Skepticism

You put the lump in slump

I Övernaturligt i P1 hade de med en intervju med Björn Ranelid (börjar 22:54 in i avsnittet). Det är på nåt sätt lite jobbigt att det är just honom de har med, för han är så otroligt lätt att driva med. Det är en vidöppen dörr som sparkas upp bara man nämner hans namn. Jag ska försöka att inte gå i den fällan, men jag tänker inte ge några frikort. Björn står för ett synsätt som är vanligt, om än han är lite extrem (som med det mesta). Det är många som tror sig vara för viktiga för slumpen. Att just deras osannolika sammanträffanden är för osannolika eller för betydelsefulla för att vara simpel slump. Konstigt nog är dessa historier aldrig speciellt spännande för den som lyssnar. Det är som med drömmar eller deja vu, man har nåt jävla tvång att berätta om dem för andra, trots att man förstår  att det är fullständigt ointressant för lyssnaren.

I Björn Ranelids fall handlar det om att han åkte med några reportrar i sin bil. Han var vid sitt barndomshem och fick en ingivelse att prata lite om en barndomskamrat som han inte tänkt på på massor av år. De åker in till stan och stannar vid ett rödljus. Och vem knackar på rutan om inte barndomskamraten?

I min värld är det här KNAPPT en anekdot. Jag finner mig fundera över vad programmet reportrarna skulle spela in handlade om, om bilradion var på, hur det är att bo i Malmö snarare än att fundera över undret som skedde. I det Ranelidska universumet är det här däremot en historia att spara i guldask, som bevis på att… ja, det framgick inte rikitigt vad, inte slumpen i alla fall. Det här är en anekdot att högtidligt berätta i Sveriges Radio. I hans värld var det helt fantastiskt att detta kunde ske – speciellt med tanke på att de båda bor i MALMÖ! Som ju är en helt orimligt stor stad!!! Näe Björn. En stad måste vara betydligt större än Malmö för att en påspringning av det här slaget ens ska bli anekdotvärdigt. För att det ska bli “ifrågasätta slumpen”-värdigt måste den vara… gigantisk. Enorm. Större än ditt ego. (Okej, den får ni låta passera.)

Björn blev lite kränkt när Hanna Hellquist föreslog att det kanske var slumpen som var förklaringen. Lite tror jag det beror på själva ordet. Slump, lump. Låter lite smutsigt och tarvligt. Vi borde döpa om det, till något på franska kanske? Deja vu låter ju t. ex hur tjusigt som helst.

Här är ett utdrag ur intervjun (det är jag som skrivit ner det, så citaten kanske inte är HELT perfekta, men jag har gjort mitt allra bästa):

BR: – Alltså där finns 300 000 människor som bor i Malmö, du har koordinatpunkterna X Y på en axel, du har rött ljus på Regementsgatan som övergår i Drottninggatan. Sannolikheten att jag ska träffa honom är 0. Sannolikhet oscillerar mellan 0 och 1, den är under 0 nästan. INGEN vetenskapsman kan förklara detta. Jag har inte träffat honom på alla dessa år. Jag har överhuvudtaget inte nämnt honom.

HH: – Men kan det inte bara varit slump?

BR: – Om du kallar detta för slump, då… är jag nästan beredd att avsluta samtalet. Därför att slump kan inte vara… Alltså detta är ingen slump. Det är 300.000 människor i Malmö, du har ett myller av rörelser och händelser. Den här mannen skulle säkert till sitt jobb eller var han nu skulle. Att stanna vid rött ljus precis när jag stannar vid rött ljus är ju så osannolikt så det finns inte ett ord. Hade han kommit 6 sekunder senare hade han kört över, eller 6 sekunder tidigare. Koordinatpunkterna är fullkomligt osannolika.

HH: – Men är det inte det som är slump?

BR: – Nej det är ingen slump detta.

HH: – Men det är ju det som är slump, att bara, att saker kan hända liksom utan anledning.

BR: – Men om du skulle räkna alla händelser, småhändelser i Malmö den dagen. för det går inte att ringa in, alla småhändelser, stora händelser. Vi säger att du ska räkna stora händelser och små händelser, som människor kunde belägga. Så är du uppe i 60 miljarder händelser i Malmö på ett halvt dygn. Allt ifrån att människor ska stiga upp och dricka kaffe på morgonen av 300.000 människor.

Det där får räcka, lyssna gärna på intervjun i sin helhet. Du ser säkert många tankefel och kreativa uppskattningar på bara de här få citaten. Björn börjar starkt med att säga att sannolikheten att två människor springer på varandra i Malmö strax efter att den ena tänkt på den andra är “under noll nästan”. Det måste vara fantastiskt att se världen ur ett sånt perspektiv! Då måste ju varje vardag innehålla minst ett oförklarligt mirakel. Sambon köpte vin precis när jag tänkte att det vore gott – GUD FINNS! Jag hittade en 10-krona i soffan just när jag skulle traska ner till kiosken och köpa tidningen – RING TT!

Björn säger ju också: “INGEN vetenskapsman kan förklara detta.” Jag gissar att det kan ha något att göra med detta: “Om du kallar detta för slump, då… är jag nästan beredd att avsluta samtalet.” Om han nu har frågat några vetenskapsmän hur det här omöjliga ändå kunde hända är risken rätt stor att de nämner slumpen. Och då slutar Björn lyssna. För något så lumpet som slumpen är inget för honom.

Previous post

Förklädda Historiska Kvinnor, del 3

Next post

Har Birro rätt, så har han fel

charmkvark

charmkvark

charmkvark är en skeptisk kvinna på 25+. Kriget mot charlatanerna vilar aldrig och vissa dumheter kan bara mötas med sarkasm. Skojar och svär. Driver tillsammans med två till podcasten Kvack!. Krönikör i Magasinet SANS.

