Skepchick-ism

Livet – inte så jävla märkvärdigt

Gästinlägg av mildamakter

Det här att med hjälp av bilder på aborterade foster få människor att ta ställning mot abort. Fungerar det? Alltså verkligen? Var det någon som tidigare tyckte abort var en helt okej sak att göra som trodde ingreppet innebar att snyta underlivet från oidentifierbart slem? De flesta med någon slags inblick i hur det här med ’ett barn blir till’ fungerar vet ju att där är ett embryo som sedan blir ett foster, som tillslut föds och är ett barn. Den som således blir omvänd med hjälp av reella bilder på resterna av en abort är ju dum i huvudet.

Mig rör inte bilden på fostret i ryggen. Jag blir inte glansig i ögonen och tänker att där slocknade en stjärna. Jag tänker att där slutade förhoppningsvis en ångestriden period för någon kvinna vars livmoder för tillfället inte var ämnat som barnkammare. Orsaken till det borde vara totalt irrelevant för samtliga icke inblandade. Men det är uppenbarligen inte alla som håller med om det. Att slänga upp bilder på avfallet är inte bara en flisa i ett kanske redan tyngt samvete, eller ett lättat som helt plötsligt matas med andras panik inför HUR man kan göra någonting dylikt. Det kan ju fungera som ren skräckpropaganda som resulterar i att kvinnor runt om drar ut på att så snart som möjligt söka konsultation för att ta i tu med problemet. Att ett ingrepp som kunde ha varit hyfsat odramatiskt helt plötsligt kan innebära ett större, såväl fysiskt, som psykiskt trauma för kvinnan. Vem vinner på det? Den ”ofödde”? Det finns bara förlorare i den ekvationen.

Det finns nog ingen som går till abortkliniken med partyhatten nonchalant på sned inför en av sina livs skojigaste kvällar. Som riktigt längtat efter att få skrapa någonting ur sin kropp. Som frivilligt lägger upp sig för den fysiska smärta det kan innebära, eller potentiella infektioner efteråt. Och om de så gör det? Låt dem! Att tvinga på kvinnor hur de ska känna och reagera inför en abort är bara det provocerande nog. Tycker du inte att det är det vidrigaste någonsin, att en större katastrof inte kan hända, så är du en kallhamrad barbar. Om du inte våndas och kastas mellan förtvivlan och dödsångest så är det något fel på dig. Ser du det som tack underbara utveckling att det finns självklar, fri abort, så jag slipper gå till doktor Skum och få en smutsig pinne uppkörd i underlivet eller tvingas leva under någon slags kroppsdiktatur där en kvinnas kropp inte är hennes egen, så SHAME on you. Tydligen. Jaha. Säger jag då. Och jämför istället en medvetet avbruten graviditet som att ta bort en tumör.

Vad är föresten mest osmakligt? Att med en bild på fosterhand man hjälplöst slingrat kring spetsen på en blyertspenna samla anhängare till sitt ”värna och respektera alla liv”-gäng, eller att göra en abort, låta ingreppet ha sin gång och gå vidare? Om varenda litet liv vore så heligt, och aborterade foster är ”små människor”. Är det inte då oerhört vämjeligt att använda en avliden sådan som slagträ?

Det här med att så absolut och självklart stå upp för de ofödda och tigga, böna och be om att de ska få bli framfödda. Varför då? Varför är det ett sånt desperat hyllande av LIVET? Livet i sig är inget ståhej, den lilla människan kanske inte missade ett smack? Kanske rent av slapp att födas som en i mängden av oönskade ungar det varken finns tid eller kärlek för. Jag kan ställa mig upp för de ofödda! För de foster som får ett slut som inte innebär ballonger och glädjetårar på BB. Tack! Tack säger jag, i deras ställe, tack för att vi slapp.

Det finns en anledning för varje abort som görs, en anledning till att kvinnan som bär på celldelningen vill avbryta den. Vi som inte ligger där och blöder har ingenting med den att göra.

Mig kommer ni aldrig åt i alla fall, och jag hoppas att det är fler med mig som känner så. Ett foster i v.7 kunde se ut som en fullt utvecklad kattunge med tårfyllda, bedjande ögon, och det hade inte spelat någon roll. Ett foster är ett foster är ett foster. Det är inte att döda ”små människor”, att göra en abort. Det är att lösa ett problem.

