ParanormaltSkepchick-ismSkepticism

Förklädda Historiska Kvinnor, del 3

Mediumskap och spiritualism, det har väl funnits i alla tider? I alla fall om man frågar de som är inne i woo-woo svängen.  Men när och vart började den moderna versionen av tala med döda, så som vi känner igen det idag?

Systrarna Fox kanske några av er redan känner till, det är de som krediteras med att starta upp en hel kult av modernt lurenbedrägeri. Det började med de två yngsta systrarna, Katie och Margaretta (Maggie) när de endast var 11 och 14 och år gamla. Ingen misstänkte dem för att luras för varför och hur skulle några så unga, endast barn, kunna luras på ett sådant sätt?

Det började med att familjen Fox flyttade till Hydesville, New York, in i ett hus som det påstods spöka i. De kom att höra steg runtom i huset och knackande ljud. Fru Fox trodde helt och fullt på att det var ett spöke och hon skrev noggrant ner händelsen som avgjorde systrarna Fox’ framtid. Den 31 mars, 1848 hade fru Fox svårt att sova, gick upp och hörde hur hennes yngsta dotter Katie pratade med någon. ” Herr Splitfoot, gör som jag” medan hon klappade sina händer. Ljudet som efterhärmade var samma knackande ljud de hört tidigare från spöket. Maggie fortsatte; ”Nu, gör som jag gör. Räkna ett, två, tre, fyra” klappandes hennes händer som sedan det knackande ljudet upprepade exakt. När fru Fox blandade sig i bad hon spöket att upprepa åldrarna på hennes döttrar, vilket det gjorde till punkt och pricka. Men när sista dotterns ålder upprepats, var det en längre paus, sedan kom tre knackningar till. Tre knackningar för åldern på den yngsta dottern som dött vid den unga åldern av tre år. Och med detta var fru Fox övertygad och bjöd in sina grannar som även de blev övertygade på samma sätt. De började fråga spöket vem det var(it) och med hjälp av ja och nej frågor kunde knackningarna besvara deras frågor. De kunde utgöra att det var en man, 31 år, fembarnspappa, blivit mördad för sina pengar ($500) och begraven i källaren. Den 1 april började man gräva i källaren för att hitta kroppen, men man fann inget. Men 56 år senare, när några barn smugit sig in för att leka i det spökande huset, fann de kvarlevorna av en man. I tidningen Boston Journal skrev man att det måste vara mannen som systrarna Fox hade kommunicerat med alla de åren tidigare.
(När man söker på datumet som uppges, Boston Journal 23 november 1904, så får man upp massor av sidor som nämner systrarna Fox, men svårare är så klart att hitta källan, originalartikeln, publicerad helst som pdf någonstans online.)

Vad som hände efter att fru Fox gjort sina döttrar berömda 1848 var banbrytande inom den mediala världen. Deras karriärer som medium gjorde dem berömda långt över gränserna och de grundade ”First Spirutal Tempel” 1883 (som finns kvar än idag) och den moderna spiritualismrörelsen var född. Med deras äldre syster Leah som deras manager tilldrog de uppmärksamheten från kändisar som P.T. Barnum. De gav stora seanser framför stor publik och deras popularitet blev väl spridd och deras storseanser var omtalade.

Det spreds troligtvis så snabbt i popularitet då många förlorat nära och kära i kriget och ville ha tröst genom användandet av bland annat tarotkort och ouijabräde.

Men det fanns skeptiker även under 1800-talet och systrarna kom att ifrågasättas och testas många gånger, test där ibland skeptikerna inte lyckades avgöra vart de knäckande ljuden kom ifrån, men även test som systrarna fallerade brutalt på. Men det hindrade inte deras framgång och många fler människor började samtidigt upptäcka sina egna mediala förmågor och utöva dessa bland publik. Under denna tid började telegrafen även öka i popularitet och många jämförde etta moderna, nästan magiska manick som bevis för vad medium sysslade med. Om man på ett ögonblick kan kommunicera med en person en hel kontinent ifrån dig, varför inte med döda på liknande sätt?

