Skepticism

Katastrofer

Jag har en bekännelse: Jag är fruktansvärt dålig på att bry mig om katastrofer. Eller rättare sagt, jag har väldigt svårt att bry mig om offren på det sätt som förväntas av mig. Faktum är att när jag ser bilder och filmer från Japan tänker jag inte “Nej gud vad hemskt, så overkligt, usch! Det är synd om människorna!”, jag tänker “Jävlar vad coolt! Och vilket tydligt exempel på att man kanske inte borde bo på vulkaniska öar ovanpå subduktionszoner!”

Ett annat faktum är att naturkatastrofer tenderar göra mig något bitter och arg över mänsklighetens hyckleri. Människor dör varje dag, världen över, i krig, svält och sjukdom. Större delen av världens befolkning har inte fått ta del av vetenskapens framsteg på det sätt som vi har och lever i relativ misär. Detta är det få som bryr sig om. Men så fort en tillräckligt stor naturkatastrof sker, så fort media har några snaskiga bilder på sprutande lava eller bilar som flyter runt som badleksaker, då, ja DÅ bryr vi oss. Jösses vad medmänskliga alla blivit helt plötsligt.

(Ja, det vill säga alla utom ett gäng korkade amerikaner som såg jordbävningen som payback för Pearl Harbor. De äcklar mig.)

Jag förstår varför det är så här. För det första är det svårt att bry sig om någon som man inte känner, som inte tillhör ens anhöriga på något sätt. Ju längre bort något sker, och ju fler människor det drabbar (för vi har svårt att förstå stora tal), desto mindre intressant är det. Om det dessutom inte ger upphov till några häftiga actionbilder som media kan hugga tag i är det liksom kört. Det är inte alls konstigt. Tydligt är hur de skadade kärnreaktorerna i Japan blev långt mer intressanta för omvärlden än flodvågsoffren; en kärnkraftskatastrof kan ju faktiskt drabba någon som inte är japan!

Klicka för att läsa hela serien på Scandinavia and the World

Och jag klagar naturligtvis inte på de hjälporganisationer som tar tillfället i akt att göra reklam för sig. De som ständigt sliter med att få folk att uppmärksamma det mindre fotogeniska lidande som sker varje dag, hela tiden, kan inte klandras för att de utnyttjar naturkatastroferna för att samla in pengar. Jag ger själv inte några pengar till några välgörande ändamål, trots att jag borde. (Jag fick en gång frågan hur pass humanistisk jag är på en skala från 1-10 och svarade 9, av den anledningen att jag äter kött och inte säger upp mitt World of Warcraft-konto till förmån för ett autogiro till, typ, WWF eller nåt.)

Men det som verkligen gör mig arg är människor som inbillar sig att de hjälper, när de i själva verket bara ägnar sig åt önsketänkande. Case in point, Prinsessan Märtha Louise, som som bekant skickade änglar till Japan. Förlåt men vore det inte bättre med typ lite filtar eller något? Och förresten, varför måste man skicka änglar, vet de inte var de behövs redan? På Twitter trendade #prayforjapan i ett par dagar efter jordbävningen. Varför Gud skulle bry sig mer om japanerna om folk ber henom om det vet jag inte riktigt, och sen har vi ju problemet varför hen inte stoppade jordbävningen innan den skedde. Eller åtminstone lindrade den litegrann. Min kapacitet att bry mig om katastrofer må vara katastrofalt låg, men jag sitter åtminstone inte och känner mig duktig utan att ha lyft ett jävla finger för att hjälpa till.

Vi är alla människor, fast i de snäva referensramar vi utvecklats för att fungera i. Vår kapacitet att känna medlidande för namnlösa, ansiktslösa offer är ytterst begränsad. Våra hjärnor klarar inte av stora siffror — vi bryr oss långt mycket mer om en enskild svensk i Tokyo och hennes familj än massvis av anonyma människor som rätt och slätt försvann. Det som jag inbillar mig skiljer mig från mängden är att jag inte ens orkar låtsas bry mig om katastrofoffer jag inte känner. Det är möjligt att detta gör mig till en dålig människa, men jag hoppas att jag har andra kvaliteter som uppväger min brist på sympati.

Jag lovar i alla fall att skänka massor av pengar till välgörenhet när jag väl har en ordentlig inkomst. Bara inte katastrofhjälp.

Previous post

Pyramidioter

Next post

Efterlyses: Datorexpert / blivande skeptikerhjälte

Felicia

Felicia

No Comment

Leave a reply