Alternativmedicin

Blommor och bin, typ

Dags att prata blommor och bin! Eller åtminstone blommor och bivax. För någon månad sedan var jag nämligen på kurs i hur man gör bivaxbaserade hudsalvor och läppcerat. Det, må ni tro, var en övning i återhållsamhetens ädla konst. Ja, för vad gör man när man som inbiten skeptiker får en kursledare som med yviga gester och alldeles för stort leende berättar om hur man ska röra salvan med kääärlek och att man minsann aaaldrig blir sjuk om man bara nyttjar naturens apotek?

Jag lärde mig åtminstone att göra sjysst hudsalva.

Man biter sig i tungan, gräver in naglarna i handflatorna, och twittrar lite surt. Sen häver man ur sig skepticismen i bilen på vägen hem med sin lika skeptiska far och svägerska.

Så vad fick jag lära mig? Dels var det praktiska övningar i att göra salvor och läppcerat och det fann jag alldeles utmärkt användbart. Men sedan ägnade vi ett par timmar åt att prata om örters fantastiska egenskaper, och det var där det blev lite jobbigt. Jag satt nämligen med min iPad och slog upp alla örter som nämndes och läste på.

Bland annat fick vi veta att slåttergubbeextrakt (som i naturmedicinrörelsen går under namnet arnica, förmodligen eftersom “slåttergubbe” låter rätt otrevligt) är antiinflammatoriskt. Det är faktiskt sant. Växten är i och för sig också jättegiftig om man äter den, men visst finns det antiinflammatoriska ämnen i den! Men sen påstod kursledaren att arnica också stimulerar blodcirkulationen.

Alltså: Antiinflammatoriska ämnen tenderar fungera så att de stryper blodcirkulationen.

En annan ört (kan ha varit kamomill) beskrevs ömsom som avslappnande, ömsom sammandragande. Att dessa återigen är motsatser sågs tydligen inte som något problem.

Rosmarin sades vara uppiggande, värmande, stimulera blodcirkulationen, minnet och koncentrationsförmågan. Men cancer då? Enligt wikipedia innehåller rosmarin anticarcinogena ämnen. Men det är klart, cancer är ett ganska tråkigt ämne att prata om. Hellre allmänt uppiggande örter än såna som förhindrar dödliga sjukdomar. Förresten, visste ni att i stort sett alla örter är “renande”? När min svägerska undrade vad som egentligen menas med “renande”, stammade kursledaren fram att det nog var bakteriedödande — men bara efter att min svägerska föreslagit det. Hmm.

Överlag kunde jag konstatera att när en ört faktiskt har gott om en aktiv substans nämndes den ändå inte. Ta t.ex. timjan som bland annat sades vara bra mot fotsvamp. En snabbkoll på internet visade att detta förmodligen stämmer. Timjan innehåller nämligen betydande mängder tymol, som är starkt antimikrobiellt och bl.a. har visat sig fungera väl mot en svamp som angriper tånaglar. Detta pratade man inte om. I stället nämnde man en massa annat flum som timjan ska vara bra mot.

Mitt favoritcitat från dagen var ändå när kursledaren beskrev hur ayurvedaexperter kommit på hur man kan hantera örter och oljor utan att förstöra deras helande egenskaper. De värmer så försiktigt, försiktigt, och så står de och rör i oljorna i dagar, och vips: “Molekyler och celler behåller sin form och energi och så…” Kursledaren log och viftade lite nervöst med händerna för att beskriva molekylerna som hon helt uppenbarligen ångrade att hon nämnt.

I slutändan var det könsfördelningen på kursen som gjorde mig mest besviken. Kursdagen var nämligen en i en serie kurser om “lönsam binäring” — alltså kurser för yrkesbiodlare som vill tjäna pengar. På tidigare kurstillfällen har det varit övervägande män, på honungsförädlingskursen ungefär 50/50, men nu? Minst 80% kvinnor.

Varför? Vad är det som gör att just salvor och örter lockar till sig biodlartanterna? Det finns en massa stålar att tjäna på det här (även om man inte ljuger), fattar inte männen det? Helt uppenbart var att det inte var förtjänstmöjligheterna som lockat dit de flesta av kursdeltagarna. Nej, det var löftet om naturens helande egenskaper.

För kropp och själ.

Previous post

Konspiration på hög nivå

Next post

Barnhäxor

Felicia

Felicia

4 Comments

  1. 2 March, 2011 at 20:50 —

    Om vi hör något i luften som surrar…så är det troligen Felicias återhållna irritation! 🙂

    Skämt åsido, jag fattar precis hur jobbigt det där är. Jag har själv suttit på kurser och bitit mig i tungan. För att inte tala om lunchrummet på jobbet när vissa kollegor kommer igång på akupunktur och andra ännu mindre hälsosamma metoder. Jag har nu kommit fram till att det inte hjälper att angripa dem, det leder bara till dålig stämning på jobbet. Bara till att sleva in maten och gå därifrån.

    Åsikter tycks vara som spikar, ju mer man slår på dem, desto hårdare sitter de…

  2. 5 March, 2011 at 08:24 —

    Fotsvamp är inte så jäkla sexigt. Det är för.. målande på nåt vis. Därför är det bättre att säga att timjan är lugnande eller heeeelande eller nåt annat trams. Se till att röra med kärlek bara så du inte förstör molekylerna.

    Sånt som alltid är bra och aldrig kan vara dåligt: örter och vitaminer. Tack vare massiv reklam av diverse kroppsprodukter och drycker tror gemene man att örter och vitaminer ALLTID = gött för kroppen. Oavsett mängd. Gah!

    Jag gör samma spaning som du när det gäller kvinnor och hudvård. När jag gått företagarkurser för kvinnor har det alltid varit flera som jobbat med hudvård. Kommer skriva mer om det i kommande inlägg!

  3. 7 March, 2011 at 06:32 —

    Du kan ju “smaksätta” honung med timjan genom att sätta bikupan mitt i ett timjanfält också som jag har försått det, blir det någon skillnad i smaken mellan sån och den man i efterhand blandar med timjan? För en vanlig dödlig alltså…

  4. 7 March, 2011 at 12:40 —

    @Ola Karlsson: Jo det blir det, men det är olika saker. Olika växter ger honung med olika smak, lukt, färg och konsistens. Om bina drar på timjan får man timjanhonung, som har en väldigt distinkt smak — men den smakar inte som honung med timjan i.

Leave a reply