FeminismVetenskap

Ge fan i våra förlossningsbesvär

Häromkvällen blev jag vittne till en lång diskussion om förlossningar mellan ett antal olika kvinnor på twitter; några som själva genomlidit en eller flera, några som var nyfikna, de flesta skrämda och äcklade. Precis som mens är förlossningars mer intrikata sidor inget som diskuteras offentligt särskilt ofta. Av någon anledning ses det som lite fult, och så gör vi ju de stackars männen otroligt obekväma.

Vilket för övrigt är varför jag tar varje chans jag får att diskutera mensbesvär. Vårt samhälles skräck för de mindre prydliga kroppsliga funktionerna är helt irrationell och leder till alla möjliga onödiga hang-ups, för att inte tala om skada för de som inte får tillräckligt med information eftersom alla skäms för mycket för att prata om det.

Hur som helst. Mot slutet av diskussionen stövlade en man in med ett välmenande “har det fötts barn i närmare 100 000 år av homo Sapiens typ, så skall du nog kunna göra det smärtfritt & utan rädsla”. Verbatim.

Inlägget illustreras med blommor och bin för att Felicia vill att ni ska våga återvända hit i framtiden.

Alltså, jag förstår att det kanske smärtar lite när kvinnor uttrycker sin rädsla och avsky inför just barnafödande. Om en man vill ha barn är det ju liksom en kvinna som måste göra grovjobbet under de första nio månaderna, och då vill en ju säkert gärna tro att det inte är så farligt. Men om denne man (som jag känner och vet är en underbar person i övrigt!) hade läst igenom twitterkonversationen i sin helhet, hade sett kvinnorna uttrycka sina egna erfarenheter av okontrollerade kräkningar, att skita på sig, spricka upp, bryta svanskotan, få blygdläpparna lossrivna och fastsydda igen… då tror jag på något sätt att han kanske aktat sig för att ta så lätt på ämnet.

Och då har vi inte ens kommit in på smärtan, som är så fruktansvärd att de flesta faktiskt inte ens kan minnas den ordentligt. Våra hjärnor är nämligen inte byggda för att kunna minnas sådant.

Men även om en gärna vill tro att det inte är så farligt som vissa kan få det att låta (och det är inte bara män som ger uttryck för detta, även kvinnor som själva bara upplevt problemfria förlossningar — eller mens — förminskar gärna sina medsystrars problem) så är det ur biologisk synvinkel extra dumt att dra fram evolutionsargumentet. Idén att våra kroppar borde vara mer eller mindre perfekta hör inte hemma i en naturalistisk värdsbild. Om något är det precis tvärtom: Evolutionen är dum i huvudet, den kan ju inte tänka alls.

Ta det faktum att vår matstrupe korsar luftstrupen och tänk dig att någon kommer med argumentet “Jo men så har det ju varit i miljoner år, det kan ju inte vara något dåligt.” Likväl dör tusentals barn av kvävning varje år för att de inte riktigt har koll på sin anatomi. Detta tillstånd är ett resultat av att evolutionen inte tänker i förväg utan bara jobbar med vad som finns till hands. Det vore naturligtvis otroligt mycket smartare att ha ett andningshål någon helt annan stans än just där matstrupen slutar — det vi har nu är en kompromiss som fungerar dåligt, men fortfarande tillräckligt bra.

Framfödda i lugn och ro.

Samma sak gäller för förlossningskanalen. När människan ställde sig upp och började gå på två ben ändrades våra höfter för att kompensera. Detta har lett till att människans förlossning är otroligt mycket mer utdragen, smärtsam och faktiskt livsfarlig än de flesta andra däggdjurs, eller för den delen andra djur. Du tror väl inte att hönor vrider sig i smärtor, kräks, spricker och skiter på sig varje gång de lägger ett ägg, vilket de kan göra varannan dag under högsäsong? (Okej, det finns framavlade hönor som lägger så stora ägg att de riskerar spricka, varför jag uppmuntrar alla att undvika de största frukostäggen!) Jag har själv bevittnat processen och kan meddela att det inte är någon större grej.

Trots att antalet förlossningsrelaterade dödsfall sjunkit drastiskt i modern tid är förlossning fortfarande en minst sagt riskfylld aktivitet som bl.a. kan leda till att kvinnor förblöder. Vi har kommit långt när det gäller att förhindra infektioner, men att hela skelettet är felbyggt så att kanalen är för trång har inte den medicinska vetenskapen kommit på någon bra lösning på än. Förutom att ta en kniv och skära ut bebisen, vilket medför en hel del andra risker både för mamma och barn.

Det jag i slutändan vill ha sagt med detta är att välmenande män och kvinnor som inte vet vad de pratar om kanske borde vara tysta och lyssna innan de öppnar munnen. Själv har jag varit med om att få mina menstruationsbesvär (smärtor och magsjuka) avfärdade av en kvinnlig lärare i gymnasiet; jag kan bara tänka mig hur det skulle vara att få höra att det inte är så farligt att få blygdläpparna avslitna.

Att kvinnor som jag är livrädda för graviditet och förlossning är naturligtvis ett problem, men det är inte ett problem som löses genom att låtsas som om det bara existerar i våra huvuden. Då kommer en nämligen farligt nära hysterianklagelser.

Tack till @giselaj, @diskrepans, @forskarfeminist, @MinniaG, @tildor, @cmajalisa, @ladydahmer, @charmkvark m.fl. för inspirationen till inlägget. Även om diskussionen ärrade mig för livet.

