan göra bättre?”

    Jag vågar mig på att svara på den utmaningen.

    Det som en kristen kan göra för en lidande medmänniska, men inte en ateist, är att förmedla evangeliets glada budskap, som är att Gud ger alla en andra (och en tredje, och en fjärde) chans att komma igen efter ett misslyckande. Om man ärligt inser att man gjort något som inte var så bra, får man känna sig förlåten och slipper älta det vidare, och slipper vara rädd för att bli dömd och straffad.

    Den nåden är gratis, och backas upp av hela organisationen och alla människor som är medlemmar i den. Alla som någonsin varit medlemmar i den och trott på att budskapet är sanningen om vårt hopp inför framtiden.

    Så en kristen kan ge en medmänniska ett hopp om förlåtelse och peka på möjligheten att börja ett nytt liv, och påminna om att Gud vill att människorna skall vara myndiga och ta ansvar för sina egna liv och för varandra här på jorden, men att vi inte skall döma varandra och inte gå och tänka på sådant som blev fel en gång men som nu är förlåtet.

    • Jan
      19 February, 2012 at 20:35 —

      Och en annan människa (eller människor) kan inte ge samma nåd som gud? Tyvärr, ditt resonemang håller inte alls. En människa kan förlåta en annan medmänniska minst lika bra utan religion. Det som är den största (och bästa) skillnaden är att den människan behöver inte förlita sig på en sagofigur. Människor kan ge hopp om förlåtelse och ge möjligheten till nytt liv även utan en gud. Det gör folk dagligen. Om du öppnar dina ögon så märker du det själv.

      Bra försök, men ett väldigt vanligt försök.

      • 19 February, 2012 at 23:40 —

        Frågan om vad som skulle kunna vara en moralisk [-t föredömlig] handling som inte kunde utföras av en ateist är förbaskat intressant och viktig. Och svår.

        Jag är inte säker på att jag hittade ett bra svar, men att det kan ha med läran om förlåtelsen och nåden att göra verkade rimligt. Och då avses inte specifik förlåtelse människor emellan i första hand, utan det där hoppet om att det går att lägga av skuldkänslorna och börja om på nytt, efter någon sorts insikt och nya goda föresatser. Och att ingen annan har med den saken att göra utom det vi kallar Gud, fast det samtidigt har med kollektivet människor att göra, därför att vi alla hänger ihop.

        Man kan ha synpunkter på om det är moraliskt gott att predika (eller vara ett föredöme i) hoppet om nåden eller om det är förkastligt och skadligt, och man kan verkligen ha synpunkter på nyttan av att tro på en Guds existens. Så jag är inte säker på att mitt svar på utmaningen duger.

        Så här tänker jag dock att det fungerar med skillnaden mellan om en kristen eller en ateist säger till en olycklig människa “glöm det där tråkigheterna som varit, det du har skuldkänslor för – gå vidare med ditt liv nu istället”: ateisten uttalar bara en privatpersons åsikter där och då, medan den kristna personen stöder sitt påstående på den mer än tusen år gamla organisationen och alla människor som har levat i den genom tiderna, och det finns då ett värde i att förmedla trösten som att det är något som man kan lita på att så väldigt många människor ställer upp på. Alldeles oavsett om det på riktigt existerar en Gud som är garantin för att detta med förlåtelsen gäller.

        Men det är ett argument som bygger på auktoritet och att något är gammalt och traditionellt. Inte helt okej vetenskapligt; möjligen okej känslomässigt.

        Fast samtidigt – och det är min poäng – så är det ett argument som bygger på en levande gemenskap, och på att man faktiskt kan lita på att “organisationen” dvs alla kristna har detta ideal och den här människosynen, inte bara som privat åsikt eller tillfällig ideologi, utan att det påverkar allt de gör, och det är detta som är “missionen”. Att försöka få hela samhället att hålla fast vid en förlåtande attityd.

