AlternativmedicinSkepticismVetenskap

Jag har IBS – Irritable Bowel Syndrome

Även känt som kolon irritabile eller känslig tarm.

Sedan tidig tonår har min mage varit fuckad. Den sväller upp och blir gasig, extremt gasig. Så gasig att vid tillfällen kan jag inte stå rakt upp utan viker mig av smärta. Så ont att i ren desperation ringa 1177 och rådfråga om jag ska försöka ta mig till sjukhuset eller inte.

IBS innefattar många olika symtom och man vet inte i nuläget vad som orsakar det eller hur man botar det. Därför har IBS-patienter kallats för ”äckelpatienter” av läkare och avfärdade för inte så länge sedan symptomen som en psykosomatisk sjukdom. Just för att den är så individualiserad och för att två IBS patienter sällan har exakt samma symptom. Oavsett det som skiljer oss åt, så har vi med IBS någonting gemensamt; en kronisk sjukdom som styr våra liv.

Jag har under den senaste tiden gjort allt vad jag kunnat genom att följa de råd som min allmänläkare gett mig. Ät medicin. Massor av medicin. Ta inolaxol för att ”uppfostra” din mage, lär den uppföra sig ordentlig som läkaren sa. Ta Dimetikon för väderspänningen och underlätta vid gasbildningen. Ta även dessa anti-depressiva tabletter, de hjälper mot smärtan och som en (positiv?) biverkning så verkar de fungera för människor med IBS-symptom. Hjälper det då? Ett tag eller, ibland.  Eller inte alls. För även om jag följer de medicinska råd min läkare ger mig så är det ju tyvärr så att läkarna inte har någon direkt koll på vad som fungerar eller inte. Ibland känns det mer som de höftar när de skriver ut medicinerna. Man kommer till läkaren, han klämmer på magen och 15 minuter senare står man utanför vårdcentralen med ett nytt recept och insikten att det enda det kommer göra är hjälpa en till mindre pengar på kontot.

Alternativ nåldyna?

I sjutton år har jag varit tyst om detta. För det är ju pinsamt att man fiser så mycket som jag gör. Högljutt och vid absoluta fel tillfällen (som konsekvens har jag numera svart bälte i tysta fisar). Men så började jag för inte så längesedan att twittra om det. (Det är ju alltid lättare att vara öppen mot främlingar på nätet än bekanta IRL). När man twittrar om åkommor som är svårbotade får man genast svar från diverse natur”läkare” eller andra woo som har diverse sjukdomar på sina google alerts. De är mer än villiga att dela med sig av sin okunskap i ämnet. De vet att denna kur kommer fungera eller att holistisk healing är grejen för mig. Och man blir desperat tillslut för sjukdomen kan ha en helt i sitt grepp. Som när man inte kan träna som man vill för närsomhelst kan magen bestämma sig att krångla. Hur många gånger har jag stått i en gruppträning och känt paniken stiga? För även om jag är mästaren på tysta fisar så hjälper ju inte det när de dessutom stinker, vilket de gör ca 50% av gångerna eller mer. Så det är en chansning när man försöker lätta på locket om andra personer är i närheten. Och när man tro sig träna själv i gymmet så är det alltid, alltid någon som går förbi när man trott kusten var klar. Stod en gång i ett tomt omklädningsrum under min utbildning där det endast gick tre tjejer inklusive mig och ändå lyckas tajma det så en av de andra två blir ihjälgasade. Tar man träningen utomhus istället och är ute och springer så kommer smärtan istället från en arg mage vars tarmar studsar runt vid varje steg man tar.

