Livsåskådning & ReligionSkepticism

Låt oss tillbedja kossan

En ko. Helt logiskt, om man tänker efter. Jag kan se kon, kan röra vid kon och kon förser mig med mat. Som Jesus sa, ät av min kropp, drick av mitt blod. Kokött äter jag nästan varje dag och mjölk skulle vara svårt att leva utan. Men de filosofiska då, kanske du säger? Har du någonsin sett en stressad ko ute på en åker? Lugnt och fint tuggar den på sitt gräs, så som Ferdinands ko-mamma gör i tv-rutan varje jul.

Moo?

Hinduismen har heliga kor. Där anser de att kon var en av de Sju Mödrarna i Vedaskrifterna och fastän de inte äter kor utav just den anledningen, så används deras mjölk till mat, avföring till åkrar, tak och bränsle till elden. All around good, helt enkelt.

Vore det så mycket konstigare att tillbedja och avguda en fysisk varelse som kon, än en metafysisk pappafigur i molnen? Kanske. Kanske inte. Upp till var och en. MEN! Och nu kommer vi till kontentan av mitt ko-svammel; Tro på vad fan du vill! Tro på kossor, tekannor, pastamonster eller den Abrahamitiska guden. MEN LÄGG DIG INTE I VAD ANDRA SKA TRO, ELLER TVINGA PÅ ANDRA DIN TRO!

Ibland får man en känsla som ateist att vara fast mellan två motriktade krafter;
fundamentalistiska kristna och fundamentalistiska islamer. Känslan att man står i mitten av en annalkande storm och hoppas, att när den sedan drar förbi, att det kommer finnas något kvar värt bevara. Å andra sidan känns det som man slagit på ett tv-program och tittar in i en värld som är så fascinerande obekant att man vill se vad som kommer hända härnäst. Hur förunderligt det är att se på hur andras egensidiga världsbild påverkar dem själva och andra. Blir det nått nytt stort religionskrig, ett tredje världskrig? Eller kommer förnuft, reson men framförallt medlidande, empati och välvilja motverka denna känsla av vanmakt? Istället för krig kanske vi kan våga hoppas på en värld där människor lever i religionsfrihet, som det var menat att det skulle vara i USA när landet grundades. Där regeringen i sin sekularism skulle fungera som ett skydd mot den galenskap religion kan producera och därmed bli det första landet där INGEN skulle bli förföljd eller mördad för sin tro. Något som de flesta amerikanare idag inte tycks förstå.

Killing eachother to see who has the better imaginary friend

Man kan bli galen för mindre. Men när man ser det obegripliga i den dokumentärvideo om muslimska skolor som motiverade detta inlägg, så blir man förundrad hur religionen överlevt in i vårt århundrade. Det kommer bli intressant att se hur det hela utspelar sig, vilken väg som blir mest bevandrad. Men som ateist kan jag åtminstone vara tacksam för att vara svensk och inte amerikan där ”komma ut” som ateist sliter sönder familjer och vänskapsband.

Den ljusa strålen är alla ni, som läser, skriver, engagerar er, debatterar, kommenterar OCH agerar! Och vet ni vad? Det gör inget om ni inte håller med mig alls. Det är det som är poängen.

Previous post

Den ärliga honungsmånglerskan

Next post

Skiten som håller mig tillbaka

kaylee

kaylee

Är en sjöman, piratimitatör, guide extraordinäre och blivande helikoptertekniker som seglandes tog sig ner till Australien och blev kvar där i två år. Backpackade från ställe till ställe, provade på allt som inte kunde göras i Sverige; delfinmatare, fyrhjulingsguide och fårklippare är några av mina tillkomna kunskaper. Men min största utmaning (och ära) är att få skriva för SkepchickSE.

9 Comments

  1. 21 February, 2011 at 19:19 —

    Bara för att det passar så bra till din kossa och religion: http://religionpoisons.wordpress.com/2011/02/20/god-says-animals-must-suffer-more/

  2. 21 February, 2011 at 20:52 —

    Tankarna om ett tredje världskrig i religionens tecken är det nog många som oroas för, oavsett vilken (icke-)tro man har.
    Därför är det också väldigt spännande och samtidigt skrämmande med de oroligheter som pågår i nordafrika just nu. Egypten verkar föregå med ett gott exempel, tyvärr verkar övriga länders oroligheter bero på religiösa grupperingar som ser tillfället att ta makten.
    En våg av sekulär demokrati i afrika & arabvärlden verkar för bra för att vara sant, men jag hoppas innerligen att jag har fel om det…

    Och slutligen så verkar det som min kurslitteratur igen är högaktuell (eller iaf omslaget)
    http://sv-se.facebook.com/pages/Boken-med-Kossan-p%C3%A5/115351851831116

