När jag gifte mig var den vanligaste reaktionen ”men varför då?”, tätt följt av ”men ni är ju så unga!”, och på tredje plats ”grattis”. Jag var 22, och den allmänna uppfattningen verkade vara att jag kastat bort resten av mitt liv. Som att jag går miste om något stort och fantastiskt som bara ett singelliv kan erbjuda. Jag behöver väl knappast påpeka att det fick mitt feministiska engagemang att verka mindre seriöst.
För ovanlighetens skull vill jag inte berätta för er vad jag tror. Jag vill att ni ska förklara för mig vilka mekanismer som gör att man beter sig så här. Jag sitter här med halvöppen mun och skakar på huvudet, jag VILL förstå men jag kan bara inte.
Den här bloggen handlar ju, som bekant, om vetenskap och kritiskt tänkande. En av de områden där god vetenskap är som viktigast är sjukvården, och även om våra inlägg ofta handlar om pseudovetenskap så innebär ju god vård inte bara att undvika sådant som homeopati och andlig kirurgi, utan också om att den evidensbaserade vården inte uteblir när den behövs och att det inte ska vara skillnad mellan de som får, och inte får, rätt vård. Tyvärr är så inte alltid fallet.
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)
Foto: © UNICEF/Asselin
Jag har skrivit mycket om Birros ohederliga retorik och spridande av rena lögner gällande moral- och religionsfrågor i sina krönikor. Nä, det är inget nytt sånt inlägg, ta't lugnt. Jag vill bara bjuda in er till en debatt mellan Christer Sturmark (Humanisternas ordförande) och Marcus Birro.
Hej skepchick. Ja, jag var en av de nya skribenterna. En av alla de där som hade fått chansen att uttrycka sina känslor inför allt vad äta grus mot förkylning samt Jesus is my homeboy heter. Och jag failade. Någonstans mellan min nystart och den gyllene fortsättningen hände följande:
Every two years, we’ve issued a census for our beloved readers. Here’s the link to this year’s! It’s only 25 questions and in about a week you’ll get to see the juicy results. It shouldn’t take you long to complete, and it’s totally anonymous. Please be as accurate as you can, since your answers will help us determine how we’re doing and how we can continue to improve in the future.
Thanks!
Note: some question options were taken from this survey created by veerserif of r/shitredditsays.
Ni som följer Skepchick vet att jag skrivit om Birro förut. En, två, tre gånger. Och det kan tyckas tröttsamt. Men inte lika tröttsamt som Birro själv, som skriver samma krönika om och om igen. Hur länge kan man komma undan med att reprisera samma lögnaktiga skåpmat? Hur många gånger kan man steka på den där potatisen som inte ens var god första gången?
I går berättade en kompis att en tjej i Australien hon har kontakt med hade hört av sig på Skype tidigare under dagen. Tjejen i fråga har nästan inga vänner och har blivit utfrusen av sin familj för att hon är lesbisk, samma familj som hade skickat en präst för att försöka "omvända" henne. I princip den enda hon hade var sin flickvän, som hon var mycket lycklig med. Men nu hade flickvännen hamnat i en allvarlig olycka och hastigt avlidit. Hon har nu ingen. När jag hörde detta blev jag förbannad. Delvis på hennes familj. Men framför allt väcktes en annan typ av ilska – en ilska över alla de som tror på Meningen med stort M.
0
373
