KulturLivsåskådning & Religion

Om ödet får bestämma?

Till alla rom-com älskare – ni har blivit lurade! Det finns en lögn större än er själva som sprids som ett virus men som inte har någon vetenskaplig förankring och den hotar att ta över hela ert kritiska tänkande om ni inte agerar omedelbart – ÖDET FINNS INTE!

Det kan tyckas rätt harmlöst att tro på något så banalt och ovidkommande som ödet eftersom att det knappast finns någon sträng religion gällande det, inte heller finns det regler man ska leva efter för att kallas “troende” på ödet. Ödet är helt enkelt ett löst taget begrepp som får människor att förklara saker omkring sig på ett väldigt förenklat sätt. I det sekulariserade Sverige används knappast “Guds vilja” för att förklara både bra och dåliga händelser utan istället vänder man sig till just ödet för att bevisa varför, oftast bra saker, händer.

Om ödet får bestämma?Man behöver inte vara fatalist för att slänga sig med begreppet ödet, inte heller behöver man vända sig till “The Secret” för att tänka fram ett positivt livsöde till sig själv. Det enda man egentligen behöver göra är att sätta på en romantisk komedi och luta sig tillbaka och dras med i ett sötsliskigt dravel om vad ödet gör. Ödet ser till att ens fru är otrogen mot en så att man helt enkelt måste fly till Frankrike för att skriva och därmed träffa en portugisisk städerska som man en månad senare gifter sig med. Ödet gör att en prostituerad kvinna träffar en rik man som förändrar hela hennes liv så att hon inte längre behöver sälja sex för att överleva. Och i och med ödet träffar en simpel bokhandlare en spektakulär skådespelerska som älskar honom tillbaka så mycket att de skaffar barn. Detta sker självklart bara på film men på något sätt lyckas människor ändå tvinga in begreppet ödet i sina liv.

Jag känner att det finns något otroligt fördummande av att vilja förklara sitt liv med ödet – varför kan vi inte bara lita på vår egen förmåga att hantera de saker som händer runt omkring oss och sedan stå till ansvar för våra egna handlingar? Fatalister menar att ödet redan är bestämt och att vi inte kan göra några aktiva val för att förbättra eller försämra vår egen livssituation. Man ska helt enkelt bara lägga sig ned där man står och vänta på att saker ska hända en. Anhängare till boken “The Secret” menar att man ska tänka positivt och innerligt på det man vill ha och att det då ska komma till en – samma sak, vänta och se (men tänk lite extra) så ska saker lösa sig. Sen kommer vi till icke-troende rom-com-älskare som blandar dessa två tankesätt vilt och drar till med det diffusa begreppet ödet så fort något för dem oförklarligt händer.

Eftersom att tron på ödet inte alls är lika skadligt som tron på religion eller homeopati känns det sällan viktigt att diskutera. Dock vill jag poängtera att ödet har noll vetenskaplig grund, precis som horoskop och kristallterapi så problemet blir när människor låter ödet styra (alternativt styra upp) deras liv. Alla är ytterst ansvariga för sina egna handlingar och de konsekvenser som kommer av dem – även om du aldrig skulle träffat din nuvarande man om din bästa vän inte flyttat till en annan stad då dennes föräldrar skiljde sig efter ett uppslitande bråk om en sommarkatt. Det är en fin tanke att allt händer av en anledning men speciellt vetenskaplig och sund är den inte.

Previous post

Inkvisitionen: Löften

Next post

Skeptiska snabbisar 9/1

wallenskan

wallenskan

Helhjärtad feminist sedan 8års ålder och ateist efter ett misslyckat konfirmationsläger i tonåren. Studerar media och kommunikation och vägrar att tro på något utan vetenskapliga bevis.

1 Comment

  1. 9 January, 2012 at 12:59 —

    Det verkar också vara en del överlapp mellan skådisar i denna filmgenre, med tanke på dina exempel… 🙂

    Men själva idén med ett öde är i sig ganska märklig tycker jag, då det tenderar att handla om semantik i slutändan.

    Alla är nog med på att framtiden kommer arta sig på ett specifikt sätt, och endast ett specifikt sätt. Man kommer inte ha fem olika utfall att välja på, allt kommer ske på ett sätt precis som att vår historia endast skett på ett sätt. På samma sätt blir det ju märkligt om man talar om att man ska ändra på framtiden – från vad? Nej, begreppen är minst sagt diffusa, och det tenderar då att handla om att döpa om självklarheter.

    Idén om en förutbestämd framtid, som du också konstaterar att det handlar om, ser jag i bästa fall som förkastlig. Det är en typisk lyx-konstruktion, föreslagen av människor som lever så väl att detta är tänkbart. Den som bestämt att det är nio miljoner barns öde att svälta ihjäl varje år skulle jag vilja ha ett snack med.

Leave a reply