Liksom medium idag gillar att framkalla kända personer, så försökte Maggie framkalla Benjamin Franklins spöke. När det påpekades vilket dåligt grammatiskt språk Franklins spöke hade, blev Maggie så pass upprörd att hon lämnade seansrummet med orden ”Jag har ju aldrig varit särskilt bra på grammatik!”

Men historien slutar inte så lyckligt för våra systrar Fox. De drabbades båda, både av brustna hjärtan och alkoholism, och under sena 1880-talet hade Maggie tröttnade så pass på sin dåvarande livsstil att hon erkände hur de lurats och att hela den spiritualistiska rörelsen var en grym och elak lögn. Så, i en teater, framför 2000 människor påvisade hon hur hon och Katie med hjälp av sina tår kunde producera ljudliga knackningar då de knäckte med dem, ett ljud som kunde höras tydligt genom hela teatern.
(Då det är tveksamt att det knäckande ljudet av tåleder skulle kunna producera ett sådant högljut knackande, hade några läkare på den tiden en teori att det skulle kunna vara deras knäleder istället. och ett sådant test hade utförts av läkare, där knälederna hade hållits fast, men då kunde “andarna inte komma fram”, inte i en sådan “fientlig miljö” hade systrarna sagt.)

Tårna eller knäna, oavsett – så som det är med så mycket av allt det som avslöjas som bluff (Åkesson, Popov m.fl.) var det fortfarande många som vägrade tro att systrarnas bekännelse var sann. Några sa att de blivit tvingade att bekänna falskheter och en tid senare så tog Maggie tillbaka sitt erkännande och de fortsatte med privata seanser. Systrarna Fox slutade gravt alkoholiserade och penninglösa, ett tragiskt slut för vem som helst.

Men deras arv finns kvar, likt ett metaforiskt envist spöke som vägrar försvinna, och fortsätter deras lögn att påverkar våra liv och kultur än idag. Snacka om att leva för alltid.

 

Förklädda Historiska kvinnor del 1
Förklädda Historiska kvinnor del 2

Previous post

Vägen är ingenting, målet är allt

Next post

You put the lump in slump

kaylee

kaylee

Är en sjöman, piratimitatör, guide extraordinäre och blivande helikoptertekniker som seglandes tog sig ner till Australien och blev kvar där i två år. Backpackade från ställe till ställe, provade på allt som inte kunde göras i Sverige; delfinmatare, fyrhjulingsguide och fårklippare är några av mina tillkomna kunskaper. Men min största utmaning (och ära) är att få skriva för SkepchickSE.

19 Comments

  1. 5 November, 2011 at 01:49 —

    “..liksom medium idag gillar att framkalla kända personer.”

    Jag har lyssnat på många medium men aldrig hört någon av dem försöka framkalla några kända personer. Jag tror för övrigt fenomenet med regelrätt andeskådning är betydligt äldre än vad du gör gällande, vi behöver bara läsa i Bibeln så finns det behandlat där.

    Menar du att efter systrarna Fox död har ingenting hänt på fronten? Åtminstone i Sverige går det till på ett helt annat sätt, medan det konservativa Englands medium fortfarande jobbar med knackningar och quijabord. I flera länder använder polisen sig av medium när de själva inte kommer längre i t.ex mordutredningar.

    Sanndrömmar; är det också bullshit? Jag tänker t.ex på Abraham Lincoln som drömde om sin egen död kort före han blev mördad.

    En gammal berömd poet sa: Det finns mycket mellan himmel och jord som vi inte kan förstå.

    Det kallar jag att ha en ödmjuk inställning till skillnad från den inställning som går ut på att dra ner järnridån och göra sig lustig över sådant man ej begriper.

    • 5 November, 2011 at 12:43 —

      candide: Rörande ditt påstående om Lincoln så skulle jag vilja påstå att det är fullständigt omöjligt att veta vad andra människor drömt och ej. Hade han haft en så enormt precis sanndröm hade han med all rimlighet kunnat avstyra sitt eget mord, tror du inte?

      Problemet med drömmer är att de alltid är anekdoter, och per definition fantasier. Att försöka använda dem som bevis för något alls är för att underdriva komplicerat.

