SkepticismVetenskap

Skepticism för nybörjare: testbarhet

Gästinlägg av pax

Jag har ingen utstakad plan med de här inläggen. Vore jag mer strukturerad kanske jag skulle plöja igenom argumentationsfel och logiska felslut för att sedan gå vidare till vetenskapsteori, eller tvärtom. Men jag är inte den stukturerade typen. Jag är väldigt oduktig på så vis. Jag kan inte ens skriva som folk! Det senare upplyste min bror mig om för tretusenfyrahundrafemtiosjunde gången  efter att han läst mitt förra inlägg. Bare with me folks! Jag ska försöka blogga så snyggt jag bara kan.

Lektion två i Skepticism för nybörjare:

Reproducerbar + Falsifierbar = Testbar

Att reproducera innebär: att återskapa. En vetenskaplig studie ska kunna upprepas av andra. Resultatet ska inte bero på vem som gör observationen. Det är absolut nödvändigt för att personlig påverkan, misstag och förhastade slutsatser ska kunna undvikas. Man kan helt enkelt inte dra en säker slutsats om hur något generellt är utifrån en enda observation.

Ett exempel på detta är att jag just nu har två tuber med Kalles kaviar i kylen. Någon som kikade in i mitt kylskåp och såg tuberna skulle kanske dra slutsatsen att jag är väldigt förtjust i Kalles kaviar. Den skulle kanske rent av anta att jag ofta hade kaviar hemma. Men den som istället haft koll på innehållet i mitt kylskåp under en längre tid skulle istället kunna konstatera att jag nu avvek från vanan att använda hårdost som smörgåspålägg. Den skulle ju ha många observationer att hämta information från. Att jag använder kaviarn som smörgåspålägg är för övrigt bara ett rimligt antagande fram tills att även detta observerats upprepade gånger…

Falsifierbarhet betyder: möjligheten att tänka sig en situation där påståendet är falskt. Att falsifiera betyder ungefär: att dementera. Man måste kunna ha fel för att kunna ha rätt! Om en person tittar i mitt kylskåp och sedan påstår att: ”Pax äter Kalles kaviar flera gånger i veckan”, så är det ett påstående som kan bekräftas eller dementeras. Man skulle kunna observera mig under en längre tid för att se om det stämmer. Visar det sig att jag i regel föredrar något annat så är påståendet falsifierat. Det måste då omformuleras för att bli korrekt. I det här fallet skulle ju påståendet: ”Pax åt Kalles kaviar flera gånger den här veckan” stämma. Möjligheten till att visa att påståendet är fel gör påståendet falsifierbart.

Men folk drar ju gärna så lustiga slutsatser (ett påstående som är svårt att falsifiera by the way) så personen kan ju lika gärna påstå att: ”Pax älskar Kalles kaviar”. Då blir det med ens krångligare att falsifiera. Hur ska man kunna undersöka om jag älskar kaviar eller om jag bara tycker att det är gott? Men man kan i alla fall få min bedömning om huruvida jag hyser våldsam kärlek till Kalles kaviar eller om det rör sig om mer rimliga känslor inför tuberna i kylskåpet. Om man däremot påstår att: ”Pax har en pervers dragning till att klä av sig naken och smörja in sig med Kalles kaviar, som så många andra kvinnor i Pax ålder gör”, så börjar det bli hemskt knepigt. Det blir ett omak att definiera ”pervers dragning” och att belägga eller dementera att många kvinnor sexar till det med kaviar. Det hänger verkligen på att den som kommer med påståendet är villig att frysa kriterierna, och i förväg acceptera den kommande slutsatsen av en ev undersökning, för att det ska vara värt att gå vidare med det hela. Grädden på moset vore om påståendet blev till att: Pax och många andra perversa kvinnor smörjer ofta in sina nakna kroppar med Kalles kaviar, sannolikt medans dom dansar erotiskt och skriker, men dom ljuger om det eftersom dom skäms”.Volia! Här har vi ett påstående som inte går att vare sig belägga eller dementera. Även om man kommer överens om kriterierna och sedan går ut med en omfattande enkätundersökning, där man frågar kvinnor om huruvida dom har som vana att styggnäcka högljutt tillsammans med en tub Kalles eller ej, så skulle ju ett resultat som visar att: ”Så fan heller!”, kunna bortförklaras med att dom inte vill erkänna det. Även om ett sanningsenligt kaviarpervo grät ut i Aftonbladet skulle hon ju bara bli undantaget som bekräftar regeln… ”Vi vet ju hur det egentligen ligger till…”, skulle man kunna säga.

Är det inte falsifierbart så är det inte upp till vettigt folk att slösa tid och energi på skiten helt enkelt. Reproducerbarhet + falsifierbarhet ger rimliga hypoteser, teorier och studier. Det är vad som ger goda och tillförlitliga resultat och slutsatser. Och det här med att kvinnor eventuellt gillar att smörja sina nakna kroppar med Kalles kaviar? Jag vet inte om det är så, jag lyfter bara frågan! Det vore ju enklare än med hårdost i alla fall, eller hur?

Läxan den här gången blir att terrorisera er omgivning med krav på testbara påståenden. Godta inga avslappnade generaliseringar. Det är lite som i Fight Club. Det man strävar efter som riktig skeptiker är att bli bemött med upprörda persongrepp (och kanske lite random stryk, det är individuellt) minst en gång om dagen!

Pax är hundnörd, skeptiker, ateist och stockholmare. Hon är intresserad av det mesta men har en förkärlek till etologi och ett speciellt horn i sidan till kvacksalveri.

Previous post

Jag är skeptiker, MEN...

Next post

Put your money where your FB-status is

skepchickse

skepchickse

Skepchick.se:s adminkonto. Används för gästinlägg och skeptiska snabbisar.

1 Comment

  1. 28 September, 2011 at 20:31 —

    Jag kommer aldrig kunna se en kaviartub i ögonen igen. Nu måste jag luska ut hur jag hittar resten av bloggserien =)

Leave a reply