Mildamakter (@mildamakter på twitter): Värmländska i exil, med förkärlek för att raljera och måla verkligheten i metaforer. Bor i Göteborg, dricker öl och skräpar runt. Börjar nytt liv varje måndag, slutar det tisdag eftermiddag. Feminist ut i fingerspetsarna och levererar stundtals sociala handgranater då åsiktsfrihet och modet att stå för det man tror på ligger varmt om hjärtat. See you in hell. Eller vänta. Det finns ju inget!

Previous post

Lura mig! Lär mig.

Next post

Jag är inte rädd för dig Cissi Wallin

skepchickse

skepchickse

Skepchick.se:s adminkonto. Används för gästinlägg och skeptiska snabbisar.

10 Comments

  1. 31 August, 2011 at 10:58 —

    Det verkar tyvärr som att det som håller på att hända är att de amerikanska lobbygrupperna nästlar sig in i det Svenska samhället. När får vi första abortläkar-mordet? Fy fan.

  2. 31 August, 2011 at 11:21 —

    Jag har smugit omkring på svenska Skepchick ett tag utan att vara reggad men nu var jag bara tvungen att skaffa ett konto för att säga ÅH vad jag håller med. Abortmotståndarnarnas retorik är på så otroligt låg nivå i sådana här fall att jag undrar om de resonerar likadant i alla situationer (sparar de t.ex. varje äppelkärna i äpplena de äter för att “det är ju ett litet träd”).

    • 1 September, 2011 at 07:36 —

      Retoriken likt moralkappan vrängs och vrids så den passar helt enkelt. Om livet i sig är okränkbart och heligt så hoppas jag samtliga abortmotståndare är veganer och brinner lika hårt för att dödsstraff ska bli totalt och absolut nono.

      • 1 September, 2011 at 10:41 —

        …fast det inser du ju att de inte gör. Tyvärr. Det är dubbelmoralens högborg man ger sig in i när man börjar rota i abortmotståndarnas virrvarr av tankeröta och moralpanik.

      • 15 September, 2011 at 12:25 —

        Jag är emot abort, men för dödsstraff, i vissa extrema fall. Är även för tortyr, även här i vissa extrema fall. Har inte själv kommit fram till var gränsen går för dessa två, när det är ok, å när det är fel.

        personen som bör dömas till dödsstraff ska ha haft sin chans i livet, men valt att inte respektera andras rätt till liv, därav har han förlorat sin rätt att själv leva. (Min åsikt då, övertyga mig gärna, men på ett schyst sätt.)

        Va Vegan en gång i tiden, men va tvungen att sluta på grund av olika skäl som jag inte vill ta upp här.

        Är förövrigt Humanist och Skeptiker. har skrivit lite mer om abort längre ned. läs å kommentera gärna.

    • 1 September, 2011 at 10:43 —

      “Det är ju ett litet träd” fick mig att garva rakt ut 🙂 Fixar du en T-shirt med det på så köper jag.

  3. […] gästbloggade utmärkt här om de ökända abortbilderna som abortmotståndarna MRO visar hej vilt i Stockholm stad via en lastbil som körde omkring i […]

  4. 15 September, 2011 at 12:20 —

    Jag är starkt EMOT abort. Jag vill inte vara emot abort då man mer eller mindre blir hatad av massa människor i Sverige, och dömd att klassas som kvinnohatare, Så snälla övertyga mig om att abort är bra!!

    Kan börja med att säga att jag inte kommer bli övertygad om eran åsikt när ni hävdar hur korkad jag är som har en annan åsikt. Jag vill helt seriöst bli övertygad, men blir bara ledsen av att se er sjunka så lågt.

    Är 21, Humanist och skeptiker. Har precis som majoriteten i Sverige varit starkt för abort. Tills jag verkligen tänkte till kring ämnet.

    Tänker ungefär såhär:

    -Kvinnan har rätt till sin kropp?-
    Visst har Kvinnan rätt till sin kropp, Men det har även fostret, den har rätt till sitt liv, även om det inte passar in kvinnans liv just nu, även om den är oönskad.

