Livsåskådning & ReligionSkepchick-ism

Aktuell dokumentär

Om det är någon som skulle missat det så kan jag klargöra en gång för alla att jag kallar mig feminist. Detta är något som är helt självklart för mig vilket leder till att jag blir rätt frustrerad när jag träffar folk, framförallt kvinnor, som kallar sig för “anti-feminister”. Jag säger inte att man behöver vara helhjärtad och utåtagerande feminist men att vara “anti” en rörelse som bland annat givit kvinnor rösträtt och gjort dem till egna individer – istället för att ägas av sina män – känns inte så himla sympatiskt.

SVT sände en väldigt bra dokumentär om feminism på Internationella Kvinnodagen i år och jag rekommenderar verkligen att se den – anti-feminist eller inte. Dokumentären, som enkelt kallas “Feminismens historia”, finns tillgänglig på SVT Play till och med den 8:e april. Den förklarar historien och grunden till feminism på ett bra sätt men ger ändå utrymme till fler åsikter än en. Vill dock varna känsliga tittare för patriarkala, pösfeta män med skev kvinnosyn som återkommer några gånger under dokumentärens gång.

Jag anser att man som skeptiker inte bara bör vara skeptisk till religion, hokus-pokus och alternativmedicin utan också normer. Att blunda för att normer finns och begränsar folk är lika smart som att tro blint på Tomten. Jag tänker återkomma till detta men titta på dokumentären först så kan vi snacka sen…

Previous post

Skeptiska snabbisar 29/3

Next post

Skeptiska snabbisar 1/4

wallenskan

wallenskan

Helhjärtad feminist sedan 8års ålder och ateist efter ett misslyckat konfirmationsläger i tonåren. Studerar media och kommunikation och vägrar att tro på något utan vetenskapliga bevis.

7 Comments

  1. 31 March, 2011 at 14:42 —

    Åh, den har jag tänk kolla på sen den kom! Får ta mig i kragen.

  2. 31 March, 2011 at 16:59 —

    Som vän av kritiskt tänkande blir jag ibland besviken på de som står på feministiska giganters axlar. “Lika lön för lika arbete” – Absolut! “Samma spelregler för bägge könen” -Självklart! Men när de börjar sprida myter så till den milda grad att statsfeminismen i Sverige lett till att fäder inte får träffa sina barn, män blir falskt dömda för sexbrott och små pojkar får höra att de är “the bad guys” så är det svårt att stå rakryggad och säga att man är feminist. Förlåt, det blev kanske lite off topic men jag möter detta så ofta och är inte så förtjust i arvsyndstanken! Kallar mig för övrigt för humanist när tillfrågad.

  3. 1 April, 2011 at 20:22 —

    Jag är inte speciellt inläst på feminism, så kanske är det här en jättedum fråga. Vad är det för bra saker som feminismen innehåller utöver att förespråka jämställdhet (för någon bra definition av det begreppet)?

    Alltså, vad är det för bra åsikter och ideal som en person som är för jämställdhet, men som inte är feminist saknar?

    De bra saker som Erika nämner ryms ju lätt inom begreppet jämställdhet, och jag håller med om att det verkar som om en del av de dåliga saker Erika räknar upp är sådant som en del (många?) personer som kallar sig feminister är neutrala eller till och med positiva till.

    Så jag tror det måste finnas en massa bra saker med feminism som inte ryms inom jämställdhet, men vilka är de bra sakerna?

  4. 2 April, 2011 at 17:11 —

    @magnutron: Kolla på dokumentären! Den är inte farligt lång och alla har tid för lite historia.

  5. 2 April, 2011 at 19:51 —

    Nu har jag tittat på dokumentären, men jag är inte säker på att jag fick något klart svar på min fråga.

    I början av programmet gavs det några definitioner av feminism. Här är mitt försök att sammanfatta och kommentera dem:

    “Women who care about women.” Nja, jag tror det går bra att vara man och feminist också.

    “Women should have the same opportunities and value as men.” Visst. Och det är ju själva essensen av jämställdhet mellan män och kvinnor.

