GenusSkepchick-ism

Hjärntvätt av småtjejer

Jag gick förbi min lokala videobutik och hittade en möjlig anledning till varför vissa kvinnor dras till hokuspokus, änglar och skönhetsmyten – idiotisk barnfilm.

Dravel för barn

Dravel för barn

“Barbie – Älvornas hemlighet är ett fantastiskt äventyr med Barbie där hon upptäcker att det finns älvor som lever i hemlighet runt omkring oss! När Ken plötsligt blir bortförd av en grupp älvor, avslöjar Barbies två modestylister att de också är älvor och att Ken har förts till deras magiska och hemliga värld!”

Detta står, på fullaste allvar, på baksidan av filmen. Oskyldigt, kan man tänka – och visst, det är bara en film gjord för barn som ännu inte mött någon form av allvarligare verklighet eller kritiskt tänkande. Men det känns bara så fruktansvärt fördummande att låta sin dotter titta på en film om en hemlig värld där älvor bor, speciellt när barnfilm som generellt riktar in sig till killar är befriad från magiska världar och istället handlar om robotar som ändå är något verkligare.

Låt inte era barn kolla på skräpfilm. Känns onödigt att ta risken att de fortfarande tror på änglar och älvor när de blir stora.

Previous post

Skeptiska snabbisar 8/5

Next post

Varför kritisera religion

wallenskan

wallenskan

Helhjärtad feminist sedan 8års ålder och ateist efter ett misslyckat konfirmationsläger i tonåren. Studerar media och kommunikation och vägrar att tro på något utan vetenskapliga bevis.

16 Comments

  1. 9 May, 2011 at 16:00 —

    Det är intressant hur ett överaktivt “meningsfinnande” i saker och ting tar sig könade uttryck. Män verkar ju istället vara överrepresenterande inom konspirationsteorier, UFO-tro (eller vad man ska kalla det) och extrema politiska rörelser.

    Det är synd att exponera sina barn för så mycket sånt här som Barbie när det känns som att det inte leder till något gott över huvud taget. En barnslig tro på magiska robotar kanske kan bli ett riktigt intresse för robotar så småningom. Ett riktigt intresse för älvor blir som sagt bara woo…

  2. 9 May, 2011 at 16:35 —

    Vettiga barnprogram då?
    Från ens egen ålder minns jag väl program som Disneys Ankliv, Räddningspatrullen och Darkwing Duck. Men också Lucky Luke och flera jag nu glömt. Gillade inte Scooby Doo, konstigt nog…

    I vuxen ålder har jag fattat ganska mycket tycke för en del ungdoms/barnfilm; Det mesta av Studio Ghibli (Hayao Miyazaki), Monster’s Inc, Shrek, Toy Story, Doctor Who m.m.

    Nästan alla av dessa har någon form av övernaturlig fantasivärld. Jag har alltid gillat fantasy och alternativa världar i film & litteratur, men jag har aldrig för en sekund trott på dem i verkligheten.

    Angående Robotar vs Älvor, så kanske det finns sanning i det, men jag är mer oroad över beteendemönstren som förmedlas genom dessa stereotyper. Också därför jag gillar Studio Ghiblis kvinnoporträtt så mycket.

  3. 9 May, 2011 at 17:12 —

    Ska jag vara helt ärlig såg jag nästan aldrig på barnprogram när jag var liten så jag är nog helt fel person att säga vad “bra barnprogram” är. Jag såg mest på naturdokumentärer, vilket ju kan betraktas som nördigt om något. Men jag är väldigt säker på att detta måste vara bland det sämsta man kan visa sina barn. Dels för de ultra-stereotypa könsrollstänket men också för den totala bristen av någon form av smart input.

  4. 9 May, 2011 at 17:13 —

    Hmm, jag håller faktiskt inte riktigt med. Jag menar, jag AVSKYR detta ständiga särskiljandet av vad pojkar och flickor borde tycka är roligt. Själv tyckte jag inte alls speciellt mycket om rosa när jag var liten och lekte lika gärna med turtles och transformers som med barbie. Däremot tycker jag fortfarande att fantasy är lika roligt som scifi och har aldrig haft några som helst problem att skilja på vad som är sant och inte. “Speculative fiction” handlar om att låta fantasin löpa fritt och att sätta verkliga personligheter i extrema situationer som inte skulle kunna uppstå i verkliga livet.

  5. 9 May, 2011 at 17:56 —

    Haha! Det här kan vara det roligaste jag någonsin läst: “När Ken plötsligt blir bortförd av en grupp älvor, avslöjar Barbies två modestylister att de också är älvor och att Ken har förts till deras magiska och hemliga värld!” Modestylisternas hemliga värld, är det ELLE’s källare typ? Där de håller hunky män fångna. Kan fan stämma.

    Själv älskade jag Barbie och My little pony när jag var liten. Var väl klassiskt tjejig och älskar än idag rosa. Men det blev fölk av mig ändå. Det skulle vara intressant att veta om barnprogrammen har någon koppling till vad man tror och gillar när man växer upp. Kollade Martin Rundqvist mest på Flintstones när han var barn? Och älskade Christer Fuglesang The Jetsons?

    Jag tror i alla fall att det mesta handlar om föräldrarna. Om de har inställningen att visst, kolla du på dina älvor (men du vet väl att de bara finns på låtsas?) kommer ungen troligtvis bli okej. Men tror föräldrarna på övernaturligheter ligger han/hon risigt till oavsett om vad den ser på.