8 Comments

  1. 5 November, 2011 at 20:29 —

    hehe.. lumpet som slumpen.

  2. 5 November, 2011 at 21:56 —

    Men detta är ju fantastiskt! Igår, för lite drygt tjogofyra timmar sedan, så drog jag ett Björn Ranelid-skämt och jag läste även ett flertal twitterinlägg av Charmkvark. Och med tanke på att det i Sverige, jag räknar nu bara Sverige för jag antar att det bara här som Björn Ranelid-skämt förtäljs i någon större grad, bor nio miljoner. Alltså åtta miljoner sjuhundratusen fler än i Malmö, om man då räknar på alla små och stora händelser, alla Björn Ranelidskämt och alla twitterinlägg som skrivs och läses, så är rimligheten att just jag som just, för lite drygt tjogofyra timmar sedan, både berättat just ett sådant skämt och läst inte bara ett, utan flera twitterinlägg, och då inte vilka som helst, utan twitterinlägg av just den person som nu skriver om just Björn Ranelid. Jag säger er, att om ni kommer och pratar om slumpen, så lyssnar jag inte längre. För jag har inte träffat en enda vetenskapsman som kan förklara detta.

  3. 6 November, 2011 at 11:35 —

    Hela grejen med vad absolut INGA vetenskapsmän kan förklara använder Ranelid lite när som helst verkar det som, han tycks se detta som ett kvitto på att det han påstår om något styrks. Att exempelvis inte en statistiker skulle kunna förklara det inträffade ser jag som orimligt i sig, men det handlar nog mer om att INGEN vetenskapsman kan förklara så att Ranelid lyssnar.

  4. 6 November, 2011 at 20:42 —

    Så … sannolikheten för att en viss händelse ska ske är enligt Ranelid försvinnande liten. Samtidigt erkänner han att det händer minst 60 miljoner grejer i Malmö varje dag.

    Jag tror min hjärna just imploderade. Tack och gonatt.

  5. Martin Hovmöller
    7 November, 2011 at 15:19 —

    Jag försöker komma underfund med vad som händer när sannoliktheten att en händelse inträffar är mindre än noll.
    Det här håller på att förstöra mig inombords. Undrar om Ranelid kan förklara det för mig.

    För övrigt gillar jag att han påpekar att han öppnade rutan på sin Jaguar. “Bil” är antagligen inte bra nog.

  6. Olle
    8 November, 2011 at 13:47 —

    Hej !
    Bra skrivet ! Jag drar mig till minnes en sak som hände min far sent sjuttiotal och här pratar vi slump på anekdotnivå. Han jobbade för IBM på den tiden och var lite av amatörtrollkarl (enkla korttrick och så) på hobbynivå. På en julfest för skandinaviendelen av IBM så hade bolaget bjudit in en proffesionell trollkarl från England (eller Irland…skitsamma) och stämningen var “hög” efter en lång middag. Efter att trollkarlen framfört sitt nummer så börjde en talkör ropa på min far och den krävde ett nummer. Han tyckte ju att det bara var pinsamt då han var amatör utan något bra trick så han satt kvar och duckade uppmaningarna. Hur som helst så gav sig inte kollegorna utan mer eller mindre tvingade upp honom på scen. Han bestämde sig då bara för en löjlig ploj/fyllegrej som inte ens var kul. Han tog en kortlek och bad trollkarlen tänka på ett kort varefter han frågade vilket det var. Hjärter 8 (minnet kan svika men så minns han det, skitsamma ånyo) varav min far bara slängde korten mot en dörr som en löjlig ploj utan poäng. Otroligt nog spelade slumpen in så att just hjärter 8 fastnade i springan mellan dörren och dörrkarmen. Trollkarlen var ju otroligt imponerad och erbjöd min far 1000 pund för att “sälja” tricket. Han sa ju som det var att det bara var en ploj och en stor jäkla flax att ett kort fastnat men trollkarlen gav sig inte. Någon månad efter tricket så skickade han ett brev till “The Magican, IBM Stockholm Sweden” och ökade sitt bud till 2000 Pund. Hur som helst så plockade min far fram detta brev vid flera tillfällen under uppväxten för att illustrera att med slumpen så är inget omöjligt. Jag har, underhållande nog, hört denna historia med några små ändringar,vid ett par tillfällen under mitt 43:åriga liv och den har skrönstatus. Sannolikt är ursprunget kollegorna på IBM som bevittnade denna händelse december 1978 eller 1979 och den är alltså sann vilket brevet är bevis på. Hur som helst så kan Ranelids slump slänga sig i brunnen mot hur slumpen slog i detta fall

    • 8 November, 2011 at 15:45 —

      Underbar historia! Och det är ju så det fungerar med slump, eftersom det ter sig så enormt fantastiskt just i efterhand. Då är det lätt att räkna på det och sedan komma med diverse uttalanden, och naturligtvis glömma helt att liknande saker inträffar precis hela tiden.

      Människor som utan problem sväljer dessa saker brukar dock inte kunna resonera runt det vidare långt innan de faller platt på ansiktet.

  7. 14 November, 2012 at 13:56 —

    Man kan vända på det.
    “Varje dag, varje minut, varje sekund så är det möjligt att något som är för otroligt för att vara ett sammanträffande händer. Att just det du tänker på bara dyker upp eller att det du behöver trillar ned framför dina fötter.

    Tänk på hur sällan det händer, egentligen. Vi är många miljarder på jorden och varenda sekund är ett tillfälle då detta kan ske.

    Är inte detta ett bevis på tomtar och troll som konstant motarbetar oss? Alternativt ett bevis på djävulens existens.”

    Lautar /www.Förnuft-Fu.se

Leave a reply