GenusHBTQSkepchick-ism

Förklädda Historiska Kvinnor, del 2

För inte så länge sedan var det förbjudet för kvinnor att ta värvning och deltaga i strider och krig. Men mellan 1500- och 1800-talet, när Sverige var oftare inblandade i krig än inte, finns det flera nedskrivna berättelser om kvinnor som lämnade hemmet och valde att i hemlighet klä ut sig till man. Antingen för att följa med sin älskade ut i krig, eller för att de lockades av det hägrande äventyret. Alltså har vi här i Sverige haft modiga, förklädda kvinnor som inte bara riskerade bli dödade i strid, utan även riskerade bli avrättade om de upptäcktes. Så var fallet för Mats Ersson, eller som hon egentligen hette Lisbetha Olsdotter. Det var nämligen olagligt att;

  • Överge man och barn
  • Bära manskläder och utge sig för att vara man
  • Erhålla soldatlön under falska premisser och spendera dessa pengar
  • Ta ett arbete som hon inte var kompetent för

Detta är några av anklagelserna riktade mot henne då hon 1679 blev avrättad. Hon sades ha övergivit sin man och två barn och tagit värvning som soldat. Hennes historia är väldigt intressant, speciellt då det sägs att hon gift sig med pigan Kerstin Ersdotter, vilket kyrkan inte var så glad över, men inte unik i sig. Hela fem kända händelser där just detta skett – en förklädd kvinna gift sig med en annan kvinna.

Ulrika Eleonora Stålhammar, född 1683, förklädde sig också för att ta värning som soldat, men jobbade även som bl.a. dräng. Precis som Lisbetha gifte hon sig också med en piga, Maria Lönman. Maria sägs ha utsatts för en våldtäkt och var inte intresserad av ett intimt förhållande och kanske därför det dröjde två veckor efter bröllopet innan hon upptäckte sin makes hemlighet. När det blev känt att Ulrika var en kvinna blev hon dömd till döden men benådades utav kungen till en månads fängelse istället och Maria fick 8 dagar fängelse för hon hemlighållit bedrägeriet. De kvarlämnade breven från de två kvinnorna till varandra, visar på en djup kärlek mellan de två.

Man kan gå så pass långt tillbaka i tiden som vikingatiden och ha nedskrivna berättelser om kvinnor som klär sig i manskläder, tar manliga namn och beger sig iväg på äventyr.

När jag hör dessa historier blir jag fascinerad av dessa kvinnors mod och beslutsamhet och jag finner mig fundera på vad skulle jag gjort om jag varit född under en tid med dessa förbud. Skulle jag nöjt mig med att bli gift, skaffa barn och lyda min make? Eller att ta jobb som guvernant eller dylikt? Eller hade jag lockats av äventyr och främmande stränder och förklädd tagit mig ombord på en av de 37 skepp som gamla Svenska Ostindiska Companiet hade och rest med till Östasien?

Vad tror Ni?

Kaylee som 1700-tals matros

Förklädda Historiska Kvinnor, del 1.

Previous post

Skeptiska snabbisar 30/5

Next post

Änglatrafficking

kaylee

kaylee

Är en sjöman, piratimitatör, guide extraordinäre och blivande helikoptertekniker som seglandes tog sig ner till Australien och blev kvar där i två år. Backpackade från ställe till ställe, provade på allt som inte kunde göras i Sverige; delfinmatare, fyrhjulingsguide och fårklippare är några av mina tillkomna kunskaper. Men min största utmaning (och ära) är att få skriva för SkepchickSE.

3 Comments

  1. 31 May, 2011 at 19:58 —

    För mig är historia en snoozefest. Jo det var ju en kung och ett krig och ett zzzzzzzzzzzzzzz…. Men inte detta! Åh så intressant det är! Jag blir helt exalterad här, längtar redan till nästa inlägg.

    Jag tror du hade smitit ombord på nåt skepp, iklädd lösmustasch och med fejkad basröst. Och njutit som få ända fram till halshuggningen. Jag VET att jag inte skulle gjort nåt sånt, jag är en fegis. Skulle väl muttrat skriftligen om hur orättvis världen är, sida upp och sida ner. Sen dött med byrålådan full med gnällpappren. (Lite som det ser ut nu då, fast internet är min byrålåda.)

  2. 1 June, 2011 at 11:43 —

    Alltså, tänk hur olycklig en människa måste känna sig i sin inrutade roll om man hellre drar ut i krig än böjer sig för könsförtrycket. Det är tragiskt, spännande och precis sånt som BORDE läras ut på historialektionerna i skolan. Då skulle man ju faktiskt lyssnat och lärt sig något.

  3. 1 June, 2011 at 15:57 —

    Jag håller med er båda två, sådant här borde deffinitvt undervisas i skolan. Lite mer variation till det oändliga tjötande om ww1 o ww2.
    Glad att ni gillade inlägget! : )

Leave a reply