      Om sanndrömar vore en reell företeelse skulle annat i vårt samhälle bli ganska vanskligt att driva, som exempelvis Lotto.

  2. 5 November, 2011 at 16:42 —

    Alltid lika skoj att läsa dina kommentarer, Davbjo! Många kommentarer ska det vara.

    Lincoln drömde att han skulle dö och blev mördad kort därefter. Hur skulle han kunnat förhindra det; genom att låsa in sig någonstans och aldrig mera våga sig ut?

    Som du vet påstår flera vetenskapsmän genom historien att de fått lösningar på vetenskapliga problem i drömmen. Bullshit? I don’t know, men jag tror inte det!

    Långt ifrån alla drömmer ju sanndrömmar så något reellt hot mot spelindustrin finns inte. Men det finns de som fått rätt vinnarhäst i drömmen.

    Det är nog ungefär lika ovanligt med sanndrömmar som människor med medial förmåga, därför har vi vanliga så svårt att omfatta dessa fenomen. Men det betyder inte att det inte existerar.

    • 6 November, 2011 at 08:56 —

      candide: Väldigt många drömmer om att de dör eller att de ska dö, då denna oro är något vi människor tenderar att lägga väldigt mycket tid på. Troende är väldigt snabba på att stämpla i princip vad som helst som bekräftelse på deras förutfattade meningar, och din beskrivning gör väl gällande att det är precis vad du gör här. Speciellt med tanke på det faktum att en påstådd konspiration där Lincolns mord planerades hade avstyrts fyra år innan han faktiskt mördades, denna kallades för The Baltimore Plot. Att han skulle vara nojig över sin död efter detta är inte speciellt förvånande, och kan knappast kallas sanndröm.

      Det jag avsåg med min kommentar rörande att avstyra mordet var att demonstrera vilket spel det handlar om från din sida. Inte ens du, som tror på detta, inbillar dig att dessa påstådda drömmar ska vara så pass exakta att de har någon form av reellt värde. För då kunde de ju, ve och fasa, användas till något. Jag drömmer varje natt att jag går, och jag tenderar att gå dagen efter att jag drömt, så jag drömmer väl enligt dig sanndrömmar varje natt då. Fantastiskt.

      Att drömma om lösningar på problem eller om vinnarhästar är inte speciellt komplicerat att förklara, eftersom våra drömmar är just våra egna. Det sanndrömsteorin föreslår är att de inte är just våra egna, utan snarare något externt som manifesteras i våra sinnen när vi sover. Då drömmar är interna kan vi förvänta oss precis det du beskriver, alltså att en trav-intresserad drömmer om en häst denne känner till som sedan vinner eller att en vetenskapsman i sömnen ser mer sobert på ett problem som denne brottats med utan att riktigt kunna hitta lösningen. Dessa företeelser talar inte för din teori.

      “Det är nog ungefär lika ovanligt med sanndrömmar som människor med medial förmåga”

      Tänk att där är vi faktiskt helt överens.

  3. 6 November, 2011 at 16:59 —

    Alltid bra att det skrivs om charlataner men det är några småfel i texten. Peter Illi har benat ut de flesta sakfelen i texten på Skeptikerpoddens forum. Värt att läsa för den som vill djupdyka ner i den moderna spiritistiska världen.

    http://www.skeptikerforum.se/viewtopic.php?f=13&t=397&start=0

  4. 7 November, 2011 at 02:20 —

    Davbjo, vad skulle enligt dig vara kriteriet för att en sanndröm är en sanndröm och ett medium är ett medium?
    Och svara nu inte att varken sanndrömmar eller medium finns; det vore att komma alltför lättvindigt undan.

    • 7 November, 2011 at 08:50 —

      candide: Det känns som att du borde försöka slita dig från den särställning du ger dina vanföreställningar. Saken är den att dessa företeelser inte bedöms efter andra kriterier än annat i världen, de har ingen egen mall man ska bocka i för att man ska bedöma det som rätt och riktigt.

      Alla besitter detta kritiska tänkande, oavsett vad man tror på. Dock kan man tvinga sig själv till att inte applicera det på företeelser man absolut vill tro på, just på grund av att man har den grundinsikten att om man vore lika kritisk mot dessa saker så går de inte längre att tro på.