Den sociala biten är ett ovisst limbotillstånd. Ta pojkvänner till exempel. Den där romantiska första tiden, ”smekmånaden”, är en inte bara dans på rosor för mig. Istället för att njuta av endorfinet nyförälskelsen ger, så förmörkas glädjen med att man måste göra flera diskreta sidostickare till toan under samma kväll. Fast det går väldigt sällan att fisa på kommando. Man står i badrummet och trycker på magen, böjer sig fram och tillbaka, klämmer, känner och desperat försöker be magen att fungera, att få ut lite gas i alla fall så åtminstone smärtan och illamåendet ska släppa lite grann. Men min ouppfostrade mage dyker ofta upp som gubben i lådan på sociala tillställningar och att låta en pojkvän sova över är en noggrann övervägning från gång till gång.

bilden är lånad härifrån:

Så här har det alltså varit nästan så länge jag kan minnas. Gas som måste släppas ut för att slippa smärtan möts med blickar som säger ”men Karin, kan du inte vänta med det där?” Och så står man där och skäms medan gasen byggs upp och byggs upp och tillslut måste man hem för att lägga sig raklång, slappna av och vänta på att magen ska släppa sitt tyranniska grepp. Dessa tillfällen kan jag gasa ner ett rum så pass mycket att till och med jag inte längre kan vistas där. Och visst är det stigmatiserat att fisa i vårt samhälle och fisrelaterade skämt har alltid funnits, från pruttkuddar till serier som Family Guy. Hade jag stått på den andra sidan av staketet hade jag nog också småskrattat lite. Men det är mindre roligt när jag vet att min mage dikterar när jag kan umgås med vänner, vad jag ska äta och om jag får lov att träna.

Men när jag började engagera mig i skeptikerrörelsen fick jag en större kunskap om vetenskap och medicin men kanske viktigast av allt; kunskap om alternativ medicin. Hade jag varit mindre skeptisk lagd eller lite mer okunnig i alternativa behandlingar så hade nog även jag legat på en spikmatta med en TsT-11 på magen samtidigt som magiska händer läker mig på avstånd och tuggat alla sorters tabletter som lovat mig någon form av lindring. Har faktiskt på allvar övervägt att prova tarmsköljning och letat på nätet efter ställen som erbjuder dessa. Det enda som hindrat mig var en taskig ekonomi.

Genom skepticismen har jag lärt mig att inte blint lita på vetenskapen, att den inte alltid är perfekt. Att vissa läkare är sämre än andra. Att man inte kan bota alla åkommor. Med den kunskapen har det varit lättare att vara öppen om min IBS, tvättat bort skamkänslan och istället kunnat förklara vad IBS är och hur det påverkar mig. Denna öppenhet har lett till att en till i min vänskapskrets berättat att även de har detta, fast med lite annorlunda symptom. (Ibland kan immunförsvaret attackera tjocktarmen, då kallas det för IBD – Inflammatory Bowl Disease istället och det finns medicin som kan reglera symptomen.)

Det som gör sjukdomen så komplicerad för forskare och läkare är en till synes magisk trippeleffekt då en ond mage påverkar en psykiskt och detta i sin tur påverkar hormonerna. Eller om det är tvärtom, att magen påverkar hormonerna som sedan påverkar psyket och det är därför symtomen förbättras med antidepressiva tabletter? Eller är problemet mest hormonellt och det är det som är den stora boven i dramat? Eller en försämrad tarmrörelse? På sidan 117.se skriver man;

“Rörelserna [i tarmen] styrs av ett samspel mellan nerver och hormoner i tarmen och via nervbanor till och från hjärnan.”

Äta eller inte äta. Är det frågan?

Kosten är också uppe på tapeten när IBS diskuteras och på nätet finns oändligt många teorier om vad man ska och inte ska äta. Stor fallgrop där alltså. Skulle tänka mig att [insert a woo diet of choice] skulle kunna fungera på mig genom sin eventuella placeboeffekt. För som vi vet så blir det en ökad placeboeffekt när en auktoritär person ger mycket av sin tid, ställer frågor, eventuellt rekommenderar en kost och sedan gör uppföljning. På Dagens Medicin tar de upp tesen att alla dessa fiberberikade mediciner jag fått av min allmänläkare i själva verket kan förvärra mina symptom, för ett överdrivet intag av fibrer kan i vissa fall vara dåligt och att många har en så kallad iatrogen IBS. En av de större kostdieter med många anekdotiska succéer är LCHF och visst har jag tänkt att det åtminstone vore värt att pröva. Men det vore trevligt att ha mer stöd om sagda kost från vetenskapliga studier. För nästa spalt man läser på nätet säger tvärtemot, att fet mat är den stora kostskurken för vissa IBS-patienter för att i samma andedrag säga detta fungerar för vissa, men kan ha tvärtemoteffekt för nästa patient). Man kan ju bli galen för mindre och varje gång man misslyckas med en hypotes som någon kläckt ur sig, så blir man lite mer desperat.