    “I am accused of being a feminist when I express opinions that differentiate me from a door mat.” Säger inte så mycket om vad feminismen innehåller.

    Följande tycker jag dock borde kvalificera som en del av svaret på min fråga: Kvinnans rätt till abort. Det tycker jag faller in under humanism, men kanske inte nödvändigtvis under jämställdhet. Kanske borde jag omformulera min fråga till att handla om vilka bra saker som feminism tillför utöver humanism (där jag räknar in jämställdhet).

    Något som berördes kort var frågan om lika möjligheter eller lika utfall. Jag tror det finns två riktningar inom feminismen på den här punkten där den ena strävar efter lika utfall mellan kvinnor och män, åtminstone i attraktiva roller där män idag dominerar (som kanske presidenter, börs-VD:ar, kärnfysiker, hjärnkirurger) men kanske inte lika mycket i mindre attraktiva roller där män idag dominerar (som kanske sopåkare, betongarbetare, rörmokare, svetsare) och en annan riktning (som jag själv sympatiserar mer med) att män och kvinnor ska ha lika (val)möjligheter och att det inte ska finnas några glastak, men att det inte nödvändigtvis är ett misslyckande om det inte är 50/50 könsfördelning bland brandmän och lastbilschaufförer.

    Nykterhetsrörelsen nämndes också som ett feministiskt projekt, men jag tvivlar på att den har en framträdande roll idag.

    Kritik mot objektifiering, skönhetsideal och stereotyper var en annan punkt. Det tror jag kan räknas in under jämställdhet och humanism. Och det är nog inte bara kvinnor som är utsatta på dessa vis, även om de kanske är hårdare drabbade.

    Att se närmast konspiratoriska patriarkat överallt i samhället verkade vara en annan möjlig komponent inom feminismen. Jag är inte alls säker på att detta är en generellt sett bra förklaringsmodell till olika utfall och jag tror det lätt kan överanvändas som en förklaring till personliga motgångar, så jag är skeptisk till att detta är en överlag positiv del av feminismen, om det nu ska räknas dit.

    Att vara emot våld mot kvinnor var ytterligare en sak som togs upp. Detta är ju en självklar hållning och också en del av humanismen. Men det skulle också kunna vara en dålig sak om den gör att man blir blind för, eller förminskar, våld mot män. Jag har fått för mig (utan att orka leta upp en källa) att män är mer utsatta för våld i dagens samhälle rent statistiskt. Innebär ett feministiskt synsätt att våldet mot män trots det är ett mindre problem än våldet mot kvinnor? Eller innebär ett feministiskt perspektiv att man visserligen tycker att våldet mot män kan vara ett större problem, men att man ändå väljer att engagera sig i våldet mot kvinnor (man kan ju faktiskt inte engagera sig i allt som är lovvärt här i världen)?

    Om feminism innebär att man nedvärderar andra orättvisor än orättvisor där offret är kvinna så tycker jag det är en dålig egenskap hos feminismen.chrome://itsalltext/locale/gumdrop.png

    Det borde ju gå att förklara på ett sätt som till och med jag förstår vad det finns för positiva komponenter inom feminismen som inte också ingår i humanismen. Om någon orkade läsa detta onödigt långa inlägg och kan ge ett bra svar så skulle jag verkligen uppskatta att bli upplyst.

  6. 15 April, 2011 at 16:13 —

    Nejmen åh! Så trevligt. En normal feminist.
    Jag har skrivit en krönika i månadens Kemivärlden Biotech, som kanske kan intressera: http://www.kemivarldenbiotech.se/iuware.aspx?pageid=1201 (“Kemist & feminist? Javisst! Men bespara mig genuscoacherna.” april 2011)
    Denna fick på något sätt Pär Ströms arga kommentatorer att kalla mig könsrasist och manshatare – trots att jag med emfas håller med dem om många saker – allt för att jag kallar mig feminist. Jag började tro att det var jag som missförstått begreppet i typ 25 år. Men nu fann jag dig, så kanske inte ändå!

  7. 15 April, 2011 at 23:28 —

    @sindra: Vi är fler som håller med dig sindra! Läs gärna mitt inlägg om skeptisk feminism.

Leave a reply