      Om jag knackar på din dörr och meddelar att om du ger mig 50 000 SEK så kommer jag inom 30 dagar att ge dig 1 miljon tillbaka så skulle du nog inte gå på det rakt av. Du skulle fråga hur det gick till osv. Även om jag då berättade om hundra andra personer som jag gjort detta åt, och att det lyckats i samtliga fall, så skulle detta säkerligen ändå inte göra dig mer övertygad. Med goda skäl!

      Så, vad krävs då för att “jag” ska övertygas? Dubbelblinda tester är den bästa metoden i regel, och jag ser inte varför dessa områden skulle vara exkluderade. Dock har mediumskap testats hundratals gånger med denna metod, och misslyckats precis varje gång. Sanndrömmar kan bedömas med liknande medel, där informationen man får ut inte är tvetydig och godtycklig, vilket den varit i alla fall där jag stött på dessa påståenden.

      Rörande drömmar så är det ju så att miljoner människor drömmer om flygplansolyckor varje natt, utan att någon inträffar. Att se det som evidens för påståendet om sanndrömmar när något väl inträffar är verkligen att selektivt plocka russinen ur kakan. Och jag tror nog att även du ser en klar, kritisk skillnad mellan att drömma om död för att sedan bli mördad och att drömma exakt rätt lottorad fem gånger på raken.

  5. 8 November, 2011 at 01:21 —

    Åh, för all del; vanföreställningar kan man ha lite till mans! Har du varit kär någon gång? För att sedan upptäcka att föremålet för lågan inte kände detsamma? Är det kärlek? Finns kärleken och hur vet vi i så fall att den existerar? Dubbelblindtester? Kriterier?

    När jag läser dina kommentarer får jag lite gammaldags känsla av gamla Sovjet och diktaturer. Forskare jag känner har en öppen och nyfiken attityd. De bollar med idéer och antaganden och slänger inte kategoriskt igen dörren så snart något nytt och obevisat kommer i deras väg. Kanske något att ta efter?

    • 8 November, 2011 at 11:31 —

      candide: Kärlek som sådant vet vi existerar, då vi vet vad det är och vad dess natur är. Kärlek är en kombination av elektrokemiska reaktioner i hjärnan, hormoner i blodet och lite annat.

      Anledningen till att kärlek mellan två individer är ointressant att stöta och blöta är att denna idé gör inga orimliga påståenden eller anspråk. Det är få som säger: “Jag är förälskad, så ingen i det här landet får äta gris!”. Implikationerna av en förälskelse mellan två individer sträcker sig alltså i regel inte utanför dessa två individer.

      Din kommentar rörande diktaturer tyder på att du antingen inte riktigt vet vad du förespråkar eller att du inte vet hur en diktatur fungerar. En diktatur fungerar genom att man har principer och normer som inte får ifrågasättas och skall accepteras utan kritisk utvärdering och logiska resonemang. Du tycker alltså att det jag säger tyder på detta, vilket bara kan leda till att jag måste ifrågasätta din läskunnighet, alternativt dra en slutsats enligt ovan. Faktum är att det är du och dina gelikar som förespråkar att man ska acceptera påståenden och företeelser utan att ha skäl till detta, så det är du och dina gelikar som är på det strukturellt diktatoriskas sida. Något att tänka på.

      Alla forskare värda namnet har en öppen attityd, då det faktiskt är just detta som driver forskning framåt. Men vad är det då man ska vara öppen för? Jo, resultat, inte påståenden. Att vara öppen för påståenden är att vara godtrogen, att vara öppen för konkreta resultat är att ha ett öppet sinne. Och de lustiga med detta är att de är de som kräver det öppna sinnet mest ihärdigt som helt sluter ihop sinnet nä det presenteras resultat som inte stämmer överens med deras förutfattade meningar.

      För det är så att det du pratar om här har testats, det har testas gång på gång. Är det då öppenhet att inte acceptera dessa resultat och bara testa igen, och igen, och igen? Nej, det är bara dumdristigt och verklighetsfrånvänt. Vi vet definitivt inte allt, men vi vet tillräckligt för att kunna säga att vissa saker faktiskt inte existerar/fungerar.