Men som det ser ut i nuläget är det mest chansningar och ren tur som gäller för att kunna ha en fungerande mage från dag till dag, och jag gör en liten glädjedans de få dagar jag inte är förstoppad. Jag kommer fortsätta resan att lära mig vad min deprimerade, ouppfostrade mage tål och inte tål. Men genom skepticismen kommer jag i alla fall ha en större chans att inte falla för bluff, även när det till och med säljs på apoteket som “naturlig” medicin.

Rekommenderad läsning om man vill veta mer.

Den utvalda bilden är lånad härifrån.

Previous post

Skeptiska snabbisar 23/1

Next post

Om detox, retox, tarmludd och att dö som Elvis

kaylee

kaylee

Är en sjöman, piratimitatör, guide extraordinäre och blivande helikoptertekniker som seglandes tog sig ner till Australien och blev kvar där i två år. Backpackade från ställe till ställe, provade på allt som inte kunde göras i Sverige; delfinmatare, fyrhjulingsguide och fårklippare är några av mina tillkomna kunskaper. Men min största utmaning (och ära) är att få skriva för SkepchickSE.

20 Comments

  1. Lars Karlsson
    23 January, 2012 at 16:31 —

    Starkt att “komma ut” med det här. All heder. Kan tänka mig att många är i samma situation och inte vågar prata om det för det verkar helt knäpptyst om IBS. Jag har iaf aldrig hört talas om det innan jag läste det här.

  2. 23 January, 2012 at 16:38 —

    Samma symptom, men som 37årig gubbe har jag i familjetryggheten inte längre det sociala bekymret att jag känner att min partner inte “får höra”. Rent allmänt som kille har man nog lättare att kunna skämta om fisar och därmed klara sig undan sociala problem – men visst känner jag igen det där med att behöva försöka tajma och smyga med fisar på ett sätt andra inte måste 😀 Det bästa för mig har varit att skratta åt eländet så gott det går och göra vad jag kan för att inte låta fanskapet styra mitt liv.

    Det där där med fiberdieter känner jag också tyvärr igen. De ställer bara till det för mig ännu mer. Och som du säger, alla reagerar olika på allting. Jag är övertygad om att det inte alls är samma sjukdom som folk som blir bättre av fibrer har som en annan som blir jättedålig av fibrer. Det kan liksom inte vara samma sjukdom alls med så olika problem, egalt att tarmmätningar påstår det.

    Visst spelar psyket in. Jag är en nervös individ och problemet är som värst på middagar hos vänner. Men det bara måste vara något annat också, för problemen kommer även, om än i mindre form, hemma i lugn och ro.

    Bästa kuren som finns (för mig med min snabba ibs-mage): Dagen efter att man inlett en stark antibiotikakur för något annat. Magens gasproduktion stendör med folkmordet på miljarder bakterier. Underbart. Men det säger ju sig självt att det inte är hållbart som kur i längden.

    Sämsta som finns: En fet stärkelserik maträtt med lök, typ korv stoganoff med potatismos hemma hos någon annan = hejsan fisfestival.

  3. […] har i princip samma problem som den där bloggaren och rekommenderar läsningen. Likaså som bloggaren är jag trött på alla jävla woo woo-huskurer […]

  4. Anna
    23 January, 2012 at 17:35 —

    IBS verkar vara särskilt vanligt bland tjejer, men som du skriver råder en kompakt tystnad. Kanske just för att tjejer knappt anses ha ett tarmsystem.

    Jag har gjort en liknande resa och känt samma hopplöshet när ännu en medicin inte funkade. Värst var nog en medicin som skulle bedöva de överaktiva nerverna i tarmarna – men som samtidigt gjorde mig så vanvettigt trött att jag inte kunde fungera alls.