Previous post

Sony Ericsson ligger med fienden

Next post

Skeptiska snabbisar 22/12

Felicia

Felicia

15 Comments

  1. Per K
    21 December, 2011 at 15:04 —

    Jag brukar ta upp exemplet fläckig hyena och hur de föder sina ungar så fort någon andas evolution eller naturlighetsvurm i en konversation om förlossning.

    För den som vill ha mardrömmar: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17010637

  2. Cecilia
    21 December, 2011 at 15:19 —

    Bra skrivet

    Ja, de barn och föderskor som överlevt, under evolutions och historiens gång, har ju gjort det. Sedan fanns alla de som ej överlevde.

    Att arten människa inte dött ut är inte samma sak som att man ska sluta bry sig om/skratta bort individers livfarliga sjukdomar/förlossningar, etc.

    • 21 December, 2011 at 16:13 —

      Man behöver ju bara roa sig med att läsa om kungligheter i Europa genom århundraden för att läsa om kvinna efter kvinna efter kvinna som dör tidigt i samband med förlossning.
      Jag tycker att det är fantastiskt att det finns de som vågar ta risken nuförtiden när vi inte behöver ställa upp som avelskossor för att bli försörjda och blidka vår familj utan faktiskt kan få barn för att vi vill det.

  3. […] apropå graviditeter och sånt så har Felicia på Scepchick just bloggat om skräcken för kontra det naturliga med förlossningar apropå en twitterdiskussion jag deltog i härom kvällen. Läs den vetja! […]

  4. 21 December, 2011 at 15:32 —

    Det är väl alltid problematiskt att yttra sig utan att ha insyn i ämnet, egentligen. Visst kan man tycka en väldans massa om saker och ting, men åsikter utan underlag är ju mer eller mindre värdelösa.

    Vår familj umgås regelbundet med andra barnfamiljer, och med det urval vi har kommit i kontakt med så kan jag definitivt säga att barnafödande inte är något man ska ta lättvindigt på. Man ska också skita lite extra i att försöka pådyvla andra människor sina egna åsikter/känslor i frågan. Skrämmande många hade inte överlevt förlossningen utan evidensbaserad medicin, min egen fru hade eventuellt inte gjort det. Samt att jag var med under hela födseln, så jag vet att det kan gå på flera olika sätt.

    Män som försöker tala om för kvinnor hur de ska ställa sig till barnafödande kan ju ta emot en golfklubba på pungen och sedan få till sig av en tjej att “det där är väl inte så farligt, res dig upp och sluta kräkas”.

    • 14 January, 2012 at 19:28 —

      “Män som försöker tala om för kvinnor hur de ska ställa sig till barnafödande kan ju ta emot en golfklubba på pungen och sedan få till sig av en tjej att ”det där är väl inte så farligt, res dig upp och sluta kräkas”.”

      Hahaha!! Skrattar högt och rått åt den mentala bilden! 😀

      Och håller med Felicia att man borde fan prata mer öppet om “feminina attribut”. MENS people! MENS!

  5. Martin
    21 December, 2011 at 16:24 —

    “Det jag i slutändan vill ha sagt med detta är att välmenande män och kvinnor som inte vet vad de pratar om kanske borde vara tysta och lyssna innan de öppnar munnen.” – Är det inte bra att människor uttrycker sin syn på saker och ting så att de kan få mothugg snarare än att gå omkring i sin egna lilla bubbla och tro saker som inte stämmer? Jag uppmuntrar folk att öppna käften precis hela tiden och släppa ut den intelektuella geggamojja som normalt sett gömmer sig i deras hjärnor så att man får en chans att omforma den.

    • 21 December, 2011 at 16:53 —

      “Intellektuell geggamojja” är tamejfan det bästa jag läst idag 😀

  6. 21 December, 2011 at 16:53 —

    Eeeeh, problemfri? Hur många kvinnor dog inte i barnsäng i Sverige för bara 100år sedan? Håhåjaja…

  7. 21 December, 2011 at 19:32 —

    I kategorin “Inlägg jag inte delar med min fru.” har du just vunnit.

    Mvh
    Make till gravid kvinna..

  8. Linnea
    22 December, 2011 at 07:32 —

    Den här snor jag och memorerar fram till jag ska till auroramottagningen här i uppsala och ska få förklara varför jag inte vill föda barn. Speciellt gillar jag den med att evolutionen är korkad. Vet inte hur många gånger jag fått höra att det är bättre om kroppen får sköta det själv. Herregud då hade jag dött av förstoppning för länge sedan. Jag gillar heller inte tanken på att jag måste göra abort för att ingen fattar hur lite jag vill föda barn.

  9. […] (och nej, det säger jag inte bara för att jag har haft äran att gästblogga där). Nyligen skrev Felicia ett bra inlägg om förlossningsbesvär (ett inlägg som kom sig av en twitterkonversation där bland annat jag […]

  10. Sensemaker
    13 January, 2012 at 10:18 —

    Meh. Att någon skriver något dumt och okunnigt på twitter är väl som att påven har en konstig hatt, björnar skiter i skogen och tonåringar har finnar; SNAFU inget att höja på ögonbrynen över.

    Sensemaker

    • 14 January, 2012 at 11:56 —

      Och det kan naturligtvis inte vara så att jag använde twittercitatet som avstamp för en diskussion om allmänna attityder? 😛

Leave a reply