  6. 9 November, 2011 at 01:04 —

    “Kärlek är en kombination av elektrokemiska reaktioner i hjärnan, hormoner i blodet och lite annat.”

    Den där cocktailen är möjligen ingridienserna i sexualitet och lust men det är inte en definition av vad kärleken är. Det skulle möjligen vara det du benämner “lite annat”, men då får du vara snäll och tala om vad det är. Sanningen är att ingen har kunnat förklara kärleken som fenomen. Ändå finns den. Den går inte att stapla i tabeller och diagram och går heller inte att reproducera i experiment i vetenskaplig bemärkelse. Den är både orimlig och sträcker sig ofta och får konsekvenser utanför de två individerna.

    Jag får kalla kårar när någon benämner sina medmänniskor som “gelikar”, i din bemärkelse som några av sämre sort.

    Allting är inte antingen svart eller vitt, rätt eller fel. Sanningen ligger nog ofta någonstans däremellan. Orden “Jag vet inte” är ibland bra att träna på att säga! Så länge människor har förmåga, nyfikenhet och lust att söka tycker jag att man på goda grunder kan beteckna dem som friska. Att stänga in sig i en bur och hålla benhårt i sin skepticism medan andra ska forska tyder på en viss tröghet. Det verkar instängt.

    1800-talet ringde; de vill ha tillbaka sina fördomar och sin njugga besserwisser-attityd, borde de inte få det?

    • 9 November, 2011 at 08:01 —

      candide: Nja, du är helt enkelt, åter igen, ganska dåligt påläst. Det är välkänt vilka kemikalier som gör oss kära, vilka evolutionära fördelar det har samt vilka sociala faktorer som triggar att det består. Jag vet lika väl som alla andra att kärlek “känns” magiskt osv, men det är inte alls lika mystiskt som du tycks försöka framställa det som, bara för att det just känns så. Kärlek är bara vårt ord på en rad processer.

      Jag tänker inte ens försöka låtsas skämmas för att jag ser människor som förespråkar diktatoriska system som sämre än jag själv, men det var ett bra försök till att ställa dig själv i en offerposition.

      Jag har inte heller påstått att allt skulle vara antingen svart eller vitt, detta är vad som brukar kallas för en Halmgubbe. Vad det handlar om är att du påstår att jag sagt X, sedan attackerar du X, och tror att du vunnit någon sorts poäng på detta. Men den gubben gick inte. Men faktum är att ganska många saker är antingen sanna eller falska. Vi kan ta två exempel som vi redan diskuterat, säg om du inte håller med om dessa två påståenden:

      1. Sanndrömmar antingen förekommer eller förekommer ej.
      2. Medial förmåga antingen existerar eller existerar ej.

      Det är inte fult att slå fast saker som vi faktiskt vet, för mycket vet vi. Vet vi allt? Åter igen, nej, absolut inte. Men vi vet inte mer genom att föreslå en massa trams och sedan bara acceptera det utan evidens eller kritiskt tänkande.

      Åter igen, det är inte att ha ett öppet sinne att ta för sant det som vi vet är falskt eller det som helt saknar grund, ett öppet sinne är att vara öppen för de resultat som forskning och tester ger. Detta är forskning, och detta är hur vi faktiskt lär oss mer. Kunskap är inte farligt, men ibland jobbigt.

  7. 9 November, 2011 at 20:58 —

    För det första tycker jag du borde få Nobelpriset eftersom du påstår att du har knäckt koden till vad kärlek är. Det har ingen annan gjort hitintills. Men jag måste säga att förklaringen var inget uppåt-tjack precis! Du använder dig av metoden ‘ingenting-annat-än’ om de flesta fenomen; Gud, sanndrömmar, det övernaturliga och kärleken är: ingenting-annat-än!