        Som skeptiker (för, ja, det är jag… även om jag sysslar med bibeltolkning och själavård!) tycker jag dock att den som kritiserar “kyrkan” för att vara si eller så först skall undersöka om påståendena är sanna, eller om det finns något mera att lära sig om verksamheten man kritiserar, så kritiken blir relevant. Blogginlägget och de skeptiska kommentarerna är BRA, och fick mig att fundera. Alltid nödvändigt. Nästan alltid, i alla fall. Tror gör man i kyrkan. Funderar och tar reda på fakta gör man när man vill förstå något.

        Ack, detta blev långt. Söndagstankar från en tacksam predikant som har fått tänka till lite men kanske inte lyckades förmedla tankarna så redigt. Hej.

        • 20 February, 2012 at 11:48 —

          Det du beskriver klarar människor av, utan att gå en omväg via kristendom. Gemenskap, tröst och förlåtelse finns i människan och visas året om, världen över oavsett religion, nationalitet, sexuell läggning och alla andra grupper vi så gärna delar upp oss i. Vanlig enkel jävla medmänsklighet for the win!

          • 20 February, 2012 at 12:31

            Det håller jag med dig om! Uttryck för generell medmänsklig empati finns väl i stort sett överallt, oavsett kulturell och religiös tillhörighet. Gissar att det är något som evolutionen skickat med oss för att gynna överlevnaden.

            System för att i större skala – än mellan två bekanta som pratar ut om egna eller gemensamma problem över en kopp kaffe – hantera skuld och förlåtelse finns också i sekulära institutioner, i form av moralsystem, lagar och domstolsväsen.

            Så vad återstår, som skulle kunna vara kyrkans unika bidrag på området? Fundera på det!

            Finns det en poäng med att den här diskussionen från början kopplades till situationen att kyrkan går in och hjälper fattiga t ex i Haiti, och att “risken” med det är att de som tar emot materiell hjälp även får erbjudandet om att ta emot en ny eller annorlunda livsåskådning? Skulle det vara skillnad för er (= som är så ilskna på att “rika” kyrkor “missionerar” bland fattiga och utsatta) om situationen var sekulär, men likafullt ideologiskt laddad på gränsen till irrationella vanföreställningar? T ex om de fattiga var medlemmar i en diktatur där alla var rädda för staten och sina grannar hela tiden, och hjälporganisationen erbjöd dem mat, kläder och upplysning om att demokrati och frihet är möjlig – men en demokratisyn som var begränsad till att man först måste acceptera att en viss bok med en viss politikers samlade tal och texter har ett högre värde än alla andra?

            Som sagt, jag är också skeptiker.

  9. 19 February, 2012 at 16:51 —

    Jag är ateist och jag har inget till övers för Kazmierska eller Birros resonemang. Men jag är också uppväxt i en svenskkyrklig familj och vet lite hur det fungerar i den världen.

    När Svenska kyrkan och andra kristna hjälper människor i nöd så finns det i regel inget krav på motprestation från dem som får hjälpen, dvs de måste inte bekänna sig till kristendomen för att få hjälp. Naturligtvis tar kyrkorna och passar på att propagera för sin sak vid dessa tillfällen men rätt ska vara rätt, du får mackan även om du insisterar på att inte bli kristen.

  10. Olivia
    19 February, 2012 at 18:04 —

    Visst gör kyrkan en massa bra saker, och säkert “utan motprestation”, men det innebär ju inte att ateister inte skulle kunna göra lika bra saker med samma medel? Jag är tacksam för att kyrkan ställer upp när samhället inte fungerar, men tycker att det vore ännu bättre om samhället fungerade utan kyrkans hjälp. (Jag anser för övrigt inte att makt bör ärvas, men tycker ändå att kronprinsessan Viktoria gör ett bra jobb. För att ta ett orelaterat exempel.)

  11. Paulina
    22 February, 2012 at 07:47 —

    Empati och “medmänsklighet” är absolut evolutionärt stabila strategier. Religionen har också haft en viktig roll rent evolutionärt för arten människas överlevnad. Hade jag suttit vid en dator hade ni fått en länk till en intressant artikel, men titeln är något i stil med hands of god, mind of men (eller vv). Det ger även en förklaring till varför Gud är så tänd på idén med straff och strikta regler..

  12. 26 February, 2012 at 19:01 —

    […] Vad har ateister gjort? (Och Fridas bloggsvar.) […]

Leave a reply