Skepchick-ismSkepticism

Bjälken i mitt öga

Hej! Jag är ny här på SkepchickSE! Innan jag sätter igång med skrivandet på riktigt tänkte jag att jag ska börja med en bekännelse.

När jag var tolv bestämde jag mig för att bli vetenskapsjournalist. Jag älskade att skriva och tyckte, precis som de flesta tolvåringar, att världen var ett fantastiskt coolt ställe, fyllt av saker att upptäcka. Dessutom hade jag hört ett radioprogram om hur viktigt det var att förmedla vetenskap på ett effektivt sätt. (Ja, jag var nog världen nördigaste unge, och dessutom olidlig för alla i min närhet)

Drömmen fastnade och ledde mig genom prao på högstadiet, gymnasieval och unviersitetsstudier fram tills nu, när jag fakstikt ÄR vetenskapsjournalist, på riktigt. Det var nog ungefär samtidigt, i tolvårsåldern som jag blev skeptiker, även om jag inte hade något ord för det då.

Ett par år senare, på högstadiet, läste jag Fittstim och blev feminist. Det har också hängt i sedan dess och numera är feminismen och skepticismen de två saker som enklast definierar mig som person. Och de enda två -ismer som jag applicerar på mig själv. Oftast samsas de fint med varandra. Skepticism är en otroligt viktigt feministisk fråga, eftersom så mycket woowoo riktar sig till kvinnor. Och feminism är, tror jag, en grundläggande fråga inom skepticismen om rörelsen ska kunna gå vidare. So far so good.

Men saker som betyder mycket för en, och som ligger nära ens hjärta, kan också vara det som man har allra svårast att applicera skepticism på. Om någon lyckades visa att det finns skillnader i till exempel intelligens mellan män och kvinnor skulle jag ha oerhört svårt att acceptera det, och jag skulle leta efter småfel i foskningen som aldrig skulle bekymra mig annars. (Fotnot: All forskning hittills tyder på motsatsen, och sammanfattas bra i bland annat den här boken)

Men jag är skeptisk, så jag skulle bita ihop och acceptera, på samma sätt som jag skulle bita ihop och acceptera om det visade sig att homeopati fungerade. Hoppas jag. För jag är inte helt säker. Och det är något som jag tror att jag delar med de flesta skeptiker; att det finns någonting där det verkligen, verkligen skulle ta emot att erkänna att en hade fel. Jag tror det är viktigt att känna till och erkänna de sakerna för sig själv, och för andra. Jag tror en måste se bjälken i sitt öga för att ha förståelse för varför andra håller fast vid saker som en själv ser som irrationella. För att det ska bli lättare att föra ett samtal utan att en uppfattas som påstridig och okänslig. Så, det var bjälken i mitt öga, vilken är din?

 

För övrigt anser jag att religion borde vara en ganska liten fråga inom den svenska skeptiska rörelsen, det finns hundratals viktigare saker för oss att fokusera på först.

Previous post

Skeptiska snabbisar 12/3

Next post

En ding ding djävul

pulex

pulex

7 Comments

  1. 12 March, 2011 at 19:03 —

    Håller helt med om religionen, det är egentligen inte en fråga för skepticismen annat än när den uttalar sig om vetenskap (kreationism etc). Vetenskap och religion bör vara åtskilda, likaså religion och skepticism. Ateism är inte heller givet av skepticism. Det hindrar naturligtvis inte diskussioner men skepticism är och bör vara, för att vara effektiv, begränsad till frågor som vetenskapen kan svara på.

    Och inte minst, skepticism är ett förhållningssätt, inte en livsåskådning.

    Mina egna bjälkar rör sig om en naiv förhoppning att spöken ändå på något sätt går att inkorporera i en materialistisk ontologi. Omöjligt, men jag vill… 🙂

  2. 12 March, 2011 at 23:02 —

    @bullerspoke: Hur skiljer sig gudar från spöken? Varför kan skepticism säga någonting om det ena men inte det andra?

  3. 13 March, 2011 at 00:23 —

    Bjälken i mitt öga är nog… fan, jag vet inte. Finns säkert flera saker. Men jag är i alla fall medveten om att jag skulle tycka att det vore jobbigt (inte omöjligt) att ändra mig inom vissa områden. De skeptiker som säger att de kan släppa vad som helst bara bevisen är tillräckliga, de tror jag inte riktigt på. Tror att allt sånt är en process.