    Jag vet inte om ni skeptiker nånsin läser skönlitteratur, antagligen inte eftersom det mesta är påhittat. Men om du gör det känner du kanske till en roman som heter Kvartetten som sprängdes av Birger Sjöberg. I den romanen förekommer en figur som heter Planertz. Han är ingenjör och tror att han är kär i en flicka och han vill gifta sig med henne. Planertz är urtypen för en skeptiker; han ska räkna ut allt på millimetern; det är matematik, formler, sunt förnuft och framför allt hans universalverktyg som han bär med sig överallt. Han har räknat ut allt hur de ska ha det som gifta med hus och ekonomi och han är så stolt över det. Men flickan frågar:’Ska man inte vara kär i den man gifter sig med?’ Planertz är helt oförstående inför en sådan dum fråga och blir svaret skyldig.

    Det finns rosor, Davbjo! Kan du förklara rosens skönhet och symbolik?

    Jag vet inte var du fått ifrån att jag skulle förespråka diktatoriska system? Jag gav uttryck för raka motsatsen. Jag menar att det är du som vränger och vrider på det mesta och ibland får jag för mig att du inte begriper vad du själv säger men jag gillar dig ändå!

    Att vara sökare och ha ett öppet sinne är inte farligt, men ibland jobbigt.

    • 9 November, 2011 at 21:32 —

      candide: Jag har inte knäckt något, dock har jag läst på, då andra har gjort det. Det är ofta så jag gör, då jag inte kan ta reda på precis allt själv, och det är ju det sköna med att vi faktiskt vet vissa saker.

      Jag har aldrig påstått att dessa företeelser begränsas till sina komponenter, naturligtvis är det så att saker kan upplevas på olika sätt oavsett vad de orsakas av. Men den upplevelsen är subjektiv, omöjlig att kvantifiera och därmed heller inte vidare intressant att diskutera, då man inte kan nå konsensus. Men blanda inte ihop upplevelsen av en företeelse med företeelsen som sådan, då detta är helt olika saker.

      Bara för att man är skeptiker så betyder det knappast att man inte ser charmen i att drömma sig bort i det påhittade stundvis, jag känner många skeptiker som älskar att läsa alla sorters litteratur. Sci-fi är extremt populärt bland skeptiker, trots att jag själv inte riktigt ser charmen. Dock älskar jag film, man har inte dålig fantasi för att man är skeptiker, tvärt om. Dock har man den egenskapen att man kan särskilja fantasi och verklighet.

      Vad du gör är att du förespråkar den modell som dikaturer bygger på, nämligen att det är fult att ifrågasätta och kräva evidens för det som sägs och framförs som sanning. Den skeptiska hållningen tenderar vara att det inte finns någon övre gräns för hur mycket evidens eller underlag man kan/bör kräva för alla sorters påståenden egentligen, en hållning jag förstår att du inte delar. Det var du som tog upp hela diktatursfrågan i ett taffligt försök till att smutskasta mina resonemang via gammal hederlig “guilt by association”, utan att inse att det är din inställning till verkligheten och din hållning till fakta, frågvishet och en undersökande mentalitet som delas av dessa regimer. Totalitära samhällen och diktaturer delar inte några egenskaper som skeptikerrörelsen har, mig veterligen, men kan du presentera ett logiskt resonemang som gör detta gällande är jag naturligtvis enormt intresserad av dina tankar runt detta.

      Dock är jag, som du redan vet, skeptisk.

  8. 10 November, 2011 at 07:24 —

    OK! Diktaturjämförelsen var inte den bästa, jag ber om ursäkt, Davbjo!

    Men jag tror icke-skeptiker har roligare. Vi sväljer inte allt vi ser och hör. Verkligen inte! Men vi är sökare. And we have more fun!

    Det gläder mig att skeptiker också drömmer sig bort ibland. Kanske har vi för mycket fördomar om varandra?

    • 10 November, 2011 at 08:51 —

      candide: Att troende är lyckligare känner jag också till, men frågan är vilket pris man betalar för denna lycka. Om jag är dödligt sjuk och min läkare ljuger för mig och säger att jag har tio år kvar blir jag garanterat lyckligare än om han är ärlig och säger att jag har tio dagar. Denna typ av lycka känns dock inte speciellt genuin, den har åtminstone för mig en aning bitter eftersmak.