    Jag grät på läkarkontoren och fick frågan om jag hade ätstörningar. Till slut fick jag prova terapi.

    Inget funkade. Inte ett endaste dugg. När en läkare till slut erkände att det här kanske inte fixar sig, jag kanske får leva med det, var det på ett sätt rätt skönt. Jag fick börja gilla läget.

    Anyway – och här kommer ännu ett tips som man ska ta med en nypa salt – så läste jag det här: http://www.breakingtheviciouscycle.info/beginners_guide/the_science_behind_the_diet2.htm om att vissa kolhydrater – monosackarider, för att vara exakt – är lättare för magen att bryta ner, än andra. Det lät lite som GI-käk, tyckte jag, så jag skaffade en GI-bok och körde på det. Åt mao både lök, paprika och bönor men skar ner på vitt bröd (som ju rekommenderas i vissa IBS-dieter) och godis. Magen “läkte ihop” eller vad man ska säga, och efter ett drygt år på ren GI-diet började jag äta mer normalt igen. Stress och godis triggar fortfarande magen, men de är förhållandevis lätta att undvika/hantera. Under tiden verkar magen ha blivit mer tålig. Nu har det gått några år och vi kommer bra överens.

    Man får nog hitta sin egen lösning och ha med sig en hälsosam dos skepsis på vägen. Tänkte att jag i alla fall kunde bidra med min story. Tack för att du skrev din!

    • Karin
      24 January, 2013 at 16:16 —

      Hej!

      Jag håller på med en artikel om IBS och undrar om Anna, Kaylee eller någon annan har tid och lust att medverka (med namn och bild)?

      Tack på förhand!

      Vänlinga hälsningar från Karin Sörbring, reporter på Expressen, karin.sorbring@expressen.se.

  5. Em
    23 January, 2012 at 18:37 —

    Jeg har kjenner til problemet. Etter 13 år med prøving og feiling har jeg funnet ut at jeg ikke tåler løk, hvitløk, chilli, gluten og sort kaffe. Grønnsaker bør også “kokes i sunder”.

    Holder jeg meg unna slike matvarer er magen fin, og jeg kan nå for første gang på 13 år begynne å ha et sosialliv 🙂

  6. 23 January, 2012 at 19:09 —

    Har någon av er med IBS testat probiotika? När jag researchade mitt inlägg om Doktor Honung hittade jag bl.a. den här reviewartikeln som verkar stödja att probiotika kan funka för många IBS-patienter. Det behövs naturligtvis som alltid mer forskning men det verkar ju inte helt hopplöst i alla fall.

  7. Cajsa Lisa
    23 January, 2012 at 19:16 —

    IBS är en Väldigt Vanlig sjukdom. Vi snackar en sådär 10% av västvärlden.
    Tyvärr är det ju dels en av “slaskdiagnoserna” (symptomen är så väldigt många och ofta helt motsatta hos olika patienter – t ex förstoppning eller diarré eller båda…) dels en “pinsamhetsdiagnos”. Att patienter med IBS därför söker sig till absolut vad som helst, bara de slipper prata om det, gör troligen att många är betydligt mycket sjukare än vad de behöver vara.

    Som biolog med någon slags insikt i evolution så tänker jag att vi människor kommer från allätare, eller tom asätare. Jämför man våra inälvor med t ex en kanins inälvor så är det mycket tydligt att vi inte är gjorda för att bryta ned fibrer. Samtidigt så tror jag att det är det absolut vanligaste kostrådet man får från “alla” – läkare som kvackare, dietister som polare, … Ät mer fibrer.

    På evolutionära men dessvärre främst rent anekdotiska grunder – tex närstående som slutat med fibrer cold turkey och blivit MYCKET bättre – så tänker jag att alla ni som har IBS kanske skall testa fiberfritt (och proteinrikt). Hellre än woowoo och fibertillskott och vindminskande medel. Skippa müslin och knäckebrödet och mellanmålsäpplet och de råa morötterna någon vecka. Det är trist, jag vet, fibrer är gott.

