Livsåskådning & ReligionSkepticism

Om att tro “lite lagom” på Gud

Den svenska skeptikerrörelsens varande eller icke-varande i frågan om religion känns som ett väldigt uttjatat men alltid lika aktuellt ämne. Behöver vi fokusera energi på att kämpa mot illusionen av Gud när vi ändå lever i ett land som kallas sekulariserat?

Jag pratade med en ny bekantskap utanför skeptikerrörelsen för några veckor sedan och frågade helt rakt om denne trodde på Gud. Svaret jag fick var:

“Jo, jag tror väl på Gud. När det passar mig”

Detta känns som ett så typiskt svenskt svar när det kommer till religion. Man har inte direkt någon åsikt om man inte har en kyrklig eller annan religiös bakgrund – förutom när det är våldsam turbulens i flygplanet man sitter i eller när någon i ens närhet blir svårt sjuk. Man tror på Gud lite när det passar en själv och man vigs gärna av en präst i kyrkan när man gifter sig. I min uppfattning är detta ett väldigt utbrett sett att se på Gud, ingen Gudsfruktan och inga uppoffringar – bara ett visst mått av tro när det behövs.

Behövs då verkligen en skeptisk och humanistisk rörelse som sätter sig emot Gud när medel-Svensson ändå inte tror på Gud på ett sätt som är skadligt? Mitt svar är ändå ja. Att vi lever i ett sekulariserat land där homoäktenskap är tillåtet i kyrkan och våra lagar inte följer kyrkan är tiptop men förändrar inte att det faktiskt finns människor som fortfarande har en illusion om att Gud existerar. Det råder religionsfrihet i Sverige vilket betyder att man får tro på exakt vad man vill, även om vetenskapen är det enda logiska att tro på. Som skeptiker får man helt enkelt inte kasta sten på människor som går i kyrkan för att de tror på en illusion eller människor som när det passar dem helt plötsligt blir troende.

Även om svenskars sätt att se på Gud och religion generellt inte skadar någon annan så finns det fortfarande sekter och galna religiösa samfund som får verka fritt och påverka människor enormt. Jag känner att det är vår uppgift som skeptiker att informera om alternativet, vetenskapen och logiken, till alla som har lust att lyssna. Inget tvång, ingen stenkastning – bara ett öppet alternativ till illusioner människor väljer att vända sig till när de har det svårt med verkligheten. Precis som man inte kan tvinga på folk religion i Sverige kan man heller inte tvinga på någon logiskt tänkande, men det hjälper om vi skeptiker ändå håller hårt om vår tro på vetenskapen.

 

Bildkälla.

Previous post

Lill-Jesus?

Next post

It’s one life and it’s this life

wallenskan

wallenskan

Helhjärtad feminist sedan 8års ålder och ateist efter ett misslyckat konfirmationsläger i tonåren. Studerar media och kommunikation och vägrar att tro på något utan vetenskapliga bevis.

2 Comments

  1. Anders
    21 January, 2012 at 09:20 —

    Instämmer.

    Själv tycker jag att det mest frustrerande med den “då och då-religiösa” uppfattningen är att den i praktiken lägger hinder i vägen för ett mer vetenskapligt tänkande bland allmänheten i stort. Synsättet bidrar också till att extremistiska ogrundade religiösa åsikter “också kan vara sanna”, eftersom uppfattningen att gudar poppar upp lite då och då inte gärna kan angripa själva grunden för extremistiska ställningstaganden (“guden X vill att jag gör Y”). Det är snarare i så fall en tolkning vad respektive gud önskar sig eller vill.

    Och historiska exempel på att det ofta blir riktigt fel när människor ska tolka sina olika gudar saknas inte.

  2. Lennart
    30 January, 2012 at 11:21 —

    Anser att den här ljumma religiositeten är farlig därför att hela samhället genomsyras av att “det finns nog något annat”. Barn växer upp med religion som något normalt som finns där ute, även om familjen inte är religiös – ens när det passar. Detta tror jag öppnar för wowo av alla de slag, må det vara religioner, homeopati eller PowerBands. Så jag håller väl med föregående talare, tror jag…

Leave a reply