  3. 22 February, 2011 at 17:04 —

    Han hette Lennart Moosberg och när jag var liten var han min idol. Han var officer hela sitt liv först i svenska armen under andra världskriget, och senare för FN.
    Med en mörk barytonröst berättade han om sina äventyr, och då så satt jag och tindrade med mina ögon trots att jag var tonåring. Under en av sina fredsinsatser som jag har totalt glömt bort vart den tog plats. Hamnade Lennart mellan två stridande parter.
    På ena sidan höll folk på att svälta ihjäl därför att det inte fanns något att äta.
    På andra sidan höll folk på att svälta ihjäl, för där fanns det kor som var heliga och de åt upp all mat.
    Vad gjorde Lennart?
    Jo, han skapade en vapenvila på två timmar mellan parterna. Blev cowboy och förbi minfält och prickskyttar vallade en större mängd kor från den ena till den andra sidan.
    Alla var glada, och vad är sensmoral av denna berättelse.

    -“Let´s make beef, not war”

    Sen måste jag infoga ett klipp från min favorit ko restaurang i USA.

    ” Ruth’s Chris Steakhouse”

    Skapad av en kvinna som var skeptisk till hur man sliter ut en filé ur en ko samt hur man tillagar den. Bryn filén snabbt i en ugn på 980 C grader och serverar dem på en 260 C graders tallrik.
    Ja ni läste rätt.
    Detta är skeptisk matlagning på högnivå.

    • Marie Moosberg
      28 May, 2011 at 17:12 —

      Hej lillerik!

      Ja som du ser heter jag Moosberg och jag letar efter information (till släkthistorien) om min farbror Lennart som var militär. Han föddes 1916 och dog 1999.
      Jag tycker att det låter som om det skulle kunna vara han, för han var mycket om sig och kring sig och hade många historier och erfarenheter att dela med sig av.
      Spännande också hur det kom sig att han var din idol och hur du kom i kontakt med honom?
      Jag hann inte träffa honom många gånger, då han halvårsvis bodde på Kanarieöarna resp Stockholm. Själv bodde vi i Luleå.
      Kan det vara samme Lennart Moosberg vi åsyftar?
      Det skulle verkligen vara kul om du hör av dig!

      Med vänlig hälsning
      Marie.

      • Lill-Erik
        29 May, 2011 at 11:07 —

        Ja det är samme person och han var vän till min farfar. Mer info kan fås genom andra kanaler. Eftersom det kan bli lite mycket familj historier över nätet.

      • Lill-Erik
        30 May, 2011 at 22:28 —

        Hur kontaktar jag dig.

  4. 22 February, 2011 at 20:37 —

    Jag tror det är svårt för oss människor att låta bli att lägga oss i vad andra tror på och tänker. När vi blir sålda på en idé vill vi gärna missionera och sprida budskapet till andra. Jag har en högst personlig teori om att det är inbakat i våra gener och har ett evolutionärt syfte. Att ni har en blogg tyder ju på att ni vill nå ut till människor och sprida ert budskap.
    Jag tror att man förr eller senare måste omfamna tanken att även idéer och trosuppfattningar lyder under evolutionens lagar. De idéer som bäst hjälper människor i det rådande samhället är de idéer som blir tongivande, sanning har inte alltid något med saken att göra. Vad jag menar är att det faktiskt ständigt pågår ett ideologiskt krig. Hur man utkämpar det bäst kan man diskutera, men jag skulle rekommendera att man faktiskt läser Sun Tzu, Machiavelli och Clausewitz. De har mycket att lära ut.

  5. 25 February, 2011 at 15:59 —

    @Jeena: och @Kaggen: Sköna länkar! ^^
    @lillerik: Kul historia. ^^
    @cultinfo: Säger som Maynard i The Skeptic Zone podcast, vi promotar kritiskt tänkande, inte “gör som vi – gilla som vi” utan lita inte på oss. Ta reda på fakta själv. Stor skillnad från religioner.

    ps, om ni såg dokumentären jag hänvisade till så märkte ni säkert att jag endast kom 3min in innan detta ko-svamleri. ^^ Kan tillägga att det fanns några vettiga religiösa personer däri också.

  6. 26 February, 2011 at 12:13 —

    Det är naturligtvis skillnad på vad man promotar. Vad jag menade var att det finns en impuls hos människor att vilja sprida det som man tycker är bra idéer. Det kan handla om en metod eller en tro på en gud av något slag.
    Sedan det där med en önskan om att människor ska hålla sin tro för sig själva. Rent logiskt tillhör det samma typ av uttalande som det postmoderna “det finns inga absoluta sanningar”. Det blir en logisk självmotsägelse. Jag kan förstå din känsla men det är svårt att logiskt motivera den.

Leave a reply