    -En kvinna som blivit våldtagen av tex sin pappa ska ha rätt till abort?-
    Fostret har (i mina ögon då) lika rätt till sitt liv som jag hävdat förut. Den har skapats under hemska förhållanden, men likaså har den inte kunnat välja hur den har skapats. Gärningen är ju redan gjort, vilket lidande blir högst, att fostret aldrig får en chans till sitt eget liv (som den har rätt till?), eller att mamman måste föda ett oönskat barn? Den hemskaste gärningen (våldtäkten av fadern, är ju redan genomförd?).

    -Men fostret är ju förmodligen inte alls medveten?-
    Betyder det att det är ok att döda en sovande ettåring, eller en nedsövd patiens?

    -Men fostret är ju beroende av mamman, en parasit?-
    Men det är ju en nyfödd också, och ett barn, vissa handikappade är också beroende av andra människor, varför är det så självklart att man inte för döda dessa hur som helst, men att det ska vara hur självklart som helst att man ska kunna “döda” fostret?

    -Men fostret är inte en fullt utvecklad människa?-
    Är en nyfödd det då? en tvååring?

    -Men bättre att fostret tas bort än att det skapas ett barn som får en dålig uppväxt?-
    Men har inte fostret/barnet/personen rätten till att skapa sitt eget liv, visst den kanske är hatad under sin uppväxt, men det betyder ju inte att den inte själv kommer kunna hitta folk som faktiskt älskar den, att den inte själv kommer skapa en familj som den kan älska. Få ett liv där allt utom barndomen är bra. Jag själv hade i alla fall velat ha en chans.

    Varför inte bara adoptera bort barnet, Win-Win? kanske? jag vet inte, säger inte att jag har de rätta svaren, säger inte att jag Vet vad som är rätt och inte rätt. Det jag säger är att jag tyvärr är övertygad om att det är fel med abort, men samtidigt att jag VILL bli övertalad till att vara för abort.

    Antar att allt handlar om vad man klassar som liv, jag hävdar inte att jag vet när fostret blir ett eget liv. Hävdar att det kommer att bli ett eget liv efter ett litet tag. Därav dess rätt till det livet.

    Rent praktiskt skulle jag aldrig rösta emot abort, tror inte att ett samhälle skulle funka om det va förbjudet.

    Så övertala mig, ni får gärna maila till alex.samuelsson[snabelA]hotmail.com

    • 16 September, 2011 at 10:47 —

      Lite korta svar till zander760:

      “Så snälla övertyga mig om att abort är bra!!”
      Abort är inte bra, det är dock mindre dåligt än alternativet i många fall. I en ideal värld skulle inga aborter utföras men inte pga att de inte var tillåtna utanför att inga oönskade graviditeter uppstod. Vill du motverka aborter, gör det genom att skapa positiva inställningar till preventivmedel inte genom att angripa aborträtten.

      “Visst har Kvinnan rätt till sin kropp, Men det har även fostret, den har rätt till sitt liv”
      I vilka andra tillfällen anser du att ett slitsamt och potentiellt dödligt slavarbete är acceptabelt för att skydda ett annat liv? En graviditet är nämligen inte en liten dans på rosor som alla kvinnor borde kunna klara av i förbifarten medans de gör annat, det är ett tillstånd som sliter på kroppen och som utgör en risk för kvinnans hälsa och liv.

      “Den hemskaste gärningen (våldtäkten av fadern, är ju redan genomförd?).”
      Våldtänkten har skett och förhoppningsvis skall kvinnan kunna bearbeta händelsen och återgår till ett normalt liv, jag har dock svårt att tro att det bäst görs genom att förlänga våldtäkten med nio månader som du förespråkar. Har du öht funderat på hur en påtvingad graviditet skulle upplevas för ett våldtäktsoffer?

      Du pratar öven i lidande baserat på potentiellt liv, det är en trasig argumentation som i förlängningen innebär att tom avhållsamhet skapar lidande eftersom det förhindrar potentiella liv.

      Sedan vet jag inte riktigt vad jag skall säga om dina återkommande argument där du inte kan se skillnad mellan ett embryo utan centralt nervsystem och en individ med sådant. Visst har ett embryo potential till att utvecklas till en individ, men faktum är att det inte är i det stadiumet och att det faktiskt inte finns någon garanti att det någonsin skall utvecklas så långt.

Leave a reply