      Att ni är sökare kan jag också hålla med om, och det har jag aldrig förnekat, men problemet ligger i att ni bara söker, och är intresserade av, bekräftelse. Om resultaten inte bekräftar era förutfattade meningar om hur världen är beskaffad så ratar ni dessa resultat, vilket är en lyx vetenskapen inte kan unna sig, eftersom dess primära drivkraft är att få mer och ny information. Jag har också redan konstaterat att ni absolut inte går på vad som helst, ni har god kapacitet till kritiskt tänkande, men ni använder det selektivt. Den sortens lycka klarar jag mig utan.

      Den enda av oss som uttryckt saker om sina meningsmotståndare som varit bevisligen helt fel är du, så det är möjligt att du har för mycket fördomar gentemot skeptiker. Jag kan dock inte minnas att jag gjort samma misstag, men har jag det kan naturligtvis det samma sägas om mig.

  9. 11 November, 2011 at 02:31 —

    Jag menar att det finns många olika icke-skeptiker, liksom det finns olika skeptiker. Jag själv t.ex är inte alls enbart intresserad att få bekräftat det jag trodde eller sökte. Annars vore det mycket illa!

    Däremot menar jag att det är svårt att avfärda för all framtid de positiva resultat som icke-skeptiker kanske förväntat sig i något sammanhang. Det handlar ju i allmänhet om lite speciella företeelser som kan vara svåra att verifiera på traditionellt vetenskapligt vis. Men man vet ju inte vilka verktyg som kan finnas i framtiden. Jag tycker inte det är selektivt kritiskt tänkande.

    Det hedrar dig att du inte har några fördomar, Davbjo!

    • 11 November, 2011 at 10:20 —

      candide: Det fina med den vetenskapliga processen är att den inte förutsätter några speciella verktyg eller ställer några alls högt satta krav. Mycket av det som troende beskriver går alldeles utmärkt att testa med hjälp av denna process, vilket man också gjort.

      Att vissa studier kommer fram till felaktiga resultat är känt sedan länge, och så är det inom alla områden. Därför gör man metastudier, där alla studier sammanfattas enligt satta kriterier. Dock finns det absolut inget som pekar på att exempelvis mediumskap verkligen existerar, och med tanke på hur rigoröst detta testats vore det nog bäst om alla bara kunde släppa sådana tramsiga idéer.

      Faktum är att det är enkelt att avgöra vad som fungerar eller ej. Vi människor är verktygsanvändande djur, som använder allt vi hittar till något, i regel. Om mediumskap existerade skulle det vara ett krav att alla polisstationer hade minst ett medium anställt. Om remote viewing fungerade skulle alla arméer värda namnet ha divisioner som enbart sysslade med detta. Om pyrokinesi fanns skulle varje armé ha plutoner som gick runt och kastade eldklot.

      Men dessa saker finns inte. Det finns självbedragande människor som erbjuder sina offer tröttsamma plattityder för att så snart de får en träff tro att de är mediala. Det finns människor som tror att bara för att de kan gissa sig till en bild av tusen så har de förmågan att använda remote viewing. Och de finns de som tror att bara för att ett ljus rör sig när de rör händerna så kan de kontrollera eld med viljan.

      Jag tycker alla dessa lögner och inbillningar är tråkiga, det är deprimerande. Och då tycker jag det är lika dumt att elda på idiotin genom att stärka dessa villfarelser. Det är inte att vara selektivt kritisk när man inser vad vi faktiskt vet om världen vi lever i.

  10. 12 November, 2011 at 02:29 —

    Jag hoppas som alltid på framtiden, ingenjör Planertz!

    Under tiden roar jag mig kungligt som sökare och kan inte förstå hur några uppfinnare eller forskare någonsin kan göra framsteg om de är skeptiker. För er står tiden stilla medan era cirkelresonemang roterar.

    Men antagligen hittar du några fel i det här också. Väl bekomme! Farväl på ett tag!

    • 12 November, 2011 at 10:48 —

      candide: Fel? Nja, inte i sig, ditt oförstånd är naturligtvis beklagligt, men inte per definition “fel”.

Leave a reply