    Håller med Wallenskan i att vafan, sätt lite högre krav på vad era barn kollar på. Det måste ju inte vara Utbildningsradion i parti och minut, men nåt program där man lär sig NÅGOT i alla fall. När jaaaag var ung fick man jämt se program (på bästa barnsändningstid) om hur soptippar och avlopp fungerade, men nu är det bara gigantoögda skrikande mangafigurer som skjuter regnbågar ur röven för hela slanten. Vet hut!

  6. 9 May, 2011 at 22:49 —

    Jag håller inte heller med. Om din hypotes skulle verkligen hålla då skulle ju ala barnfilmer där djur pratar och bete sig som människor också vara minst lika farligt, men bara för att man kollar på djungelboken eller Donald Duck tror man som pojke eller flicka inte direkt att de pratar människospråk heller.

    Texten låter lite som “Warlocks are enemies of god … and had it been in the old testament Harry Potter would have been put to death!” http://www.youtube.com/watch?v=RSwZJ55g80Q

    Varför tror du att barn är så ointelligenta att de inte fattar skillnaden mellan verkligheten och en historia?

    • 10 May, 2011 at 10:24 —

      Jag tycker helt enkelt att det är dumt att mata barn med skräp som är så här stereotypt “lulligt”. Jag tror definitivt inte att barn som ser på idiotiskt skräp om älvor och modestylister blir flummare per default, men att småtjejer ska generaliseras till att gilla älvor och flumm känns som att man redan tryckt in dem i ett fack. Fine att det finns hundra bättre barnprogram om låssasvärldar men det här måste ändå vara bottenskrapet av pedagogik.

  7. 10 May, 2011 at 00:19 —

    Jag har just sett de 10 första minutrarna av filmen och är vagt spyfärdig. Ganska säker på att jag reagerat likadant när jag var 10.

  8. 10 May, 2011 at 03:24 —

    Ett program som jag minns väldigt starkt från min barndom hette “En cell-sam historia” (http://www.youtube.com/watch?v=kbNSMWrM4bw), vilket handlade om människokroppen. Hela programmet var utformat på ett väldigt pedagogiskt sätt och vad jag minns blev det heller aldrig tråkigt. Något jag skulle kunna rekommendera både vuxna och barn idag att se!

    • 10 May, 2011 at 05:32 —

      “En cell-sam historia” är en av tre franska tecknade serier som brukar benämnas som “Det var en gång…”

      Den första handlar om världshistorien, den andra är en sci-fi serie och den tredje är som sagt den du nämner. http://sv.wikipedia.org/wiki/Det_var_en_g%C3%A5ng_%28Fransk_TV-serie%29

      Jag minns alla tre som väldigt bra, även om just Sci-Fi-serien är min personliga favorit. Kanske inte något för de yngsta, men klart serier jag skulle rekommendera som barnprogram… 🙂

    • 10 May, 2011 at 10:58 —

      Åh det minns jag också! Precis som jag minns de böcker jag hade om människokroppen och andra intressanta saker… sånt gjorde intryck!

  9. 10 May, 2011 at 05:37 —

    Jag är inte helt övertygad om att barnprogramsutbudet har så stor betydelse för framtida övertygelser. Ex så lyckades inte 70-talsutbudet baserat på östeuropeiska barnprogram göra hela den berörda åldersgruppen till kommunister… 😉

  10. 10 May, 2011 at 09:01 —

    Jag håller nog inte med om tesen att flickor börjar tro på woo woo för att de ser på Barbie, däremot tror jag att de blir dummare 🙂 främst för att den här typen av filmer brukar vara erbarmligt dåliga, precis som motsvarande “pojkfilmer”.

    Det finns dock en hel del bra barntv just nu, främst på SVT. Några exempel:

    Dinusarietåget, en serie med den återkommande repliken “En hypotes är en teori som man kan prova” är bra per definition.

    Evas funkarprogram, som lärt mig hur ett sjutillhållarlås fungerar.

    Hurra för Kalle, Richard Scarrys djur löser mysterier med logisk slutledning.

    Mekatronik, där det bland annat byggs en jetcykel av brandsläckare. Don’t try this at home.

    Detta har varit ett meddelande från en småbarnspappa 🙂

  11. 10 May, 2011 at 22:39 —

    Jag vägrade faktiskt min 3,5 åriga dotter att se den senaste Tingelingfilmen (Tinkerbell and the great fairy rescue). Bara trailern gjorde mig övertygad då pappan framställs som oinspirerad och tråkig eftersom han gillar fakta och vetenskaplig forskning…

    Och älvornas motto? “Faith, trust and pixie dust”

    Jag pallar inte! Där går gränsen!

  12. 12 May, 2011 at 11:25 —

    “När Ken plötsligt blir bortförd av en grupp älvor, avslöjar Barbies två modestylister att de också är älvor och att Ken har förts till deras magiska och hemliga värld!”

    LOL.

    Såg en film med den “plotten” på Voddler, det va iof ingen barnfilm och det var inga älvor heller. Den “magiska hemliga världen” såg dessutom mer ut som en lagerlokal.

  13. 18 May, 2011 at 21:37 —

    Hmm, om jag ska vara lite jobbig och säga emot som vanligt… varför är det här värre än typiska killprogram som säg Transformers (levande bilar) eller He-man (utomjordingar med superkrafter)? (Ja jag avslöjar att jag är född på 80-talet. Kidsen nu för tiden tittar väl på Pokémon eller nåt.)

    Befriad från magiska världar skulle jag inte riktigt säga…

Leave a reply