    Oavsett vilket så är det väl som de flesta “slaskdiagnoser”, samt övervikt – att skriva dagbok över precis vad man ätit och hur man åt det, hur man kände sig under dagen, om man gjorde något särskilt som jobbade över eller gick till gymmet – kan ge en hel hög insikter av vad man gör fel eller vad man mår kasst av. Och om det inte funkar så gå för fan inte på tarmsköljning eller fiberbombningsläger – utan gå till en läkare!

    • 23 January, 2012 at 21:37 —

      Hmmm, dina tankar kring evolutionen och att vi inte är gjorda för att bryta ned fibrer är intressanta. Jag har hört SÅ många med IBS som säger sig ha blivit hjälpta av tex. GI eller LCHF kost, men har i mitt stilla sinne tänkt att det kanske är för att de uteslutit bröd och därmed laktos…Eller gammalt hederligt placebo. Men det här skulle ju kunna vara en förklaring till varför LCHF tycks hjälpa en hel del

  8. Johan
    23 January, 2012 at 20:44 —

    Tarmar är väl i princip slemhinnor???

    Jag har i minst 25 år lidit av kraftigt inflammerade, uppsvällda slemhinnor i näsan & bihålorna. Konstant svår hösnuva & nysningar. Fick dyr nässprej o ögondroppar en gång som inte fungerade ett dugg.

    För några år sedan slutade jag helt med margarin, mjölk, ost & potatis. Äter mindre kolhydrater, men följer inte nån strikt modell. Äter mer vegetariskt o fisk. Riktig grädde m 35-40% fetthalt och riktigt smör till all matlagning.

    Eftersom att jag inte ändrat på något annat i mitt liv under denna tid, så är jag övertygad om vad som hjälpte mig. Och jag gissar o tror att fler borde experimentera lite med sina kostvanor. Börja med en eller två saker o dra ner på det, t.ex. margarinet, då jag tror lätt-varianterna rentav är skadligare än smöret. En anledning är: äter jag mackor m smör o dricker en kopp te m grädde blir jag mätt efter bara 2 brödskivor. Skulle jag äta mackor m margarin på så går det åt minst en halv limpa innan jag blir nöjd.

    Jag säger absolut inte: “Sluta helt äta allt du tycker om”, jag menar bara försök dra ner 20%-50% av något o se vad det gör för resultat.

    Tack vare att min näsa sitter mitt i ansiktet så kan jag se utanpå den att den är mkt smalare nu när jag äter mindre fabriksprocessade livsmedel. Och jag har såklart gjort testveckor när jag provat gå tillbaka, då har näsan svällt upp o blir klart rundare “konjaksnos” o jag tvingas snyta mig hela tiden.
    Men som tur är så vet jag ju hur jag ska bli bättre nu 🙂
    Lycka till. Hör av er på mejl om ni vill diskutera, jag kommer knappast att kunna hitta tillbaka hit. Men jag är Mycket nyfiken på att höra om andra kan bli bättre av liknande diet-justeringar!

  9. 23 January, 2012 at 21:17 —

    Felicia: Jodå, jag har testat varenda produkt. Ingen av dem ger mig någon effekt utom “Cultura” (fd “Dofilus”) från Arla i naturell form. Övriga produkter innehåller nämligen en massa socker vilket bara är party för mina fisbakterier så att säga plus att Cultura är väldigt surt och även väldigt rik på just probiotika. Men övriga smaksatta produkter är helt meningslösa. Men ett stort glas Cultura ger effekt en halv dag ungefär. Tar det på morgonen på viktiga dagar.

    • 23 January, 2012 at 21:21 —

      Kan förstå att sockret kan vara ett problem för vissa!

      Om du får kortvarig effekt av Cultura, har du testat att dricka det varje dag i typ minst en månad?

