Sju sätt att känna igen pseudovetenskap
Jag går sedan ett par veckor tillbaka en kurs som heter God och dålig vetenskap vid KTH/Stockholms universitet. Vi kommer ha skojsiga föreläsningar om allt från kreationism till slagrutor, och ett av de första tillfällena fick vi lära oss om hur man känner igen pseudovetenskap. Det är ju så klart svårt att avfärda ett påstående helt med utgångspunkt i att det verkar skumt, men ju fler suspekta detaljer man stöter på, desto större är risken att de kanske inte är helt rätt ute. Trots allt handlar ju pseudovetenskap om att man använder tveksamma metoder för att komma fram till kunskap, något som vanligtvis lämnar sina spår.
Sven Ove Hansson och Jesper Jerkert sammanfattar i kurskompendiet att vetenskap ”är det systematiska sökandet efter sådan kunskap som inte beror på den enskilda individen, utan som envar skulle kunna återfinna eller kontrollera.” Alla har ju så klart inte möjligheter att ta reda på eller förstå alla fakta, men poängen är bl a att vetenskap inte handlar om vem som säger något utan om vad som sägs och att fakta är fakta oberoende av vem som för fram argumentationen.
Men vad är då tecknen på att någonting är pseudovetenskap? Jo:
1) Auktoritetstro. Allt för ofta förlitar vi oss på auktoriteter. Det är ju iofs alldeles logiskt – stora namn inom ett område förväntas ju veta vad de pratar om, men när personen blir viktigare än vetenskapligheten finns risken att man inte kritiskt granskar det som sägs tillräckligt mycket. Här nämns bland annat L Ron Hubbard och, kontroversiellt nog, den freudianska psykoanalysen, som ett exempel på när auktoritetstro ställer sig i vägen för det vetenskapliga. ”Vetenskapen är till sin natur ett kollektivt göromål”.
2) Experiment som inte kan upprepas. Problemet med forskning är att även de som hävdar de mest obskyra åsikter ofta kan finna stöd i någon publicerad studie. Forskning är inte direkt enkelt, och det krävs mycket energi för att kontrollera för alla faktorer som kan påverka resultatet på olika sätt. Inte minst gäller detta forskare som är starkt engagerade och investerade i en viss metod eller uppfattning. Delvis finns det ju så klart fusk, men det är också lätt att råka påverka utan att man själv är medveten om det. Om experimentet upprepas enligt beskriven metod så ska den ge samma resultat, oberoende av person. Bland annat har parapsykologiska experiment ofta visat sig vara svåra att upprepa. Då är också risken stor att någonting annat är det man velat studera har påverkat resultatet.
3) Handplockade exempel. I stället för att använda ett slumpmässigt urval handplockar man exempel. Bland annat är det vanligt att medium och astrologer berättar övertygande anekdoter om hur rätt de har haft om enstaka personer, trots att det ju är svårt att inte träffa förbluffande rätt någon gång om man kommer med tillräckligt många påståenden. Genom att titta på hur rätt de hade i ett slumpmässigt urval skulle man få en mer rättvisande bild.
4) Ovilja till prövning. God vetenskap handlar inte bara om att hitta stöd för sin hypotes, utan också att försöka upptäcka sådant som talar emot och vara beredd att ompröva teorin vid behov. Ju mer fäst man är vid sin metod och teori, ju större är risken att man blir väldigt selektiv i stället för att försöka se hela bilden. Ett exempel på detta är L Ron Hubbard, som gjorde förbluffande påståenden om att alla psykiska och fysiska sjukdomar kan botas med Scientologi. Dock har varken han eller hans efterföljare visat något större intresse för att granska detta påstående.
5) Likgiltighet inför motsägande fakta. När sådant som talar emot ens påståenden dyker upp är detta något man seriöst måste beakta ifall man vill anse sig vetenskaplig. Men allt för ofta är så inte fallet. Bland annat verkar tysken Wolfang Röder, som varje år förutsäger det svenska sommarvädret i kvällspressen, ointresserad av det faktum att han sammantaget har presterat sämre än slumpen i sina gissningar.
6) Inbyggda undanflykter. Allt för ofta anser man att påståendena ska prövas på ett sätt som bara kan bekräfta, aldrig motsäga, det man hävdar. Om någon som utsätts för förbön överlever är detta Guds försyn. Om denna däremot dör handlar det vanligtvis om något annat än Guds aktiva handling. Sedan hävdar man också ofta att det handlar om speciella förutsättningar som inte kan prövas vetenskapligt. Bland annat har det hävdats att turin-svepningens avvikande kol-14-resultat handlar om att Jesus vid döden avgav strålning som påverkade de nutida mätningarna.
