GenusSkepchick-ism

Vadå feminism? Feminazism!

Jag deltog nyligen i ett avsnitt av Skeptikerpodden där vår egen Technicolor ledde en paneldiskussion som även charmkvark, Kaylee och Mary var med i, plus ytterligare ett par eminenta skeptiker. Vi hade alla gemensamt att vi saknar Y-kromosom och det var även temat för diskussionen. Hur är det egentligen att vara kvinna i skeptikerrörelsen?

Det blev en väldigt trevlig diskussion för oss som var med och jag kan bara hoppas att ni som lyssnar tyckte den var givande. Men jag har en känsla av att en och annan lyssnare inte kommer förstå varför vi har diskussionen över huvud taget. Av någon anledning är det nämligen inte självklart att vara feminist som skeptiker. Jag har själv haft ett ganska komplicerat förhållande till feminism. Och jag vet att jag inte är ensam om detta i skeptikerkretsar.

Ett problem jag stött på är att många män verkar känna sig personligen utpekade så fort man börjar prata om strukturellt förtryck. Jag satt nyligen i en diskussion om feminism med fyra storväxta äldre män (det var faktiskt nästan lite läskigt!) där jag ganska snart insåg att de trodde att jag när jag berättade om de hinder jag stött på i mitt liv som flicka/kvinna antydde att alla män och därmed de personligen är ansvariga. De slappande märkbart av när jag tydliggjorde att jag på intet sätt gjorde några antaganden om dem, och att kvinnor kan vara precis lika duktiga på att upprätthålla könsrollerna som män är. Det är liksom det som menas med att förtrycket är strukturellt. Men det är inte så konstigt att många män har svårt för feminism när de känner sig ständigt utpekade som elaka sexister!

Sedan är det alla dessa slöa människor som kallar sig feminister för att de håller med om självklarheter som lika lön för lika arbete men inte har något intresse av att fördjupa sig i den mindre tydliga problematik vi står inför i världens så kallade mest jämställda land. De bidrar till ett feminismbegrepp som är så urvattnat att det blivit en floskel. Och vilken skeptiker vill bekänna sig till en meningslös ideologi?

Men det som förmodligen mest avskräcker skeptiker är nog de grenar av feminismen som är djupt irrationella och/eller pseudovetenskapliga. Som biolog med ett stort intresse för sex och kön känner jag mig främmande inför både de feminister som insisterar på att kön är helt och hållet en social konstruktion och de särartsfeminister som anser att den vetenskap jag älskar är “manlig” och att jag borde syssla med “intuition”, eller nåt. Och som skeptiker är det väldigt svårt att kalla sig feminist när man riskerar bli sammankopplad med den typen av befängda tankar.

I större delen av mitt liv har jag därför inte kallat mig feminist. Ett tag i tonåren kallade jag mig till och med antifeminist. Jag kanske borde skämmas för detta men jag ansåg verkligen att jag hade goda skäl. Bland annat hade jag en transsexuell kompis som på fullaste allvar ansåg att kön var en social konstruktion, samtidigt som hen ville få sin hjärna undersökt för att fastställa om hen verkligen var “kliniskt transkönad”. Major WTF moment.

Så jag ville helt enkelt inte kalla mig feminist, i början för att feminismen framställts så idiotiskt för mig att jag helt enkelt inte trodde mig vara en del av den, och sedan för att jag inte ville drabbas av guilt by association. Men jag har under mitt liv blivit alltmer medveten om de glasväggar som omger mig bara för att jag har fitta, och till slut var det något som brast. Jag är feminist, och fan heller att sanningsrelativister, särartsförespråkare och annat patrask ska få monopol på termen!

Källa: XKCD

Jag vet att jag inte är ensam bland skeptiker om denna tveksamhet inför feminismen, och jag vill med detta inlägg be er andra som tvekar att ta steget. Vi måste äga begreppet, det är enda sättet vi kan göra feminism rumsrent. Vi måste förespråka en rationell feminism, en som erkänner att inte män och endast män är problemet, som erkänner statistiska gruppskillnader men vägrar applicera dem på individnivå. Vi måste få folk att förstå att feminism inte handlar om gnälliga kvinnor som blir kränkta av inbillade oförätter eller tycker att kuken är ondskans redskap, utan om att undersöka och problematisera de mönster vi ser i samhället.

För vem ska göra det om inte vi?

Previous post

Skeptiker, sälj er själva!

Next post

Skeptiska snabbisar 24/2

Felicia

Felicia

10 Comments

  1. 24 February, 2011 at 17:10 —

    Hör hör! Som student på en samhällsvetenskaplig institution upplever jag att feminismen prisas dagligen men tyvärr är den ofta kopplad till en form av sanningsrelativism, eller snarare sanningsrasism; sanningsbegreppet ska bekämpas med alla tills buds stående medel (alltså franska sociologer). Problemet är förstås att utan denna förhatliga sanning är feminismen lika mycket värd som frenologin.

