ParanormaltSkepticism

En ding ding djävul

När jag var ung (håhå, jaja) läste jag och alla jag kände En ding ding värld. Vi läste den med halvöppna munnar, darrande händer och ögon uppspärrade av häpen fasa. Det var spöken, det var folk med 3 huvuden, det var hundar som pratade spanska och allt var sant. Det stod ju i en tidning. I våra huvuden kunde man inte ljuga i tidningar, absolut inte. Jag kommer skriva mer framöver om den här tidningen, då den faktiskt har en rätt stor del i varför jag är skeptiker.

En sak som var väldigt populär i en Ding ding värld var att se djävulen i allt från kaffesump till mormors löständer. Den där jäveln (no pun intended) smög sig in överallt. Aftonbladet har ju lite tagit över den facklan och rapporterar om folk som hittar Jesus i tomten och ser Jungfru Maria i en macka. Men då det begav sig var det alltså djävulen som gällde. Nedan ser du urklipp ur två olika Ding ding värld-tidningar. Den ena beskriver hur djävulen visar sitt ansikte i ett rökmoln, den andra hur djävulen visar sig i hjärnan på en massmördare. Klicka för större bilder!

Fan, han är ganska lik på båda bilderna. Ja, faktiskt EXAKT likadan märker man om man lägger bilderna ovanpå varandra:

Cred till pojkvän för bilder och photoshoppning.

Antingen har djävulen hittat sin look och kör på samma min på alla bilder, eller så har En ding ding värld bara en djävulsmall som de använder till alla sina djävulsreportage. Den var kanske dyr eftersom de kände att de behövde använda den så ofta. Eller så är det bara en klassiker som aldrig går ur tiden. Som när Aftonbladet skriver att någonting är en chock.

Jag måste säga att det är himla roligt att kolla på de gamla artiklarna och minnas hur jag tänkte.  Eller snarare att jag inte tänkte alls, att jag bara läste och sorterade in allt under “fakta”-fliken i hjärnan. Vad som är mindre kul är att det idag finns vuxna människor som säkert skulle läsa dessa artiklar som sanning, som absolut tror att djävulen kan visa sig på liknande sätt. Jag kan i alla fall skylla på att jag var 7 år gammal. Jag trodde även på tomten, magi och på att jag skulle bli en My Little Pony när jag blev stor.

Previous post

Bjälken i mitt öga

Next post

Skeptiska snabbisar 15/3

charmkvark

charmkvark

charmkvark är en skeptisk kvinna på 25+. Kriget mot charlatanerna vilar aldrig och vissa dumheter kan bara mötas med sarkasm. Skojar och svär. Driver tillsammans med två till podcasten Kvack!. Krönikör i Magasinet SANS.

1 Comment

  1. 17 March, 2011 at 09:17 —

    Var inte grundregeln i denna tidning att alla bilder i svartvitt var fake? Har för mig något sådant, men oavsett så kommer jag också ihåg den här artikeln från min ungdom.

    Vad En Ding Ding Värld sysslade med var förvisso lite med glimten i ögat så sett, men principiellt sett skiljer det sig ju inte från vad paranormalister och liknande slödder sysslar med idag, eftersom det handlar om att vilseleda och dupera för ekonomisk vinning. Dock tycker jag väl att underhållningsvärdet i tidningen var högre än vad underhållningsvärdet är i att en tarot-korts-vändare tar runt tusenlappen för en sittning och bara sitter och blåljuger något stackars offer rakt upp i ansiktet.

Leave a reply