  4. 13 March, 2011 at 15:02 —

    @bullerspoke: Det var det vettigaste jag hört på länge, det är inte alla skeptiker som erkänner att det även existerar frågor som inte är vetenskapliga.

  5. 14 March, 2011 at 00:48 —

    Ok, Gilljam, du har övertygat mig, går med i Humanisterna imorgon. 🙂

    Nej, mer seriöst, du har en poäng. Det är främst en taktisk fråga, då jag anser att religionskritik (till sitt väsen en social kritik) görs bättre annorstädes än av och inom skepticismen.

    Vetenskapen kan säga ungefär lika mycket eller lite om spöken som om gud/ar. Det enda den kan uttala sig om är påståenden om när dessa metafysiska fenomen interagerar eller påverkar den fysiska världen och då egentligen bara genom att visa att så inte sker. Det enda svar vetenskapen kan ge är ett agnostiskt i fråga om metafysiska fenomen. Jag är ju materialist, så för mig är frågan avgjord by default, men det är ju “bara” mitt ontologiska antagande. Med en metodologisk naturalism kan vi ju avgöra frågor (söka och anskaffa kunskap) om naturen, det av materia, resten får vi ju lämna åt filosofien.

    Jag tror dock att vetenskapen och skepticismen har mer att säga om spöken än om religion. Det handlar om verktyg och att använda rätt verktyg vid rätt tillfälle. För religionskritik räcker det inte att påvisa logiska fel eller att evidens saknas för gud/ar (religionen är ju inte heller beroende av gud/ar eller ens metafysik per se) utan kritik måste vara social, rikta sig mot religionen som det sociala, av människor skapade, fenomen det är. Men det vet ju du som humanist om någon.

    Visst kritiskt tänkande har sin plats i religionskritiken, men frågan avgörs inte av den som har bäst argument utan av att religionen som socialt fenomen görs överflödig. Hur man gör det finns det tusen sinom tusen svar, men där kommer skepticismen till korta, då det är ett förhållningssätt till kunskap om delar av tillvaron, men inte en som svarar på de frågor som inte går att avgöra med vetenskap som metod och kritiskt tänkande.

    Blev för långt det här egentligen, sorry att kidnappa kommentatorsfältet så här.

    Men jag vill tillägga, det finns en irrationell aspekt till min åsikt. Jag är så vansinnigt trött på att ständigt behöva hantera religionen, ta ställning, argumentera mot den. Den smiter in alla aspekter av mitt liv och jag är sjukt trött på det. Därför vill jag i någon mån bara utdefiniera den, bara stänga dörren för den och ägna mig åt vettigare saker som att sprida vetenskap, kritiskt tänkande och visa hur himla häftig världen omkring oss är och att vi ska uppskatta den och varandra, istället för att hänge oss åt magi, önsketänkande, självbedrägeri och anti-intellektualism.

    Nu blev det ännu längre. Förlåt. Over and out.

  6. 14 March, 2011 at 10:52 —

    @bullerspoke: Mycket bra svar. 🙂 Jag menade inte att vara näsvis med min fråga utan den var helt allvarligt menad så jag uppskattar att du svarade allvarligt också. Jag har egentligen rätt mycket mer att säga om saken jag med, men har inte riktigt tid och så ska vi väl inte kidnappa pulex tråd till något hon tycker är onödigt. 😉

    För att vara lite on topic: Jag har fått omvärdera några saker i mitt liv, bl.a. min syn på evolutionspsykologi (som jag tyckte var jätteroligt en gång i tiden men som jag nu hanterar med en rejäl dos skepticism). Jag kan inte komma på något direkt som jag skulle ha svårt att acceptera, dock. Möjligen då en kanin i prekambrian…

  7. 14 March, 2011 at 13:27 —

    @ bullerspoke kul kommentarer, jag hade tänkt skriva en uppföljnungsinlägg på den där kommentaren, men et behöver jag knappt nu 😉 Fast det är säkert en diskussions om kommer att fortsätta.

Leave a reply