  10. 23 January, 2012 at 21:45 —

    Åh, jag är så glad för det här inlägget, för att du delar med dig och för att skeptiker diskuterar dessa! Jag har också IBS, fast i mycket, mycket, mycket mildare form, (jag fiser inte och slipper därmed de sociala svårigheterna tex), och min IBS kommer i perioder. Mina främsta symptom är att jag mår illa och känner mig trött, men har också haft en mycket lång period av extremt ont i magen.
    Just oklarheten i diagnosen, vad det beror på, hur en ska göra för att må bättre etc., att läkarna kan ha lite svårt att ta det på allvar gör ju att man lätt blir utsatt för diverse förslag på flumbehandling. Just därför är det så skönt när skeptiker diskuterar detta.

    “även när det till och med säljs på apoteket som ”naturlig” medicin.”
    Om det är den där örtoljan eller vad det nu är så föll jag för den…Köpte den i tron att det som säljs på apoteket måste vara testat på något vis. Jag tog den dock bara några gånger, för vid det laget var jag redan på bättringsvägen.

  11. spindel
    24 January, 2012 at 10:21 —

    Jag trodde jag hade IBS i många år. Den första läkaren jag besökte tog några förnedrande avföringsprov, hittade inget “fel”, och skickade hem mig med några mumlande råd om att äta mer fibrer, motionera mer, och dittan och dattan. 5 år senare mådde jag extremt dåligt (besök på akuten, ständiga infektioner, trötthet, gick in i saker o.s.v.) och sökte på nytt upp en läkare (från en annan vårdcentral än första gången). Denna läkaren satte genast igång med att ta prover. Resultatet? Vag mjölkproteinallergi + heterozygot bärare av defekt laktas-gen + en tarm som därmed inte orkar ta upp vitamin B12, som tillsammans gör att jag och mjölkprodukter är en dålig kombination. Dessutom har jag under de senaste åren fått diagnosen Waldenström hyperglobulinemic purpura som gör att mina IgA och IgG-värden alltid är två-tre gånger högre än normalt för en västerlänning, vilket förmodligen kan trissa upp både det ena och det andra i tarmen. (Som parantes: när jag fick detta som yngre tvingade min moder mig att dricka homeopatiska preparat som en gång hade innehållit molekyler av hästkastanj – inget hände. Sen tog hon mig till en zonterapeut men då blev allt mycket värre – jag fick mer utslag och hög feber. Ingen hit.)

    Ja, detta blev ett litet långt utlägg. Men det jag ville komma till var väl det samma som du egentligen – att man bör söka sig till vetenskapen som kan ge konkreta svar (nu eller senare, beroende på hur forskningen ser ut för tillfället), istället för att falla för “alternativa metoder” som inte leder någonstans eller som t.o.m. kan förvärra saker.

  12. Cecilia
    24 January, 2012 at 12:54 —

    Tack för inlägget, kaylee! Så det finns ett namn på denna typ av besvär. Har alltid försökt att äta okryddigt och olökigt inför att jag ska träffa människor, eftersom jag haft problemet med att hela tiden släppa mig, sedan tonåren. Åtminstone vill jag att det knappt/icke luktar. suck. Har varit med om otalet generande situationer.

    Jag har inga smärtor mer än kanske en gång per år, utan endast de verkligt pinsamma symptomen.

    Omgivningen verkar anse att fisande är ett tecken på nonchalans mot omgivningen. Visst kan det vara så ibland, hos berusade personer som vägrar gå ut på toaletten, etc, men: Om folk bara visste hur mycket jag försöker förbereda mig och jämt tänka på detta.

  13. 24 January, 2012 at 15:54 —

    Stort eloge till dig Kaylee för ett modigt inlägg.

    IBS verkar vara mycket mer vanligt än gemene man tror.
    Jag vill dock protestera mot din tes om att läkare ser IBS-patienter som äckelpatienter. Under den tid som jag arbetade på vårdcentral mötte jag många individer med denna problematik. IBS-gruppen är frustrerande att behandla just på grund av den stora variationen av symtom mellan individer. En blir bättre av mjölkfritt, annan behöver laktobaciller en tredje mindre fibrer. Men frustrationen var en frustration över min oförmåga, aldrig, upprepar aldrig, skulle jag ha tänkt på denna grupp som äckelpatienter.
    IBS är en blandad grupp med ett brett spektrum av symtom. Fler och fler rön talar för att de drabbade har engagemang av ett eller flera hormonaxlar, http://www.avhandlingar.se/avhandling/d139a07036/
    Det är just därför ingen drabbad skall acceptera en halvdan utredning. Svensk förening för gastroenterologi har ett vårdprogram för IBS ( http://www.svenskgastroenterologi.se/Riktlinjer/Riktlinjer_IBS.pdf ) många orter har ett multidisciplinärt team eller IBS-skolor för att hjälpa och ge råd.

