Vetenskap

På gulnade giganters axlar

Huvudet på ett giraffskelett

Igår gick jag en runda på Lunds Zoologiska museum. Det var en ganska melankolisk vandring, eftersom museet ska stänga snart (SKANDAL!!! Men det är en annan historia) Det jag verkligen började tänka på var vilken enorm betydelse som museer har haft för mig, och för att jag ska förstå vetenskap.

Att kunna se saker på riktigt, i sin riktiga storlek, att ibland kunna känna och pilla på saker. Att långsamt gå runt ett skellett av en giraff och titta på det ur alla vinklar är ovärderligt och fantastiskt. Jag hörde någonstans att det händer att ungar idag inte tror på att det har funnits dinosaurier. Sunt egentligen, men också ett tecken på att ungarna inte har besökt tillräckligt med museer. Att se saker på riktigt, istället för via en skärm, ger mer perspektiv än något annat.

från museets kuriosakabinett; en fyrfotad ankunge

Lunds zoologiska museum är ett museum av den gamla typen, det är faktiskt ett av få museum i världen där utställningarna i princip inte har förändrats sedan 1917. När en kommer in luktar det sprit, formalin och döda djur. Många av skeletten, de uppnålade fjärilarna och grodorna i sprit har handskrivna lappar från artonhundratalet. Samlingarna grundlades redan på sextonhundratalet, och det finns några utställda gulnade fiskar från sjuttonhudratalet, uppstoppade med halm.

uppstoppade störar ovanpå ett skåp med fisk i sprit

Det är så långt från interaktivitet som en kan komma. Men det är också charmen, och det bidrar med något mycket viktigt. Jag minns första gången jag besökte museet, på en grundkurs i biologi. Och det jag minns allra starkast var känslan av samhörighet, av att biologin har en historia som jag kan få vara en del av. Det sägs ibland att vetenskapen är själlös och kall, men för mig är det precis tvärtom. Det är den svindlande men samtidigt trygga känslan av att stå på giganters axlar. Vi ska aldrig glömma vilken fantastisk upptäcksfärd vi fortfarande är ute på, och det finns så otroligt mycket kvar att upptäcka. Saker som vi aldrig kommer att upptäcka om vi nöjer oss med att avfärda saker som “magiska”.

Hoppas ni gillar bilderna, om ni vill kan jag göra ett bildinlägg senare, med bara bilder på döda djur och kuriositeter. Och är ni i krokarna så se till att besöka museet! Det stänger till sommaren.

Previous post

"Lite" magi

Next post

Kan du din Ken Ring?

pulex

pulex

3 Comments

  1. 2 April, 2011 at 17:26 —

    Var rädd om din fyrfota vän,
    för en anka kan vara dess mamma.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Stars_and_Stripes_Forever

  2. 5 April, 2011 at 11:28 —

    Jag vill ha ett bildinlägg!

  3. 8 April, 2011 at 21:13 —

    @Felicia: Jag med!! 😀

Leave a reply