7) Förklaringar överges utan att ersättas. Ofta förklarar de mer tveksamma teorierna mindre än de teorier de avser att ersätta. Det handlar inte om att man inte får ifrågasätta etablerade teorier, utan om att man behöver kunna ha ordentligt på fötterna om man kommer med ett kontroversiellt påstående i stället för att hävda något som lämnar ännu fler frågetecken. Inte minst gäller detta kreationismen/intelligent design där man behöver ta många krystade omvägar för att lappa ihop de logiska luckor som lämnas i teorierna.
Det är ju så klart fler som har påpekat saker som bör göra att man väcker misstankar när man hör en teori. En annan sammanställning som tar upp många viktiga poänger har gjorts av läkaren Marc Crislip, som har podcasten Quack Cast. Här tar han upp att pseudovetenskap ofta kännetecknas av att forskarna vänder sig direkt till media med sina resultat, inte till forskarvärlden, att man hävdar att etablissemanget (Annika Dahlkvist-vibbar, någon?) förtrycker sanningen, att effekten alltid är precis på gränsen till att kunna mätas, att man utgår från anekdoter, att man stödjer sig på tradition och uråldrig kunskap, att upptäckaren/forskaren har arbetat i isolering och, en viktig punkt: att man måste hävda nya naturlagar för att förklara det man hävdar.
När det gäller både vetenskap och personliga uppfattningar handlar det alltså till stor del om att så objektivt som möjligt se saker så som de faktiskt är, oberoende av övertygelse, och att man vågar kritiskt granska även det man själv håller kärt.
Kill your darlings, kort och gott.
6 Comments
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.
Skulle vilja lära mig mer om de här vibbarna som ni använder er av för att känna igen pseudo-vetenskap.
“Här tar han upp att pseudovetenskap ofta kännetecknas av att forskarna vänder sig direkt till media med sina resultat, inte till forskarvärlden, att man hävdar att etablissemanget (Annika Dahlkvist-vibbar, någon?) förtrycker sanningen, att effekten alltid är precis på gränsen till att kunna mätas, att man utgår från anekdoter, att man stödjer sig på tradition och uråldrig kunskap, att upptäckaren/forskaren har arbetat i isolering och, en viktig punkt: att man måste hävda nya naturlagar för att förklara det man hävdar.”
Visste inte att Annika Dahlqvist är forskare. Är hon knuten till någon forskningsinstitution?
Jag trodde hon ägnar sig åt att propagera för
LCHF (låg kolhydrat hög fet kost).Hur kan man beskriva era vibbar,och hur tillförlitliga är de, och hur är de testade?
Jag läser inte texten som att Dahlkvist pekas ut som forskare, hon används som exempel för att illustrera ett beskrivet beteende. Det att hävda att etablissemanget förtrycker sanningen etc. är någonting som kan få en att tänka på henne, eftersom hon flera gånger gjort så. Texten beskriver sju kännetecken för pseudovetenskap, ingenstans står det att “vibbar” är en metod för att identifiera pseudovetenskap. Tycker Marias text är väldigt tydligt skriven faktiskt, om du läser igen ser du nog att dina frågor inte hänger ihop med vad hon faktiskt skrivit.
Jag håller med gisela. Vibbar har som sagt inget med att känna igen pseudovetenskap att göra och jag kan inte se något i Technicolors (Marias?) text som skulle kunna misstolkas som det.
Jag vet fortfarande vad det var för vibbar som ni kände som fick er att tänka på Dr annika Dahlqvist?
Jag gjorde en snabb sökning efter Dahlqvist på YouTube och i den första videon som dök upp säger hon till och med detta ordagrant:
Reporter: ”Men jag tänker om det är så bra varför, varför har den [LHCF] kommit så sent?”
Dahlqvist: ”Ja det är ju etablissemanget som har motarbetat detta hela tiden. ”
(http://www.youtube.com/watch?v=OFOG9Yhnm_I)
Orsaken till att jag associerade till Annika Dahlqvist är att hon mycket ofta använder just begreppet “etablissemanget” . Detta som en benämning på de mainstreamforskare/kliniker som har en motsatt åsikt. Är lite av hennes catchphrase kan man säga.