  2. 24 February, 2011 at 17:58 —

    Jag har på många sätt samma erfarenheter som du. Förutom att jag har kallat mig feminist, och varit aktiv i feministiska kretsar, sen jag vat tonåring. Men man stöter ändå på (både inom feminismen och utanför) den där falska uppdelning; Antingen är könet BARA en social konstuktion, och då blir debatter om till exempel sjukvård mer anpassad till kvinnor tabu. Eller också är könet det viktigaste som finns och av någon anledning var det just 50-talet då alla betedde sig mest “normalt” i förhaållande till sitt kön, och det är det vi borde gå tillbaka till.

    Det är lätt att bli trött och uppgiven, men det vore värre om man slutade bli förbannad….

  3. 24 February, 2011 at 20:00 —

    Som man är jag ganska säker på att även jag inte lever till 100% efter jämställdhetsprincipen, jag säger och gör säkert saker som inte är helt kosher från ett feministiskt perspektiv. Men jag känner ändå otroligt starkt för jämställdhet på alla plan. Jag är lite som din kompis när det gäller kön, jag ser helst på kön som något helt ytligt, att olika kön är samma sak som olika hårfärg. Och att t.ex. heterosexualitet är samma sak som att föredra brunt hår. Sen är jag förstås medveten om att det är mer komplicerat än så 😛

    Jag kallar inte mig själv feminist eftersom jag dels inte tycker att det bara är kvinnor som hamnar på “fel” sida av orättvisorna mellan könen. Dock är det tyvärr oftast så. Men även män placeras i olika boxar som de kanske inte vill befinna sig i.

    Därför vill jag inte ta jämställdhetskampen från en viss ringhörna, jag är för total jämställdhet mellan alla kön. Om det finns en orättvisa, vilket kön den än drabbar, så vill jag eliminera den.

    Jag är alltså till 100% på din sida, jag väljer bara att inte gå under samma titel. 🙂

  4. 24 February, 2011 at 23:03 —

    Mycket bra inlägg! (saknar “like”-funktion)

  5. 24 February, 2011 at 23:41 —

    Håller med Kaggen, stort like på den.

  6. 25 February, 2011 at 06:04 —

    Är det inte lite mäskligt att så många skeptiker som du säger har svårt med det här med strukturellt förtryck? när vi i övrigt är väldigt duktiga på att väga data mot anekdoter.

  7. 25 February, 2011 at 17:21 —

    Tack för kommentarerna! Och @Kaggen, det finns ingen Like-knapp men det finns olika Share-knappar. Sprid gärna! 😉

  8. 26 April, 2011 at 15:35 —

    Mycket bra talat, tack!
    “… ansåg att kön var en social konstruktion, samtidigt som hen ville få sin hjärna undersökt för att fastställa om hen verkligen var ”kliniskt transkönad”. Major WTF moment.”
    NO SHIT. Man baxnar.

    Länka gärna till min krönika: http://www.cmps.lu.se/fileadmin/mps/People/Peterson_AArskoeld/2011_Sindra_Peterson_AArskoeld_i_Kemivaerlden_Biotech.pdf
    – och de som har tillgång till New Scientist kan i senaste numret läsa att pojkapor föredrar att leka med bilar!

    MEN egentligen bryr jag mig inte om vad som är arv och vad som är miljö. Jag vill bara (1) att alla människor har möjlighet att förverkliga sig själva oavsett kön och (2) att universiteten ägnar sig åt seriös forskning, inte ideologidriven teoribildning.

  9. […] gärna in: Skepchick – Skeptisk blogg skriven av enbart tjejer. Inlägg om feminism. Skeptikerpodden – […]

  10. Maria
    6 June, 2012 at 10:13 —

    Något som har slagit mig när man ser aktiva “skeptiker” och “feminister” är att de till utseendet ofta har en del gemensamt. Männen är ofta feta eller ser nördiga ut, och kvinnorna ser ut som bistra manhaftiga tanter från Östtyskland. Inte snygga med andra ord.

    Jag tror det beror på avundsjuka. De vet att vackra människor har bättre självkänsla, så för att kompensera sitt eget mindre tilltalande yttre så låtsas de att de är smartare än de vackra. Det börjar väl med att de hånar andras stavfel och motargumenterar bara för att få chansen att kalla andra dumma.

    Jag ser bra ut och tror på sunt förnuft och försöker göra livet intressant och roligt istället för att bara gå in för att bara hitta fel hos andra. Det är ju bra om man är lite skeptisk ibland och tycker att kvinnor ska ha samma lön som män, men att göra det till en livsstil att bara hitta fel hos andra och ge sig på vissa grupper (män, raser, religioner osv…) även om de inte utgör ett reellt hot, visar ju på att dessa “skeptiker” och “feminister” har psykologiska skäl för sitt beteende. Avundsjuka tror jag är svaret.

Leave a reply