Att ta fel på gamla felor

Att ta fel på gamla felor

Det förekommer mycket snobberi inom musikbranschen, och man behöver inte själv vara violinist för att ha hört namnet Stradivarius. För en tid sedan rapporterade bl.a. Not Exactly Rocket Science och NPR om en intressant dubbelblindad studie i vilken musiker fick lyssna på olika violiner, gamla som nya, och jämföra dem.

De gamla, gärna italienska instrumenten ses ofta som objektivt bättre än nygjorda fioler. Om det är för att de hade bättre material på den tiden (hårdare trä t.ex.) eller kanske att instrumentets nyanser förändras med tiden liksom en lagrad ost eller ett vin, har ingen riktigt kunnat svara på. Och nu har det visat sig att det förmodligen beror på att det inte finns någon fråga att besvara — de berömda gamla instrumenten är inte bättre än välgjorda, moderna sådana. Experter som trodde att de hörde en tydlig skillnad tog fel lika ofta som de tog rätt när de lyssnade på strofer utan att varken de eller musikerna som spelade visste vad det var för instrument som användes.

Själv började jag spela fiol vid fem års ålder och ska erkänna att jag länge gått på myten om Stradivarius. Jag trodde liksom alla andra att nya instrument överlag låter sämre än gamla. Den nya forskningen fick mig att fundera lite över detta för mig tidigare så självklara faktum. Jag är ju trots allt skeptiker, varför har jag inte ifrågasatt detta? Det var knappast så att jag trodde att jag själv alltid skulle kunna höra skillnad, men nog skulle jag ha litat på ett expertutlåtande. Och nu visar det sig att musikexperter är lika lättlurade som vinsmakare.

Men åter till fiolerna. Finns det verkligen ingen skillnad? Inbillade jag mig att mina orkesterkamraters nybyggda instrument lät fult och burkigt (eller var samtliga bara hopplösa violinister?)? Jag tror inte det. Men jag tror att det misstag som gjorts i många musikers sinnen är ett klassiskt sådant — vi blandade ihop orsak och verkan. Det har byggts, brukats och förstörts otaliga musikinstrument genom tiderna. Ett instruments livslängd påverkas av allt från dess inneboende kvalitéer till vems händer det råkar falla i, men jag skulle nog våga påstå att det är väldigt troligt att exceptionella instrument har större chans att bevaras till eftervärlden än halvdana sådana.

Min egen violin byggdes -71 och är numera alltså över 40 år gammal. Jag spelar inte längre, men ämnar stränga om den och hänga den på väggen, att vaka över mig likt ett musikerns dåliga samvete. Den låter (eller lät åtminstone) hur som helst utmärkt. Men den är inte bra för att den är gammal — den är gammal för att den är bra.

Leone Ardos fiolbild hittar ni här.

Felicia Gilljam (@skepticbee on twitter) used to be a biology student but decided to become a programmer instead. When she's not doing skepticy stuff she usually keeps bees, plays computer games or reads webcomics.

2 Comments

  1. Yes vi skulle alla må bra av fler blindtester, där man inte ser etikett eller märkesnamn. Inom vinprovning, audioutrustnings-provning (ljudkvalité på kablar), etc.

    Ett viktigt blindtest-område är det som Rebecca Watson påpekat, om kända orkestrar där fler kvinnor anställs ifall juryn inte får se aspiranten under audition.

    http://www.economics.harvard.edu/faculty/goldin/files/orchestra.pdf

  2. Jag spelar själv trummor och där är det faktiskt skillnad. Inte för att de äldre instrumenten är bättre. Utan för att de är sämre. Jag spelar på ett trumset från 1967 och jag tror att många skulle kunna höra skillnad på ett nytt trumset och ett så pass gammalt. För mig låter bättre för att de låter sämre.

Add Comment Register



Leave a Reply