  14. psykologen
    6 February, 2012 at 13:46 —

    Hej!

    Även om man inte kan förklara IBS med enbart psykologiska faktorer finns det mycket lovande KBT-behandlingar av IBS. Psykologen Brjánn Ljótsson har disputerat på internetförmedlad KBT för IBS. Vad jag minns kunde han visa på att många som genomgick behandlingen fick mindre symtom men framför allt bättre livskvalitet. Det finns bla. en artikel på svenska att läsa här: http://www.mediahuset.se/Distrikstlakaren/2010/DL_4_10.pdf (sidan 11-15)
    Senast jag kollade jobbade Brjánn på Karolinska.

    Ett tips i all välmening.

  15. 27 April, 2012 at 20:55 —

    Hej!
    Jag är en kille på 24 år. För ca 14 månader sedan fick jag problem med magen efter att ha varit magsjuk. Läkarna på vårdcentralen sa att alla prover såg bra och att jag förmodligen hade "IBS", ett kroniskt tillstånd som behandlas genom att minska stress och behandla symptom. Under det senaste året har jag gradvis minska min stress och konsumtion av gluten, socker, kaffe och ätit lite probiotika. Det har hjälpte en del men förbättringen har varit plågsamt långsam.

    I slutet av januari började jag med LCHF på vinst och förlust och upptäckte till min förvåning att magen snabbt blev mycket bättre. Kanske låg lösningen till mina problem inte i huvudet men i kosten?
    Via stenålderskost hittade jag GAPS-dieten som bygger på SCD som länkades i tidigare kommentar. Den har fungerat väldigt bra för mig och vill man kan man läsa mer på den här sidan som bygger på engelska gaps.me och boken "Gut and Pschycology syndrome": http://tarmochpsykologi.wordpress.com/vad-ar-gaps/
    Det finns även en Facebook-grupp som heter GAPS Sverige.
    /F

  16. tildus
    31 August, 2012 at 14:37 —

    det där var den bästa beskrivningen hittils. särskilt det där med Gaser. Hur förklarar man att de kommer när de kommer och låter som de låter? när tom kuratorn påstår att det kan ju alla människor reglera….

    Jag har på något sätt klarat mig sen jag fick diagnosen från att göra det högt på andra ställen än hemma och på toaletten. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag vet när det kommer. Men det känns och känns inte ibland. Det gör sig påmint så man vet om det annars. och så bajset som kan komma i mängder när det är riktigt löst och varit stopp länge eller ibland för att det är sådan period. Och alla somkommer med råd om mjökallergi, glutenallergi och så vidare… Jag äter som jag vill nu. Kanske med lite skeptism mot vissa saker. men jag tror på att röra mig och inte stressa för att andra tror man måste för att må bra. Stressen gör det värre men man kan också klara av det bättre i stress för att man gör något annat har jag märkt. Det är så konstigt men det är en lättnad att ha ett namn på det för man börjar känna igen känningar man haft och vet att så mycket berott på magen utan att man vetat det innan. Känslorna svallar gärna över när man inte mår bra nu kan jag hantera dom bättre. tack för den här texten. Hoppas bara omvärlden förstår att man funkar iallafall fast man har problem med ibs och annat. Ingen behöver tycka synd om en för att man har det men man behöver fatta att man är okej även om man inte är som andra…..Så känns det för mig. För Ibs är en del av min vardag hur den än ter sig. Och jag har det bra med trots den, men vet att den finns där och acceptera det….Man kan liksom inte hjälpa allt.

Leave a reply