InkvisitionenSkepticism

Inkvisitionen: Är du vidskeplig?

Min pappa berättade en gång att han när han var liten fick lära sig att den första sädesärla man såg på våren förutspådde hur året skulle bli. Om man såg dess ljusgrå rygg och vippande stjärt först skulle allt bli frid och fröjd, men råkar man se den framifrån, där den har en stor svart haklapp, bådar det ont. 

Vad som skulle hända om man ser den från sidan vet jag inte.

Och så djupt rotade sig denna tro att han än idag blir lätt nervös då han ser sin första sädesärla varje år. Trots att han är hårdnackad skeptiker.

Själv har jag aldrig trott på sånt där med A- eller K-brunnar, eller varit rädd för att gå under stegar (ja, förutom att de kanske ramlar i huvudet på mig) eller stöta på svarta katter. Men jag har en tendens att utbrista “peppar peppar” eller på annat sätt ge prov på tron att man inte ska tala om eventuell framgång, eftersom man då riskerar att allt går käpprätt åt helvete.

Är du vidskeplig mot bättre vetande? Vad fick du lära dig för skrock när du var liten? Sitter det kvar? Försöker du bli av med vidskepliga beteenden eller ser du dem som harmlösa?

Previous post

Snacka om att vara genomskinlig!

Next post

Skeptiska snabbisar 19/5

Felicia

Felicia

6 Comments

  1. 18 May, 2011 at 17:01 —

    Fick en gång höra att om två vänner gick på var sin sida om en stolpe, skulle vänskapsbandet ‘brista’. Så ett tag såg jag alltid till att gå på samma sida stolpen. : )

  2. 18 May, 2011 at 22:23 —

    Ja, jag är vidskeplig. Det är vi alla till viss del. Det är hela “mot bättre vetande”-delen är den kluriga. Jag kan inte på rak arm identifiera beteenden som jag själv skulle klassa som vidskepliga, fastän jag säkerligen medvetet eller omedvetet har lagt mig till med olika vidskepliga ritualer i särskilda situationer, t.ex. inför tentor.

    Som barn var jag, kanske föga förvånande, rätt godtrogen, men fick ändå inte med mig de klassiska vidskepelserna. Eller så gick jag på dem. Minns ärligt talat inte. Minnet är bedrägligt.

    Förresten, att avge nyårslöften borde väl klassas som en vidskepelse? Inte själva löftet i sig, utan att man gör det just på nyårsafton, som om den kvällen vore magisk.

  3. 18 May, 2011 at 23:05 —

    Jag har tyvärr en hel del vidskepliga beteenden. Många av dem krävs det ett medvetet aktivt agerande för att motstå, konstigt nog, trots att jag intellektuellt vet att det inte finns någon fog för vidskepelsen.
    Jag måste aktivt och medvetet fokusera på att trampa på A-brunnar om jag ser en, annars styr jag automatiskt runt den. K-brunnar däremot gör jag inget särskilt med. Det kan bero på att jag hört så många olika varianter på vad det egentligen betyder och vad det är man ska/inte ska göra.
    Jag kan inte lägga nycklar på ett bord, och jag tar bort andras om jag ser dem på ett bord.
    Jag “spottar” tre gånger över axeln om en svart katt går över vägen.
    Jag säger “peppar peppar” eller undviker överhuvudtaget att tala om eventuell framgång, just av risken att då “brukar” det inte bli så.
    Jag säger generellt “toy toy” i stället för lycka till inför föreställningar och konserter, även om jag säkert undsluppit mig en hel del lyckönskningar också. Däremot blygs jag inte det minsta för att säga tack om någon önskar mig lycka till, vilket egentligen ska föreställa vara värre.
    I och med att jag vet att livets gång inte påverkas det minsta av vare sig nycklar eller A-brunnar, så är det för mig mindre av vidskepelse och mer av tvångstankar.

  4. 19 May, 2011 at 08:56 —

    Har inga uppenbara/tydliga vidskepelser, men jag känner ändå av de instinktiva tendenser som troligtvis ligger bakom. Det magiska tänkandet dyker då och då upp ur det undermedvetna.

    Märker speciellt av detta när jag kollar på sport. T ex kan det handla om att tänka “nej, nej, nej…” som om det skulle hindra motståndarna från att göra mål. Att spänna sig extra och hoppa till lite som om det skulle hjälpa en backhoppare. Osv.

    I trafiken brukar jag stirra extra hårt på bilar som jag vill ska bromsa vid övergångsstället. Min ökade koncentration lär dock inte påverka bilisten.

    Men några klassiska vidskepelser har jag som sagt inte.

  5. 19 May, 2011 at 10:52 —

    Det enda uppenbara vidskepliga beteendet jag har är att jag kan få för mig att jag kommer förlora en starcraft 2-match om någon i mitt lag trash talkar motståndarna precis i början av matchen. Det har dock visat sig vara helt fel, då vi vunnit de flesta såna matcherna, så det har slutat ens ha en psykologisk impact på mig.

    Annars jobbar jag hårt för att försöka motverka sånt i mitt vardagliga liv. Ett för mig aktuellt exempel är att när fallskärmshoppare packar sina skärmar så sätter man som sista steg in en böjd sprint i en loop, och den bildar då en “glad gubbe” eller en “ledsen gubbe”, beroende på åt vilket håll man vänder den. När folk sa åt mig halvt på skämt men med lite panik i rösten att jag inte kunde packa skärmen med en ledsen gubbe, för då skulle skärmen inte öppnas rätt, bestämde jag där och då för att enbart hoppa med en ledsen gubbe.
    Sen insåg jag tyvärr efter ett par packningar att sprinten ligger bättre på min rigg om jag packar den med glad gubbe, så det gick lite om intet..

  6. 19 May, 2011 at 11:06 —

    Jag har inte så många vidskepelser som jag kan komma på rakt av.

    En jag vet med mig rakt av är grejen att byta tärning när man spelar saker pga att den man har verkar “slå dåligt”, det spelar ingen roll om den var bra förra gången eller om den man byter till var dålig förra gången…

    Sedan brukar jag använda mig av “Break a leg” då och då som lyckönskning.

    Men jag går under stegar, så länge ingen står på dem, lägger nycklar på bord och ignorerar katter av alla de färger…

Leave a reply